Etikettarkiv: serge et bruno sourdais

Låter (bx)vinet tysta mun

Bordeaux, bordeaux. Med så’na viner i glasen är det svårt att låta bli. Låta vinet tysta mun. Det blir fokus. Tyst hänförelse. Egentligen synd att ens tillåta den lilla distraktion som det innebär att föra pennan över noteringspappret.

Är det inte konstigt? Här gör vi vårt bästa för att distanseras oss från vinerna som förekom så ofta i vår tidiga vinprovarbana. Idag verkar många fått lätt högfärdshosta av ivrig östlig uppvaktning med påföljande monetära effekter. Och ändå, när en förförande bx smyger runt hörnet och sänder ut klassiska vibbar är vi som trollbundna.

Bx and some more

Suverän juniprovning, sammansatt av Herr P. Vi är tysta på svenska, men för, tack vare långväga trevligt sällskap, den efterföljande stillsamt lidelsefulla diskussionen på engelska. Fem bx-ar, kryddat med en Supertuscan och, lite oväntat, en Tannat. Han ska ju testa oss, den gode P.

Château Cambon la Pelouse 2006, Cru Bourgeois, Haut-Medoc. Intro som en slags referens, så vi riktigt ska uppskatta det som kommer. Stilig, merlotty med mjukare anslag. Bra, men hamnar snabbt i bakvatten (och det enda av vinerna som vid omprovning två dagar senare – från små helt fyllda flaskor förvarade i kylskåp 🙂 – changserat).

Les Forts de Latour 2001, Pauillac. Toppvinet!!! Helt suveränt! Utvecklad till mogen, härligt bx-ig. Läder, mörka bär. Struktur, så tätt mellan smakmolekylerna, fint sandpapper i gommen. Evighetslång. ”Old style Bordeaux” precis som vi älskar dem.

Carruades de Lafite 2004, Pauillac.  Nosar föregående tätt i hälarna, men spelar lite fin flicka och håller på sig, men ändå – så tät i smaken. Finlemmad, rotfrukter och mörka plommon och läder. Hänger länge, länge. Old-style vibbar här också, utsökt.

Pontet-Canet 2004, Pauillac. Intar tredjeplatsen. Lite återhållen, lätt tjurig tonåring som inte vill släppa oss in på skinnet – ännu. Koncentrerat, komplext, fruktigt. Mycket strävt, medium på sandpapperskornen. Utmärkt längd. Lås in till tonåren passerats.

Cos d’Estournel 2004, S:t Estèphe. Ett kyligare intryck,  svart vinbär, försiktiga fat, koncentration med lite större korn på sandpappret. Gröna tankar och undertecknad tror inte vi är i Bordeaux. Fel, fel, fel. En Cos, mycket bra, men inte färdig att komma ut ur källaren än.

Chateau Montus 2001, Madiran. Här kom första icke-Bx:en. Tannat. Doft av ålderdom, kemi och russin. En syra- och tanninbomb utan frukt. Icke för oss, på väg mot vinnekrofilernas helgedom.

Ornellaia 2004, Bolgheri, Toscana.  Super tuscan, klassisk bx-blend. Men något sa att det här inte var äkta vara. Den där lilla medicintonen i doften? Kryddigt, svart vinbär, fat, komplext. Utsökt balanserat, koncentrerat, men i svansen dyker den eldsprutande draken upp. Naturligtvis bra, men ändå lite rustikare, lite mer rakt på än de nobla från B.

Toppen, Les Forts, Carruades, Pontet-Canet. Följd av Cos, Ornellaia och Cambon La Pelouse. Pladask.

Bx and some more

Naturligtvis får vi leta i gömmorna och hitta lite godis till den röda flighten på midsommar. Färre runt bordet ger färre flaskor, men inte mindre läckert. Tystnad. Provning.

Petit Village Cornuelles Ch Giscours

En finlemmad tät Margaux, Chateau Giscours 1998, fräscht mogna toner, frukt, örter, svartvinbärsnoter. Sammetslen attack, integrerade sidenlika tanniner. Lättnjutet i fin sidenklänning. Elegant, utsökt.

Petit Village 2001Yngst i kvällens skara. Chateau Petit Village, Pomerol. Vinet som så ofta stod på provningsbordet som Pomerolrepresentant i gamla tider (så känns det nu i alla fall).
Nu i årgång 2001. Läckert mogna toner, läder, rökig touch, plommon, fat, kryddig, paprikapulver. Saftigt insmickrande intryck med köttiga vibbar där tanninerna snart biter till. Komplext, slingrar sig genom gommen. Stiligt.

Inte heller vi kan motstå frestelsen att stoppa in en utom-bx-ing. En Chinon av matchande årgång, Les Cornuelles Vielles Vignes 1999 från Serge & Bruno Sourdais. Utvecklad till mogen doft, komplext, röda vinbär och lingon, örtig, kryddigt. Stiligt, rent, fjärilslätt, syrligt saftigt, utmärkt längd. Attraktivt, så gott, så gott!

Chinon tar våra vinälskarhjärtan med storm och lägger sig tätt före Giscours. Sorry lilla byn, så ofta förr var du störst. Du är fortfarande stor, men ikväll blev sällskapet för stort.

Petit Village Ch Giscour

Tystnad. Provning. Pratning. Inte tystar vinet mun mer än en kort stund.

Annonser

Cabernet Franc, fransos med spanska rötter

Den där spanska druvan, Cabernet Franc, den bara växer och växer. Inte bara i vingårdarna i Loire, utan i också våra hjärtan. Vi gillar karaktären. Vi gillar de olika uttrycken, från olika terroirer och från olika vinmakare. Från lättare, fruktigare till elegant, finstämt över till kraftfullt, tanninrikt. Dragen av strama, ibland syrliga bär; röda och svarta vinbär, ett litet blåbär ibland. Och så tonerna som för tankarna till hö, nyslaget gräs eller örter.

Mellersta Loire har varit ”hemmaplan” för Cabernet Franc under århundraden. Länge trodde man att druvan ursprungligen kom från Bordeaux, där den planterade arealen också är dubbelt så stor som i Loire. I Bordeaux får Cabernet Franc dock endast spela tredje eller möjligtvis andrafiolen i blandningarna, medan den glänser i ensamt majestät i Loire. Ansedd som så typisk fransk. Inte konstigt att avslöjandet av druvans spanska ursprung blivit omtalat.

Cabernet Franc, Clos de l'Echo, precis bakom slottet i Chinon.
Cabernet Franc, Clos de l’Echo, precis bakom slottet i Chinon.

Jo, det spanska ursprunget ser faktiskt ut att vara helt klarlagt. En DNA-analys har återigen slått hål på gamla sanningar. Spanska Baskien verkar vara födelseorten, där de urgamla, inhemska – och för oss helt okända – sorterna Morenoa och Hondarribi Beltza är de som troligen kan stå som stolta föräldrar i födelseannonsen (Robinson et al, 2012).

Att Cabernet Franc i sin tur är förälder till flera internationellt kända avkomlingar är väl mer känt; Carmenère (ihop med den inte längre odlade Gros Cabernet), Merlot (tillsammans med den nästan utdöda Magdeleine Noire des Charentes) och framförallt Cabernet Sauvignon (i stolt par med Sauvignon Blanc).

Cabernet Franc kan ge stora viner på egen hand. Leta bland producenterna i de bästa Cabernet Franc-distrikten i Loire; Chinon, Bourgueil, S:t-Nicholas de Bourgueil och Saumur-Champigny. De vi provat under vår resa är goda exempel; Bruno och Serge Sourdais, Château Yvonne och Vigneron Wilfrid Rousse.

Vi har även smakat några utmärkta Cabernet Franc från den nya vinvärlden, även om de inte varit så vanligt förekommande i provningsportföljen. Raats Family Wines i Stellenbosch, Sydafrika, gör mycket bra Cabernet Franc. Ett par andra rara exempel är de nyligen provade Nichol respektive Burrowing Owl, båda från British Columbia, Kanada. Båda fina, men speciellt ”ugglan” föll oss väl på läppen.

Fler bra Cabernet Franc-viner och producenter eftersökes. Vad finns det att upptäcka – från gamla eller nya vinvärlden?

På jakt efter det vin som flytt – Sourdais logis i Bouchardière

Les Cornuelles 1999 var som en dröm. Vinet stack ut med sin strama elegans jämfört med kamraterna i den franska samling som vi ställdes inför i en blindprovning för ett par år sedan. Ett Chinon-vin, en Cabernet Franc från gamla stockar med avsändare Serge et Bruno Sourdais i Cravant-les-Coteaux.

Det var tack vare våra goda vinvänner som vinet överhuvudtaget kunde korsa vår väg. Inköpt på plats i början av 2000-talet. Vi fick höra om resan och hur de provat vinerna i vinkällaren inhuggen i berget. Något som liknade en bakugn i ena änden av rummet nämndes som speciellt kännetecken. Hit skulle vi. Ett vin att spåra upp på vår franska vinresa.

Efter att ha njutit den formidabla frukosten på hotell Diderot i Chinon, körde vi österut. Först på D8 längs floden Vienne och sedan vidare på D21. Det dröjde inte många minuter innan skylten dök upp och vi svängde av uppför sluttningen.

Det är den åttonde oktober och skördetid i Chinon. Hos Serge och Bruno Sourdais på Le Logis de la Bouchardière var det fullt fokus på druvorna till rosévinet, denna skördens andra dag. Därav inget vinmakarmöte, men vi fick möjlighet att se vinkällaren, prova och nöjt lasta in tre olika viner i bagaget.

Det här är en gammal familjeegendom med rötter tillbaka till mitten av 1800-talet och under ledning av den sjätte generationen. Bruno Sourdais har arbetat tillsammans med fadern Serge sedan 1990 och haft huvudansvaret sedan 2008. Hela 55 hektar vinodlingar i kommunerna Panzoult, Chinon och Cravant-les-Coteaux hör till egendomen, varav 80% ligger på sluttningarna med fint sydläge och resterande på ”platten” mot Vienne. Några få hektar är planterade med Cabernet Sauvignon, annars är det naturligtvis Cabernet Franc för hela slanten. Man producerar fem olika röda viner och en rosé. Vinmakningen anses traditionell och fat används i hög utsträckning.

Nu står vi här. Vinkällaren ser ut precis som vi fått beskrivet. Det vackra lilafärgade trädet vid dörren in i berget. Utgrävda gångar. Dammiga flaskor i mängd. Det bakugnsliknande murade hålet i ena väggen i provningsrummet (vi glömde fråga vad det var). Det är svalt, vi är glada för att jackorna är på. Spänning. Förväntningar. Dags att prova!

Le Chêne Vert 2011 kommer från en liten, mycket gammal, vingård med samma namn inne i Chinon. En sydvästsluttning med hela 15-18% lutning, som fått sitt namn av den stora ek som står på toppen, och med den för distriktet ovanliga jordmånen ”millarge”, en snäckskalssand. Sourdais förfogar över en hektar med vad de kallar ”unga vinstockar”, dvs bara dryga 20 år gamla! Vinet får vila ett år på små ekfat innan buteljering. Vår egen slutsats är att dessa kan ha några år på nacken eftersom fattonerna i vinet är mindre framträdande. Fruktigt, med lingon och röda vinbär, och väl integrerade fattoner. Färska gröna örter och toner av grön paprika. Medelfylligt med fin struktur och en rejäl dos torra tanniner och frisk syra. Komplex lång eftersmak. För den som gillar den stramare stilen. Mycket gott nu men med potential för åtminstone fem år i källaren.

Le Clos 2011. Här går vi upp i ålder på vinstockarna, ca 40 år gamla, från torra, magra jordar på sluttningarna. Musten får en lång maceration och sedan vilar vinet minst tolv månader på fat av olika storlek. Ett vin som bör lagras. Minst ett decennium är rådet vi får. Lite återhållen, ung doft med röda vinbär, örtighet och ett touch stall. Medelfylligt, frisk syra och rejäla tanniner. Bra balans och förfinad koncentration. Det här gillar vi, men tanninerna behöver tämjas så det blir raka vägen ner i källaren utan att passera provningsglaset hemma.

Så till sist, vinet som var målet för vårt besök; Les Cornuelles 2011. Detta är Sourdais ”prestigevin” från en 5 ha stor vingård med över 60 år gamla Cabernet Franc-stockar. Avkastningen är relativt låg med 20-25 hl/ha. Tre till fyra veckors maceration vid 32 grader ger rejält med färg och tanniner. Därefter 18 månader på en blandning av stora foudres och barriquer. Ett vin för lagring, minst tio år rekommenderas, med potential upp mot 25-30 år. Namnet har vinet fått de speciella platta kalkstenar som finns i jorden på branta sluttningen.

Lätt återhållen, ung fruktig doft, där gräs, örter och fat anas. Fylligt med en riktigt rejäl dos tanniner, friska syror och bra längd. Kraftfullt, balanserat och mycket koncentrerat i stram stil. Här finns potential, men det behövs lagring för att den ska slå ut i full blom.  

Hade våra högt ställda förväntningar infriats? Jovisst hade de det. I glasen hade vi ett härligt vin. Ett vin förbehållet de finsmakare som har tålamod att vänta på sin stora belöning. Jakten på det vin från 1999 som flytt våra glas har nått ett lyckosamt delmål. Målsnöret spränger vi först år 2023…