Jag knaprar pepparkakor och smuttar på Salweys destillat. På tiden, de är läckra, men Han har varit snål med tilldelningen. Vi besökte Salwey i Kaiserstuhl i mars, men först för ett par veckor åkte kapsylen av Trestern. Och ikväll när katten är borta… Apfelbranden letas fram. Å så pepparkaksburken.
I vineriet i Oberrotweil är det Sandi Benzarti som lägger sin själ i framställningen av destillaten. Cellarmaster för vinerna och så destillermaster. Ett ansvar som innefattar kolonnbrännaren likväl som källaren där smakerna i det brända får mogna fram. Det som inte ligger på fat lagras i stora bruna stengodskärl som påminner om traditionella Höganäskärl.
Det är inte bara pressrester från vinframställningen som går igenom apparaten. Frukt tillhör också råvarorna. Äpple är en specialitet, där det är fruktköttet som destilleras direkt utan föregående mustning.
Även om sortimentet har smalnats av de senare åren, kan jag ändå räkna till ett femtontal olika sorter på listan. Vad välja? På min värd Philipp Hettich rekommendation landar ekfatslagrade Trester och Apfelbrand på inköpslistan.
Trester vom Kaiserstuhl är bränd av pressrester på Spätburgunder (Pinot Noir) och har vilat tre år på ekfat. Alkoholen, 45%, attackerar med mjuknar snabbt till fruktiga toner. Mycket smak, från start till långt slut. Passar mina smaklökar, mycket fin!
Rinzbergwasser Apfelbrand får sin äppelråvara från området runt Glottertal i sydliga Schwartzwald. Även denna har fått tre år på fat. 42%. Nosen full av gul frukt, mjuk och kryddig. I smaken tillkommer toner av mandelmassa. Mjuk, fokuserad, svävande lång. Utmärkt, gott och min favo!
Båda riktigt goda till Nyåkers Pepparkakor. Bäst att ställa undan och spara till advent.
Torrast runt Kaiserstuhl sägs det. Philipp bekräftar. Så är det. Salwey har gått ner 10 grader Öechsle de senaste årens skördar. Alkoholnivån blir därmed också lägre. Syran är helt enkelt A och O, vilket i det här varma området kräver tidigare skörd. Eller som ibland, en kombination av en tidig skörd med en senare för att optimera smakämnen och syranivå i vinet.
Konrad Salwey var en av de tre anledningar till vår resa till Pfalz och Baden tidigt i våras. Vi träffade honom tillsammans med Monika Dapprich från Siegriest i Pfalz och Robert Schätzle från Schloss Neuweier i norra Baden i uppställningen av tyska VDP-producenter på Sommelierernas Dag i Göteborg i början av året.
Med en årsproduktion om cirka 300.000 flaskor tillhör Weingut Salwey de större producenterna runt Kaiserstuhl i södra Baden. Medlem i VDP sedan 1926. Släkten Salwey har vinodlaranor i Kaiserstuhl sedan mitten av 1800-talet, men det var först 1950 som det nuvarande vineriet i Oberrotweil startades av Benno Salwey. Konrad är tredje generationen och tog över efter sin fars Wolf-Dietrichs bortgång 2011.
Nu blev det inte något glatt återseende med Konrad Salwey. Han låg i sjuksängen, men Philipp Hettich som jobbar i källaren under skörden, har en hand med i blandningen av vinerna och tar en stor del försäljningsjobbet, tog emot och guidade runt i vineriet i Oberrotweil.
I fatkällaren får vi också en pratstund med Sandi Benzarti som kom till Salwey för 33 år sedan. Mekanikern från Tunisien som blev cellarmaster med ansvar för alla viner som ligger på fat i källarna. Och destillermaster. För här görs inte enbart vin, utan även lite starkare varor.
Men den här lite kyliga marsdagen är det faten med Spätburgunder som kräver uppmärksamhet. Luftfuktigheten är hög i källartunneln som byggdes så sent 1997, men innehållet i faten dunstar ändå. Till källaränglarnas förlustelse svävar hela 1000 liter per år ut från faten. Det blir till att toppa upp dem varje vecka. En dags jobb varje gång.
Hos Salwey regerar två druvsorter med ca 80% av produktionen från de 40 hektaren, hälften vardera av Spätburgunder (Pinot Noir) och Grauburgunder (Pinot Gris). På tredje plats hittar vi Weissburgundern (Pinot Blanc) med 18% och sedan är det inte mer än två procent över till ytterligare några klassiska tyska sorter. Till de högre kvaliteterna används druvor från vulkanisk jordmån på västra Kaiserstuhl. Här är avkastningen lägre än på lössterasserna i Kaiserstuhls östra del.
Det kändes nästan lite befriande, efter de första överväldigande upplevelserna av superlånga vinlistor hos var och varannan producent, att kunna fokusera på tre druvsorter i tre kvaliteter; instegsvinet, gutswein, sedan ”RS” Reserve Salwey och på toppen grand cru-vinerna, Grosses Gewächs (GG) från olika lägen.
Salweys torra Grauburgunder gillar vi skarpt. Supertorrt, komplext, lätt och friskt bland de övre molntussarna i Grauburgunder/Pinot Gris-himlen konstaterade vi i förra inlägget.
Proverna från grand cru-lägena Eichberg respektive Henkenberg2013, en vecka före buteljeringen befäste intrycket. Attraktiva, gomfyllande och slanka Grauburgunder, där en extra nerv i Eichberg förde fram den till favoritpositionen. Philipp ansåg att 2013 skulle komma att utvecklas än bättre med lagring, jämfört med 2012:orna. Vill gärna tillbaka och fylla bagaget.
Weissburgundern är också fin. Henkenberg GG Weissburgunder 2012 målar upp med gula frukter, smörighet och blommiga toner. Fyller gommen fint med bra syra, spänning och nerv. Läckert från vulkanjorden som toppats löss och kalkhaltig lera.
Fram till 2007 var Salweys vinifiering traditionell med avstjälkning, mycket klar juice och snabb jäsning. 2008 lade Konrad om taktiken för samtliga viner, samtidigt (inga försiktiga provsatser här inte). Idag gäller avstjälkning av druvorna och sedan ca 24 timmars maceration, långsam pressning och ingen sedimentering eller klarning av musten. Jäsning med den naturliga jästen. Sedan till fat. Battonnage eller ej? Beror på årgången. Och i så fall oftast endast fram till att den malolaktiska jäsningen startar, vilket den oftast gör av sig själv. Malo görs på alla viner, vita som röda.
2003 var sista året Konrads far använde små barriquer för de vita vinerna. Det blev för kraftfullt. Idag gäller större ekfat. De äldsta har 40 år på nacken, de nyaste bara några få. Träet kommer från Kaiserstuhl, men gjort av tunnbindare i Bourgogne. Alla viner får 12 månader på fat.
”Generellt sett är Kaiserstuhl mer influerat av Bourgogne än Alsace,” underströk Philipp. Användningen av fat är ett exempel, de torrare vinerna ett annat, för att inte glömma beundran av den burgundiska stilen. Detta trots att Alsace bara ligger ett stenkast bort, på andra sidan Rhen.
Vi går över till rött. Philipp förklarar att filosofin för Spätburgundern är göra den fruktig och mjuk med tydlig svalklimatskaraktär. Instegsvinet Salwey Spätburgunder 2012 från lössjord är mycket riktigt lätt och mjukt, riktigt torrt med tilltalande jordgubbar och rabarber i frukten. Flaskan vi öppnade igår har utvecklat toner av kompost och grönsaker. Druvtypiskt, enklare, lättillgängligt för konsumtion i närtid. Gott till vår grillade fredagsburgare.
Salwey RS Spätburgunder 2012 har sitt ursprung i tre grand cru-vingårdar nära Oberrotweil med vulkanisk jordmån; Kirchberg, Henkenberg och Eichberg. 30% ny ek. Här är frukten mörkare och jordgubbarna blandas med moreller. Tanninerna är markerade och finkorniga. Fin balans, koncentration, textur. Struktur med ryggrad. Gillar!
Vi hoppar upp till grand cru-nivån som alltid lagras på nya små barriquer. Först ut är Henkenberg GG Spätburgunder 2012 som Philipp kategoriserar som ”entry level GG” med en optimal lagringstid på fem till sex år. Doften är komplex med fat och frukt, kompost och kryddighet. I munnen koncentrerad mogen frukt och sträva tanniner. Mycket välbalanserat och utmärkt struktur. Läckert!
Kirchberg GG Spätburgunder 2012 är ”best of the best” och Philipp anser att det bör lagras tio år, med potential upp till 20. Doften skvallrar om ungdom med mycket röd frukt och fat. Tanninerna är finkorniga och koncentrationen stor. Eftersmaken känns evighetslång. Rent, ungt, utsökt, att gömma och glömma många år.
Snustorrt Salwey? Ja det stämmer, både i vitt och rött. Torrt och gott. Ett besök i vineriet i Oberrotweil är att rekommendera för den som har vägarna runt Kaiserstuhl.
Lägg ihop makeup-fri vinmakning med ekologisk vinodling och krydda med personlig energi och intuition. Summan kommer bli Minges viner i ett nötskal. En reflektion samtidigt som jag motstår reflexen att spotta. Den här Rieslingen är underbar. Ändå, enligt Regine, från ett medelmåttigt år, men som senare visade sig bli en av de ljuvligaste årgångarna.
”Vin är inte ‘något för huvudet’, det är ‘något för magen’,” slår Regine Minges fast med mycket energi i rösten. ”Det är därför som våra viner är bättre dåliga år. Ett bra år, och du tänker alltför mycket, bara för att du har tid till det.” Där var den, intuitionen som snabbt poppar upp när vi pratar och provar några av de vita vinerna från Weingut Theo Minges, Flemlingen, Pfalz.
Regine Minges.
Theo Minges Riesling 2010 från sandsten har så mycket energi, tight struktur och en klar syra som bidrar med nerv. På samma gång fina juiciga aromer, honung, pollen, cykeldäck, persikor, tomater. Superb aromatisk längd. Jag hittar orden ‘can’t stop smile’ nerklottrade bredvid provningsnoteringen i min anteckningsbok. Gissar att Regine tyckt jag sett underlig, sittandes där helt tyst med ett fånigt leende på läpparna.
2010:an var den sista i en rad av imponerande Rieslingviner. De mycket speciella Froschkönig Riesling har du kunnat läsa om i föregående blogpost. Men dagen startade, på vanligt vis, med ett kvalitetsvin av enklare snitt, i det här fallet dock fylld med härliga ‘solstrålar i glaset’. Riesling Aura trocken 2013 är lätt, mild med nerv.
”Ett gult vin”, deklarerar Regine. Jag lyfter ögonbrynen och lyssnar nyfiket. Det är andra gången på en vecka som jag hör någon säga att de tänker på vin och druvor i färger. Båda av dem unga kvinnliga vinmakare. Riesling var gul för Marie Menger-Krug också.
För Regine räcker det inte med färger. Viner är personligheter, hon tänker på dem i bilder. Redan i tidiga tonåren gjorde hon teckningar av dem. Ett vin var en ung flicka med fräknar, ett annat mer likt en målning av Renoir. Inte konstigt att Froschköning blev Froschköning, bröderna Grimms grodkung med sin guldkrona.
Därefter entré för ett par potenta potent spätlese trocken: Först den livliga, vibrerande Riesling Spätlese ‘Buntsandstein’ trocken 2013 uppfostrad på ståltank. Sedan Riesling Spätlese ‘Kalkstein’ trocken 2012 som fått tio månader på träfat. Så olik från Buntsandstein-vinet, ett mörkare intryck, torkade örter, oregano, timjan. Hög densitet, rund och gomfyllande. Skulle matcha grillad tonfisk eller vitt kött, ackompanjerade av örter för att understryka örtigheten i vinet. Kan naturlighetvis lagras några år. Regine och hennes familj dricker nu årgång 2008.
Weingut Theo Minges är sedan 2008 medlemmar i VDP och således är toppvinerna märkta GG, förkortningen för Grosses Gewächs, dvs. VDP:s Grand Cru-nivå. 2012 är Minges första GG-årgång.
GG Riesling Gleisweiler Hölle trocken 2012, är gjord för ett långt och vackert liv. Druvorna växer upp i en jordmån med sand- och kalksten. Uppfostrad på ståltank på den första jästfällningen. Kraftfull och samtidigt mjuk, fräsch delikat syra. Mycket torr, gomfyllande, vit frukt, citrus, makadamianötter. Evighetslång eftersmak. Utsökt.
GG Weissburgunder Böhinger Rosenkrantz trocken 2013 bekräftar vår nya kärlek för den här druvan. Regine menar att det är ett feminint vin och jämför det med en Renoir-målning. Jordmånen i vingården Rosenkrantz är löss. I källaren, ståltank. Fruktig, blommiga noter, en hint rökighet. Hög densitet, ljuvlig krämig textur. Evighetslång eftersmak. Utsökt. Det här är sommar, med solskenet som flödar och glöder.
Regine förklarar att en grundtes i vinmakningen är att hålla en naturlig approach. Vinerna får kontakt med jästfällningen, men battonage används aldrig. Hög respekt för naturen, vilket understryks av den nyligen genomförda ekologiska certifieringen 2013. Alltså, att hålla hela processen naturlig, frisk och sund. Jag skulle kalla resultatet uppriktiga viner. Regine talar om känsliga viner och summerar upp filosofin med ytterligare ett kvickt uttalande: ”Jag gillar viner utan mascara.”
Vi fortsätter provningen och Rieslingen följs av en Bourgogne-druva. En sann skönhet, här behövs ingen makeup. Den tilltalande Chardonnay Spätlese ‘Kalkmergel’ trocken 2011 har aromer av gula äpplen och citrus, läcker krämighet, runt intryck, ändå med frisk distinkt syra. Stolt och välsmakande.
Scheurebe är en ganska ny bekantskap, men en bekantskap som baserad på dagens möte har god potential att utvecklas till djup vänskap. Regine berättar att Minges är välkända för sin Scheurebe och lovar att den kommer utvecklas underbart upp till 30 år.
Den ljuvliga Scheurebe feinherb 2014, buteljerad för endast två veckor sedan, visar en charmig örtig karaktär, nästan torr, fin gomfyllnad och bra längd. Dess äldre bror, Scheurebe Gleisweiler trocken 2012, är fantastisk. Komplexa aromer som minner om buxbom om våren, rökig, torkade örter, fräsch, torr, utmärkt längd. Viner att ställa sig i kö för. Bara 8% av produktionen är ‘Scheu’.
En trio av förförande Gewürztraminer avslutar Regines urval för vår provning. Gewürztraminer Spätlese trocken ‘Edition Rosenduft’ 2013 är medelfyllig, torr, delikat med kryddighet, rosor och örter. Gewürztraminer Spätlese 2013, med lätt sötma, finstämd elegant med rosor, kryddor, kardemumma. Chica damer, båda två.
Slutligen den söta Gewürztraminer Auslese ‘Flemlinger Herrenbuckel’ 2012, underbart läcker. Mycket kryddig, litchie, kvitten, rund attraktiv kropp, evighetslång eftersmak. Komplexa aromer som hela tiden utvecklar sig i glaset. Som Regine säger, ett vin som behöver full uppmärksamhet. Och så jämför hon det med ‘Das Lavendelzimmer’, lavenderrummet.
Vi är tillbaka där vi startade. Bokspåren till vinmakaren. Das Lavendelzimmer är en bok av Nina George, översatt till engelska med titeln ‘The Little Paris Bookshop’. Regine rekommenderar den. Jag läste ut den för ett par dag sedan. Sorglig och glädjerik på en gång. Det är skillnaden mot vinerna, de är bara glädje, en enorm glädje.
Så kommer problemet. Hur ska jag kunna välja vilka av glädjeämnen vi ska köpa och ta med oss hem? En plötslig impuls och jag gör något jag aldrig tidigare gjort. ”Regine, snälla, välj viner till oss!” Ett bra val och nästan som julafton när lådorna packas upp hemmavid.
Ett stort varmt tack Regine, för att du delade din tid, vin och passion. Vi kommer tillbaka och hoppas att ditt nästa besök till Sverige blir till den vackra, soliga västkusten.
Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök hos Regine Minges, Weingut Theo Minges:
En liten grön groda. I sagans värld inte så söt, utan istället fet och ful. Absolut ingen guldkrona på huvudet. Däremot hjälpsam och ihärdig. Magi är inblandad. En kyss från en prinsessa, och wow, grodan förvandlas till en vacker ung prins.
In pfalziska Flemlingen heter prinsessan Regine. En kyss, och wow, ett vackert vin väcks till liv. Kungen är hennes far Theo Minges, kungadömet Weingut Theo Minges.
”Det var min fars idé,” säger Regine Minges. ”Vinet vilar orört i sin tank. När den så öppnas, väcks det plötsligt till liv som av en kyss.”
Ja, idén må vara hennes fars. Etiketten är av prinsessan Regines design. Der Froschkönig, det är grodkungen på tyska.
Riesling är druvan. Naturligtvis, kungen av druvor. Spontan jäsning i rostfri ståltank utan temperaturkontroll. Torr eller med sötma, naturen bestämmer. Inget svavel tillsatt, vare sig under jäsningen eller när det vilar i tanken på sin primära fällning. Tanken hålls stängd hela tiden. Inga provningar. Efter 18 månader öppnad och vinet kysses till liv. Precis som grodkungen.
Sagan förd in i vinets värld. När jag sitter där vid det stora bordet i Minges provningsrum får jag plötsligt bilderna i huvudet. En källare, en glänsande tank och prinsessan av Flemlingen i vacker klänning som kastar slängkyssar. Tanken öppnas, spänning, avsmakning. Det glittrande ögonblicket, magin fungerade.
Den först kyssta årgången var 2007, senast buteljerad 2011:an. I källaren väntar 2012, som troligen får en kortare tid på fällningen, ett experiment. Regine serverar 2011 och 2009; dags för mig att kasta några slängkyssar.
Froschkönig 2011kom ut som ett torrt vin. Komplexa aromer med typiska Riesling-markörer. Lite cykeldäck föreslår jag och noterar hur aromerna utvecklas i glaset medan vi pratar. Regine tycker det finns lite färska lagerblad i doften och hämtar ett blad åt mig så jag kan känna och jämföra. Ja, hon har rätt. I gommen mycket klar and slank. Torr, syran frisk och integrerad, mångfasetterat, utmärkt längd. En sådan attraktiv prins. Kärlek vid första ögonkastet.
Froschkönig 2009 är en fantastisk spätlese. Komplexa aromer som börjar få en mogen touch. En läcker liten sötma, balanserad av fräsch syra. En mycket speciell, angenäm gomkänsla. Mycket komplex med citrus, örtighet, lagerblad, cykeldäck. Väldigt mycket Riesling, full av karaktär. Superlång eftersmak. Elegant, stilig. Värd en flott guldkrona.
Så läckert fina Rieslingviner. Jag kan inte bli annat än förförd.
Det var alltså den tredje ledtråden från högen av böcker, sagoboken av bröderna Grimm. (Även om prinsessan in min gamla bok föredrar att kasta grodan i väggen istället för att kyssa den. Jag gillar mer den romantiska kyssversion av den gamla folksagan.)
Minges gör fler fina viner, fortsättning följer…
Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök hos Regine Minges, Weingut Theo Minges:
Illustrationen ovan av prinsessan och grodkungen är gjord av Janusz Gabianski och finns in min gamla sagobok, ”Bröderna Grimms SAGOR”, Albert Bonniers förlag, 1963.
Vinmakaren är en hon. Spåren från böckerna leder till en liten by i södra Pfalz, Flemlingen. Till ett stort hus, precis intill vingårdarna. Det är där hon jobbar med sina föräldrar.
”Vi jobbar tillsammans,” säger hon med eftertryck. ”Många unga vinmakare säger att de vill göra det på sitt eget sätt. Inte jag inte, jag jobbar tillsammans med min familj.” Stolta ord från den åttonde generationen i en släkt av vinmakare.
Hon är Regine Minges på Weingut Theo Minges. Dotter till Theo och Martina Minges. ”…whip-smart and passionate and imaginative, and when you meet her you’ll love her immediately.” Det är vad Terry Thiese skriver i sin tyska vinrapport 2014. Jag kan bara hålla med. Hennes passion sprider sig ända in i hennes e-mail.
Vi träffas en solig dag i mars. Hon verkar ha goda relationer med väderguden; hon skrev i sitt e-mail, när hon bekräftade vårt besök, att hon skulle prata med honom och be om fint väder för vårt allra första besök i Pfalz.
Tiden bara försvinner tillsammans med Regine. Vi pratar mycket, om livet, resor, vänskap och naturligtvis om vin. Vi tittar till hönorna och ankorna i vingården bakom huset. Det är första gången jag klappar en höna, en vacker svart höna. Så provar vi vinerna.
”Vi gör inte bara vin, vi gör vin med all vår passion och vi hoppas att ni kan känna det.” Ett citat från Regines e-mail, och ett ämne vi kommer tillbaka till flera gånger. ”Det vi gör, det gör vi helt och fullt.” ”Det är så mycket känsla involverad för att göra vin, precis som för att bygga vänskap.” ”Vin, precis som relationer med människor, behöver vara djupa. Vi gör det med våra hjärtan.”
Passionen börjar i vingårdarna. 25 hektar, spridda mellan byarna Flemlingen, Böchingen, Burrweiler och Gleisweiler. Vårdade med kärlek. Ekologisk odling sedan 2010, certifierade 2013. Idag med en del biodynamiska inslag.
”Vi använder de delar av biodynamiken som är bra för våra vingårdar,” förklarar Regine. ”Det går inte bara att kopiera och klistra in. Din egen känsla är så viktig.”
Weingut Theo Minges har en lång historia. Egendomen har rötter tillbaka till 1500-talet då den ägdes av grevarna von der Leyen. Släkten Minges har drivit den i åtta generationer och är idag en hyllad Pfalzproducent. Fyra stjärnor i Eichelmann 2015, den tyska vinbibeln. Sedan 2008 medlemmar i VDP. Personligen är jag bara förvånad över att jag inte hittat vinerna i Sverige.
”Var det ett självklart val att bli vinmakare och börja i familjeföretaget?” undrar jag.
Regine engagerade sig i företaget tidigt och växte tidigt in i kärleken till vinet. Hon tog hand om vinförsäljningen tillsammans med sin mor. Lördagar den stora dagen, med en lång kö av kunder som väntade på att få komma in. En trevlig väntan när de fick ett glas vin, och, antar jag, ackompanjerat av ett leende och entusiastiska ord från Regine.
Hon kommer tillbaka till passionen flera gånger. Den måste finnas där, annars kan du inte leva ett lyckligt liv med vin. Det är så mycket jobb bakom varje glas. Är du beredd på det? Du måste vara säker. Är det här det du verkligen vill göra?
Regine arbetade två år på andra egendomar innan hon började studera. ”Något alla unga borde göra, för att veta om passionen finns där, om det här är vad du vill.” För Regine bekräftade de två åren hennes yrkesval. Det blev raka vägen till Geisenheims vinuniversitet. Sedan 2012 är Regine anställd på Weingut Theo Minges.
Hur var det då med bokspåren i den förra artikeln? Nå, i USA ingår Theo Minges viner i Terry Theises collection och är tillgängliga genom Michael Skurnik Wines. Därav Theises ”Reading between the wines” överst i bokhögen.
Romanen, Nina Georges ”The little Paris Bookshop”? En svår ledtråd. Rekommenderad av Regine. Jag lovade att läsa. En vacker berättelse, glädje- likväl som tårframkallande, precis som hon lovade.
Då återstår bara den tredje ledtråden. Folksagorna, samlade av bröderna Grimm, och en liten grön groda.
Om en groda och ett vin, to be continued …
Grodkungen i min gamla sagobok, gjord av Janusz Grabianski i ”Bröderna Grimms SAGOR”, Albert Bonniers Förlag, 1963.
Med en årsproduktion om cirka 300.000 flaskor tillhör Weingut Salwey de större producenterna runt Kaiserstuhl i södra Baden. Medlem i 
Froschkönig 2011 kom ut som ett torrt vin. Komplexa aromer med typiska Riesling-markörer. Lite cykeldäck föreslår jag och noterar hur aromerna utvecklas i glaset medan vi pratar. Regine tycker det finns lite färska lagerblad i doften och hämtar ett blad åt mig så jag kan känna och jämföra. Ja, hon har rätt. I gommen mycket klar and slank. Torr, syran frisk och integrerad, mångfasetterat, utmärkt längd. En sådan attraktiv prins. Kärlek vid första ögonkastet.
Vinmakaren är en hon. 
Ljuva Druvor 