Etikettarkiv: riesling

Månen i ett glas

Det sägs att Stradivarius hade en förkärlek till det. Gamla byggare också. Det handlar om starkt trä, avverkat när det är som torrast och porerna som minst.  Det romantiska namnet månträ kommer av att det fällts i den första fullmånefasen efter nyåret. Familjen Menger-Krug har fällt månek och gjort vinfat av det.

Eken kommer från Schwaben i sydvästra Tyskland och fälldes 2004. Efter torkning var det dags för tunnbindaren att ta sig an det, men först var han fundersam. Virket var så hårt, men resultatet blev lyckat. Fyra fat i storlek mellan 1530 och 3460 liter. 2007 var de klara och fick ta emot den första årgången.

Druvorna till måneksvinerna kommer från Pfalz och familjen Menger-Krugs egendom Motzenbäcker, närmare bestämt vingården Paradiesgarten. Varje år görs en Riesling och en Chardonnay. Musten får jäsa på måneksfaten och sedan vila ca 10 månader på sin fällning. Etiketten säger ”In mondeiche gereift”, lagrat i månek.

Marie Menger-Krug and the Motzenbäcker moon oak Chardonnay.
Marie Menger-Krug och Motzenbäcker moon oak Chardonnay.

Marie var först inte förtjust i idén att lägga Riesling i måneken, men mamma Regina var av en annan mening och hon vann. Man testade. Resultatet blev utmärkt.

”Rieslingen tar inte åt sig fatkaraktären på samma sätt som Chardonnay,” förklarar Marie. ”Däremot framhäver vinifieringen den rena Rieslingkaraktären och ger mer struktur till vinet. Ingen expert kan känna att det jäst på fat.”

Villa im Paradies and moon oak wines from Menger-Krug

2012 Motzenbäcker Chardonnay Spätlese trocken, Deidesheimer Paradiesgarten. In mondeiche gereift.
Delikat fint fruktigt där aprikosen överväger i doft och smak. God fyllighet, fin textur och faten bara anas. Chardonnaykaraktären är tydlig. Fin längd.

2012 Motzenbäcker Riesling Spätlese trocken, Deidesheimer Paradiesgarten. In mondeiche gereift.
Uttalad doft med petroleum, komplext, citrus, och lätta, vibrerande fattoner. Fräscht, med syran fint inlindad. Växer och utvecklas i glaset. Fin längd.

Det här är viner som talar och utvecklar nya dialekter när de vilar i glaset. Kvalitetstecken om något. Dessutom typiska druvrepresentanter, karaktärsfulla, finlemmade och raka i ryggen.

Att familjen själv är nöjd med resultatet talar väl det faktum att man planerar att göra fler måneksfat.

Vår tid i paradiset, ja i alla fall i Villa im Paradies trädgård, närmar sig sitt slut. Innan vi skiljs från Marie ställer vi frågan: om fem år, vad har hänt då, vilken är visionen? Svaret är långt, men en del gillar vi speciellt:

”Have fun with the wine! Make straightforward wines. Play around, more extreme in a natural way.”

Glädje och experimentlusta alltså. En inställning som bådar gott.

Tidigare på Ljuva Druvor om Marie Menger-Krug och familjen Menger-Krugs viner:

Länk till Villa im Paradies hemsida.
Svensk importör är Terrific Wines.

Villa im Paradies-9580

Annonser

Herrarna Schaefers känsla för smak

Mosel. 4,2 hektar på otroligt branta skiffersluttningar. Riesling, 100% Riesling, på varenda liten lott. Stockarna gamla och oympade och i källaren bara stora, gamla fat.  Och till det,  herrarnas Schaefers väl utvecklade känsla för smak. Från druva till butelj.

Vi lyssnar på Christoph Schaefer på lördagens vinmakarprovning i Lilla Paris. Det är han som idag representerar familjen bakom de ansedda vinerna med etiketten Willi Schaefer. En riktigt gammal producent. Inte många som kan stoltsera med anor ända tillbaka till 1121. Willi? Ja, det är Christophs pappa det.
Christoph Schaefer

Egendomen består av ett antal små lotter belägna i vingårdarna Graacher Himmelreich (2 ha) och Graacher Domprobst (2 ha). Och så var det de där 0,2 hektaren som gör att vi kan räkna rätt till totala 4,2; en liten lott i Wehlener Sonnenuhr. Den gemensamma nämnaren är jordmånen Devon skiffer. Och så var det alltså brant, upp till 70 grader. 70 grader, det låter som om det knappt går att stå upprätt där.

Intressant är också att den usla lilla vinlusen inte trivs här. Så vinstockarna frodas på egna, oympade rötter. Medelåldern är 50 år, de äldsta har ungefär 100 år på nacken.

De många lotterna, kombinerat med den tyska traditionen att vinifiera med olika restsötma, gör att man trots få hektar producerar ungefär 15 olika stilar varje år. Allt från helt torrt QbA till sött Beerenauslese.

Jordmånen ger enligt Christoph ger en utmärkt struktur, elegans och mineralitet till vinerna. Men det är ändå skillnader mellan de olika lotterna, beroende på olika struktur i jorden och olika solinstrålning. Målet är att vinet ska avspegla både lottens karaktär och årgångens förutsättningar. Generellt anses Himmelreich ge charmiga viner i en fruktigare stil som domineras av gul frukt. Domprobst däremot mer kraftfulla, jordiga mineralrika viner. Ja, vi får strax se vad vi själva tycker.

Så var det det här med känslan för smak. Herrarna Schaefers smakande börjar redan i vingården. Man väntar gärna länge med skörden och baserar beslutet om tidpunkt på druvornas smak, inte uppmätt sockerhalt. Varje lott plockas när smaken är den rätta. Skörden kan hålla på i upp till fyra veckor.

Väl framme i vinkällaren fortsätter besluten att tas baserat på smak. Krossa druvorna före pressning eller pressa hela klasar? Olika val, olika år. Smaken bestämmer.

Jäsning görs med druvornas naturliga jäst, sedan vila på den fina jästfällningen i sex månader. I källaren används endast klassiska fuder, 1000-liter stora gamla fat. Bara gamla fat. De ger inte ifrån sig någon smak, men Christoph menar att de låter vinets frukt och mineralitet komma fram på ett balanserat sätt. Så provar man igen, smaken avgör vilken vinstil lottens druvor ska frambringa detta år. En torr Kabinett eller halvtorr Spätlese? Smaken avgör.

”Vi jobbar inte efter någon strikt plan,” säger Christoph, ”Vi är flexibla. Det som är rätt ena året är fel nästa.” Valen beror på beror på årgångens förutsättningar. Och smaken.

Estate wine, det är den enklaste QbA-kvaliteten; torrt som Christoph rekommenderar till havets läckerheter. Feinherb är nästan torrt och passar till lättare fiskrätter. Spätlesen blir rikare, mer komplex och förslaget är asiatiskt kryddad mat till den. Därefter kommer vi upp till de sötare dessertvinerna; Auslese och Beerenauslese.

Dags att prova. Vi börjar med 2007:orna, gjorda av druvorna som fått mogna på stocken den längsta tiden någonsin, och fortsätter sedan med några yngre årgångar.

Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007. Stor, utvecklad doft med mineral, petroleum och en fin rökighet. Sötfruktig med aprikos och honungstoner. Smaken är drygt medelfyllig, halvtorr med frisk syra, intar snabbt hela gommen och håller kvar den i ett långt fint grepp där petroleum och honung dominerar. Utmärkt, karaktärsfullt.

Willi Schaefer Wines

 Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2007. Lite återhållen, utvecklad doft med lätta petroleumtoner och markerad mineralitet. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra och fin lång eftersmak. Tydlig mineralitet som för tankarna till snäckskal, våta stenar och skiffer, samt fina petroleum- och honungstoner. Utmärkt, utsökt.

Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2011. Ung, medelstor fruktig doft av omogna gröna päron, lätta sötafruktiga slöjor och mineralitet i vardande. I gommen medelfyllig, med frisk syra och knappt halvtorrt intryck, päronsoda och mineral. Bra eftersmak efter en lite tunnare mitt. Ungdomligt, lockande.

WilliSchaeferHimmelsreichSpätlese2012-34

Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2012. Ung, fruktdominerad Rieslingdoft med tyngdpunkt på citrus och mineral. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra dold bakom honung och lätta mineraltoner. Bra eftersmak. Koncentrerat och komplext.

Domprobst Riesling Spätlese 2012. Ung doft, friskt fruktig med tonvikt på gråpäron. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra. Fruktig med gula äpplen, honungstoner och våt sten. Lång eftersmak med insmickrande fruktsötma. Fin koncentration med tyngd i anslaget.

Sammanfattningsvis höga betyg. Petroleum, honung och fin mineralitet. Karaktär, koncentration, kvalitet.

Halvtorrt av kvalitet har en speciell reserverad liten plats i vinhjärtat, även om det oftast är torrt i glasen. Vi hör dock flera i församlingen som ställer samma fråga; ”Vad äter vi för mat till? Vad passar det halvtorra till? Mer än att sippa på i en solig berså förstås.” Kanske en kommande matlagningsutmaning att ta tag i?

Tips till petroleumälskare

Gillar du Rieslingviner som har petroleumkaraktär? Har du inte lust att vänta många, många år på att lagringen ska frammana den rätta karaktären? Leta då efter en australiensisk Eden eller Clare Valley Riesling från ett varmt och soligt år som buteljerats på en flaska försluten med skruvkapsyl. Och om du verkligen vill säkerställa en rejäl petroleumbouquet, se då till att först lagra flaskan en tid i 30° C.

Forskare på The Australien Wine Research Institute (1) har undersökt vad det är som påverkar nivån av TDN i Rieslingviner. TDN är förkortningen som vi vanliga petroleumälskare kan lära oss. Det kemiska namnet på den här doften är nämligen tungvrickande: 1,1,6-trimetyl-1,2-dihydronaftalen. En del älskar den, andra menar till och med att TDN är en defekt.

Flera faktorer samverkar för att ge Rieslingvinet en högre nivå av TDN. Vi kommer strax till dem. Men först lite kemi. Häng med nu – det här är spännande!

Det intressanta är nämligen att halten TDN i druvor och druvjuice i stort sett är obefintlig. Vårt ljuvliga doftämne skapas senare. Istället är det så kallade karotenoider som är grunden. Karotenoid? Vad då? Ja, det finns faktiskt många olika sådana här karotenoider. Du har nog hört talas om betakaroten. Ämnet som ofta bara kallas för karoten och ger morötterna deras vackra orange färg. Drygt ett dussin olika karotenoider har man hittat i druvor, inklusive det vanliga betakarotenet. Mest finns i skalet, ca tre gånger så mycket som i druvköttet.

I druvan startar uppbyggnaden av karotenoiderna strax efter fruktsättning. Men när druvorna börjar ändra färg, vid verasion, då slutar de glada tillväxtdagarna och övergår i hänsynslös nedbrytning. I den processen skapas små molekyler som kallas C13-norisoprenoider och som också innehåller de ämnen som skapar TDN.

C13-norisprenoiderna lider av en het förälskelse. Objektet för deras dyrkan är sockermolekyler och de klänger sig fast vid dem. På så sätt skapas ”doftreservoarer” som under lagring långsamt släpper ut TDN och därmed också vår underbara petroleumdoft.

Alltså, högre halt av karotenoider i druvan ger mer petroleumdoft. Då är ju den intressanta frågan, om halten går att påverka? Ja, enligt forskarna så är det möjligt. Ju mer direkt sol och värme som druvorna utsätts för, ju mer karotenoider. Om vinrankans blad skuggar druvorna, då hämmas alltså tillväxten. Vinodlaren påverkar alltså halten genom att styra utvecklingen av vinrankans lövverk. Förutom val av beskärning påverkar mängden gödsel utvecklingen. Mer gödsel ger fler blad som ger mer skugga till druvorna. Och på motsvarande sätt kan torka och vattenstress minska lövverket och därmed ge druvorna mer sol.

När väl vinet hamnat i flaskan så växer TDN-nivån till i vinet genom ”doftreservoarerna”. Även här finns det flera faktorer som påverkar.

Förutom att nivån TDN ökar med ålder, så påverkar även lagringstemperaturen. Vin som lagrats vid 30° C har betydligt högre TDN-halt än de som lagrats vid 15° C.

Ju högre syrahalt vinet har, desto snabbare utvecklas petroleumkaraktären. Det beror på att andra doftämnen (monoterpener och estrar), som maskerar TDN-doften och ger vinet citrusaromer, fruktiga och blommiga dofter, bryts ner i vinets syrerika miljö.

Och faktiskt påverkar även flaskförslutningen TDN-nivån. Undersökningar har visat att naturkork och syntetiska förslutningar under en period om två år absorberar mer än hälften av TDN:et i vinet. Skruvkapsylen påverkade däremot inte alls TDN-halten.

Vi petroleumälskare bör alltså leta efter Rieslingviner som

  • Har gjorts på druvor som fått mycket värme och direkt sol. Varma och solrika årgångar alltså.
  • Från producenter som inte anser petroleum vara en defekt och därför vidtar extra åtgärder för att skugga druvorna.
  • Har hög syrahalt, vilket de allra flesta Rieslingviner har.
  • Har skruvkork.
  • Kan vi dessutom misstänka att vinet fraktats varmt och stått på varma butikshyllor ökar vi på chansen. Om inte annat, kan ju den där i övrigt olämpliga vinlagringsplatsen i det varma köket fungera som TDN-aktivator.

Tim Adams Clare Valley Riesling 2011Vi provade en Tim Adams Riesling 2011, från Clare Valley i South Australia. Clare Valley är, liksom närliggande Eden Valley, känt för sina Rieslingviner vilka oftast uppvisar en god petroleumkaraktär. Även om 2011 var ett svalare år, med förhållandevis få soltimmar, så blev vi nöjda med valet. Här fanns det en begynnande god petroleumkaraktär i form av en läcker doft av cykelslang. Torr, med fin hög syra. Fruktiga toner med citrus, gråpäron och knappt mogen melon. Bra mineraltoner. En läcker lång eftersmak med citrus och cykelslang. Riktigt gott!

Referens:
(1) Black, C. et al. (2012), ”Aged Riesling and the development of TDN”, Wine & Viticulture Journal, September/October 2012.

Lördagsmys

Äntligen slut på arbetsveckan och dags för lördagsmys. Så här års är förrätten given. Uppdragen igår, uppäten idag. Nykokt, ljummen hummer med bara lite citron. Ack så gott.

image

Oftast blir det Chablis till hummern, Premier eller Grand cru med några år på nacken. Men nu råkade jag snubbla över en gammal Riesling i källaren, en Rheingau Spätlese från 1989. Ett riktigt bra val som matchade herr Hummer riktigt fint. Aningen sötma, fortfarande bra syra, moget komplext med fina petroleumtoner.

image

Drösad torskrygg följde, ackompanjerad av den sista flaskan Chateau Coufran 2000. Mogen Bordeaux med härliga toner av fat, läder och stall, visserligen av enklare slaget,  men så gott, så gott.

image

Jancis Robinson skrev idag om de senaste årgångarnas riktigt bra Cru Bourgeois. Till betydligt mer angenäma priser än de klassade slotten. Dags att fylla på förrådet.