Etikettarkiv: stellenbosch

Broder Jacob, inte sover du?

Vår resa bland Stellenbosch vingårdar för några år sedan var en riktig hit. Tack Maja och WOSA för det! Men fastän besökslistan var mer än diger, var det faktiskt ytterligare en vingård vi gärna hade velat addera till programmet. En trotjänare som följt oss länge. En producent som ovanligt nog, länge bara gjorde ett enda vin.

Första kontakten med Sydafrika som kvalitetsproducent var för vår del någon gång på 90-talet. Det var då vi tog bilen till den välsorterade monopolbutiken i stora staden och inhandlade ett par lådor blandade sydafrikanska kvalitetsviner. En recension av Anders Röttorp i Dagens Industri hade väckt intresset. Det var mycket smått och gott i de där lådorna, lagringsdugliga utmärkta viner. Välkända Meerlust med årgång à la-slutet 80-tal ingick bland annat i samlingen och det inte alltför länge sedan som sista flaskan intogs med stor belåtenhet.

Nu är det en annan producent vi har i åtanke. Jacobsdal Wine Estate i Stellenbosch, Sydafrika. Tror att årgång 1995 var den första vi provade. Ett gammalt produktblad som blivit liggande kvar i källaren bredvid aktuell kollektion tyder på det. Den första Jacobsdal Pinotage värmde i alla fall våra vinhjärtan till den grad att den numera alltid finns i källaren.

Broder Jacob sover gärna länge i källarens mörka hyllor. 10 år utan vidare, upp mot 20 menar en del, men faktum är att det kan vara svårt att låta bli att dricka direkt. Vi har hunnit fram till årgång 2008 i glasen, som trots sina sju år känns något nymornad i doften.

Jacobsdal Pinotage

Jakobsdal Pinotage 2008 må upplevas ung i doften, men förför med den läckraste frukt och siden i gommen. Vackert röd, halvtät. Doften fortfarande ungdomligt återhållen. I gommen fin mörk fruktighet, massor av mörkröda körsbär. Lägg till en kryddig touch, en nypa intressant kemi och väl integrerade fat. Fyllig, men på samma gång stiligt slank i kroppen. Tanninerna finns där, men spelar diskret. Utmärkt struktur och  balans och så den där ljuvliga texturen. En läckerbit med längd. Som att dricka fruktmättat siden. 

På sommaren god till den grillade köttbiten. Under de mörkare årstiderna till grytor, vilt och stekar. Vi sippar gärna som det är, men har fått reaktionen från vänner av den enklare, fruktdrivna stilen att de vid första matlagningsglaset undrat vad vi rekommenderat, men faktiskt sedan gjort vågen när maten kom på bordet.

Vinet föddes när Cornelis Dumas, vid sin faders hastiga bortgång 1966, som 21-åring i ett slag fick avbryta sina universitetsstudier och axla ansvaret som vinmakare och ägare till Jacobsdal. Snabbt behövde han ställa om från huvudsakligen starkvinsproduktion till bordsvin för hänga med när marknadsvindarna vände. Idag har Cornelis fått assistans av sonen Hannes Dumas.

Länge producerade Jacobsdal endast detta vin på Pinotage, men i början av 2000-talet släpptes också, till marknadens förvåning, även ett vin på Cabernet Sauvignon.

Pinotage-druvorna skördas från ekologiskt skötta buskvinstockar på grusig, sandig lerjord inte långt från False Bay. De 85 hektar stora vingårdarna är inte bevattnade, vilket bidrar till små bär med stor koncentration av smakämnen. Avkastningen hålls även ner med kraftig beskärning.

Intressant är att musten jäser utan tillsatt jäst, något mycket ovanligt i Sydafrika. Jäsningen sker i öppna cementtankar där hatten trycks ner manuellt med hjälp av träredskap. Efter jäsning får vinet mogna på franska fat i 18 månader. Ansatsen är så lite inblandning i processen som möjligt, en ”naturvinsapproach” skulle det kunna kallas. Oavsett vilken etikett man väljer att sätta, resultatet talar för sig självt. Gott!

Nu njuter vi någon mer 2008 till sommarens grill och sparar resterande ytterligare en tid. Framtida konsumtion är också säkrad. Källaren är nyligen påfylld med årgång 2011. Och den lilla pojken ska inte behöva bli väckt till morgonbönen på många år än.

På SB: Jacobsdal Pinotage 2011, art.nr 22050, 115 kr (juli 2015).

Länk till Jacobsdals hemsida.

Om den sovande munken i barnvisan ”Broder Jakob” på Wikipedia.

 

Vin som glädjer människans hjärta

Det är varmt, riktigt varmt. Vi går långsamt uppför den långa backen. Grusväg och lite dammigt. Stannar till med jämna mellanrum. Tittar på vackra, gröna vinrankor. Skrattar åt texten på skylten. Och se, en ny skylt lite längre fram. Och ännu en. Vi är i området Polkadraai Hills strax utanför staden Stellenbosch i Sydafrika. Den branta backen leder upp till De Toren Private Cellars och, en bit längre upp, biodynamiska Reyneke.

Första målet för vår promenad är De Toren. Väl uppe på toppen stannar vi till utanför kontoret. Havsbrisen svalkar lätt här uppe och vi glömmer värmen för en stund när vänder vi oss runt och begapar panoramat. Utsikten är betagande – från Helderberg, över de svagt ondulerade kullarna, ner mot slätten som avslutas i False Bays blå vatten och längst i väster Taffelberget med ett litet moln hängande på toppen som en basker käckt på svaj.

Aldrig har vi väl blivit så glada över att bli bjudna på ett glas vatten vid ett vingårdsbesök. De Torens ”cellermaster” Albie Koch möter oss och han ser direkt vad vi behöver. En kort stund senare, när det kalla vattnet svalkat våra torra strupar, är vi redo att börja prata vin.

De Toren är kända för att med Fusion V, årgång 1999, ha skapat Sydafrikas första bordeaux-blend på fem druvor; Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc, Malbec och Petit Verdot. Därav namnet Fusion V på denna ”västra stranden-cuvée” där Cabernet Sauvignon alltid dominerar, men där andelen av respektive druva varierar från år till år. Vinet Z, som gjordes första gången 2004, innehåller också alla fem druvorna men är Merlot-dominerad.

Vi står bredvid vineriet med tornet som gett vingården dess namn. De Toren, tornet på holländska. Det här är ett litet boutique-vineri med perfektionism som ledstjärna. Albie berättar och vi förstår att här, här lämnas minsann ingenting åt slumpen inte.

Ta till exempel det här med användningen av infraröda bilder, tagna från luften, för att kontrollera utvecklingen av druvorna i den 22 ha ”stora” vingårdens olika delar. Bilderna är en viktig input för att avgränsa områden med likartad utveckling och bestämma individuell skördetidpunkt för varje sådant litet område. Plus att bilderna ger information som används vid beskärningen av stockarna.

25 olika kloner används för att ta tillvara på förutsättningarna från de 15 olika jordmånerna, och för att ge vinmakaren en mångfald att välja från. Manuell skörd i små korgar, tidigt om morgonen. Druvorna kyls ner och plockas ut i batcher om 300-400 kg för sortering. Och från det att klasarna landar på sorteringsbordet tills dess att de ligger i jästanken har druvorna kontrollerats enligt en checklista med 23! olika punkter.

Här används bara öppna jäskar, lika breda som de är djupa, små korgpressar och ingen pumpning av musten inte – bara gravitation. Så lite inblandning i vinifieringsprocessen som möjligt, men tillsatt jäst. Faten till den tolv månader långa lagringen väljs ut noggrant. Lätt till mediumrostade, franska och amerikanska fat, både nya och sådana som använts en gång tidigare. Varje batch hålls åtskild från skörd fram tills det är dags att göra assemblage. En process där även externa personer bjuds in, såväl konsumenter som vinkännare. Hela produktionsprocessen har IP-certifierats av sydafrikanska Wine & Spirit Board. IP, Integrated Production, står för en miljömässigt hållbar produktion.

Perfektionismen sträcker sig ändå till leveransen. Till och med när flaskorna slås in läggs silkespappret så att klisterlappen med logotypen ska hamna rakt över etikettens logotyp. Något som stolt förevisas under besöket. Tänk på det du, innan du sliter av silkespappret.

Det är nästan så man blir utmattad bara av att höra om varje detalj av perfektion. Frågan är om vi konsumerande vinälskare märker av allt detta? Nej, inte detaljerna var och en för sig. Men slutprodukten den andas kvalitet och vi gillar den. Ensamma om det är vi inte. Vinerna brukar få höga betyg av såväl Platters Guide som utländska bedömare.

Det är ett tag sedan besöket. Då provade vi deras Fusion V och Z, båda av årgång 2009. Nu har vi korkat upp en Fusion V 2009 här hemma. Och det är precis som vi är tillbaka igen. Värmen, den dammiga grusvägen och det kalla svalkande vattnet.

Men nu lägger vi också märke till något nytt. Vi tittar och vrider på korken. Orden ringlar sig runt den i ett par varv. ”Wine gladdens the heart of man” står det. Ja, det kan vi ju verkligen instämma i. Och tillägger snabbt att det glädjer naturligtvis också ”the heart of woman”. Tänker till ännu ett varv och förstår efter en snabb web-sökning att ”man” i det här fallet ska översättas med människa. Psaltaren, psalm 104, lovsång till världens skapare – vers 14-15; ”Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som glädjer människans hjärta…” Varför man valt att sätta citatet på korken har vi ingen förklaring till.

Dags att prova. 2009 års Fusion V innehåller 60% Cabernet Sauvignon, 12% Cabernet Franc, 11% Malbec, 10% Merlot och 7% Petit Verdot. ”Fantastiskt gott” läser vi i provningsboken från besöket.

Nu, snart två år senare, håller vi fast vid det utlåtandet efter att noterat ner följande: Röd färg, hög intensitet. Stor utvecklad fruktig, komplex doft med mörka bär, animaliska toner av rökta charkuterier samt torkade örtkryddor och tydliga ekfat med lite brända toner. I gommen fylligt, koncentrerat med frisk syra och markerade tanniner. Läcker fruktighet med körsbär, katrinplommon, svarta vinbär och liten kryddighet. Utmärkt längd. Förföriskt gott.

Javisst fyller Fusion V 2009 våra hjärtan av glädje. Men som vanligt när man varit på ett lyckat vingårdsbesök, är det inte bara vinet som glädjer, utan även minnena.

Ett vackert vin

Brukar du beskriva ett vin som vackert? I mina provningsnoteringar är det inte så vanligt. Och när det väl förekommer, så är det av någon anledning oftare det engelska ”beautiful” som slinker in. A beautiful wine. Ett riktigt bra vin.

Vackert! Det känns att allt härligt att ta det svenska ordet i munnen också. Ett vackert vin! Mmm, inte dumt. Men hur är ett vackert vin? Och kan vi verkligen säga så?

Oftast använder vi vacker för att beskriva intryck från två av våra sinnen. Vi ser en vacker blomma. Vi lyssnar till en vacker sång. En vacker doft eller en vacker smak är däremot ovanligt. Ett vackert känselintryck förekommer knappast, medan om vi vidgar betydelsen av känslan, så kan den ju faktiskt vara skön.

Vacker, skön, fager, grann, ljuvlig, snygg, stilig, tjusig. Alla synonomer och fler finns det. En vacker person, ett djur, ett konstverk, olika föremål. Vi kan beskriva dem som skönheter, när vi så tycker.

Saker kan alltså vara vackra. Tar vi den infallsvinkeln till vinets bedårande värld (se där, återigen en synonym till vacker), så kanske någon tänker på vinflaskan eller etiketten. Kanske den speciella champagneflaska som Louis Roederer tog fram i slutet av 1800-talet. En vacker klar kristallflaska som fylldes med en unik cuvée enbart för den ryske tsaren Alexander II:s privata konsumtion. Cristal var född. Flaskan var vacker, men vinet – var det också vackert?

På området välkända vackra etiketter går tankarna till Château Mouton Rothschild. 1924 skapades den första etiketten prydd av ett vackert unikt konstverk. Designen var densamma till 1946, då en etikett designades speciellt för att fira freden efter andra världskriget. Det blev en succé som sedan följts upp varje år (med undantag för 1953 och 1977, om vi ska vara petiga). En ny konstnär, ett nytt konstverk för årgångens vackra etikett och för dess vin.

Andra kanske tänker på det sköna landskap där vinet har sin vagga. En vacker natur. Som där Mosel ringlar fram och nästan slår knut på sig själv. Vinstockar som klättrar utefter de branta sluttningarna. Eller vingårdarna som klättrar uppför sluttningarna till de dramatiskt spetsiga bergskammarna i Stellenbosch; Simonsberg, Stellenbosch Mountains, Helderberg.

Nej, nu håller jag väl på att liksom katten spatsera kring het gröt. Det var det här med vinet vi dricker. Kan vi kalla det vackert? Ja, i alla fall om vi använder synonymen skön och speciellt om vi levt i en äldre tid.

Kunskapshunger på ord kan stillas av den utmärkta Svenska Akademiens Ordbok. Tyvärr har akademien ännu inte hunnit fram till ordet vacker. Tyna är det sista officiella för dagen. Men S kommer före T, så synonymen skön finns och kan ge en viss vägledning.

Och tänk, då visar det sig att ordet skön genom åren använts både om doft- och smakintryck. Det kan lukta skönt och det kan smaka skönt. Då är det angenämt och härligt. Det är gott och delikat. På 1600- och 1700-talen uttrycktes också kvalitet genom ordet skön. Skön betydde utmärkt, av utsökt beskaffenhet, mycket bra.

Så visst kan vår dryck, vårt vin vara skönt. Då doftar det angenämt och smakar gott och länge. Det av hög kvalitet. Jag anser att ett utmärkt vin också ska spegla sin födelseplats. Alltså är ett skönt vin ett vin som stolt kan visa upp en typisk druvkaraktär och en ursprungskänsla, sin terroir.

Nu sägs det ju att skönheten ligger i betraktarens öga. Upplevelsen är personlig. Analogt ligger det sköna vinet i betraktarens gom. Utmärkt för mig kan vara något annat för dig. Var och en får lita till sin egen smak och sina egna sinnen.

Är känslan ljuvligt skön från första doften tills att den sista eftersmaken klingat av, då är det en bra bit på väg. Finns ursprungskänslan också där, då är det vackert. En skönhet. A beautiful wine. Ett vackert vin.

Högrev med Thelema – båda med anor

Våren har varit vacker på ön, om än något kall. Termometern envisas med att hålla sig runt 14 grader trots att solen lyser. Fint väder brukar vi alltsom oftast ha här. Det är inte ovanligt att mörka moln syns åt alla håll. Men över vår ö, där öppnar sig den blå himlen och solen strålar.

Avsaknaden av värme har inverkat på matvanorna denna försommar. Grillen har fått stå oanvänd under sitt svarta skynke och väntat på bättre tider.

Så hade vi vägarna förbi butiken i grannbyn och träffade Peter. Goda nyheter. Det fanns en högrev med anor i butiken. 120 dagar hade den hängt och bara blivit mörare och mörare. Högrev brukar vara ett bra kött och när det sedan får sådan specialbehandling så blir det riktigt fint.

En stor skiva av läckerheten bars hem. Nästa morgon fick den lägga sig i en lätt marinad. Öl, lite ingefära, olja och en mycket liten skvätt soya. Och på kvällen fick grillen äntligen göra tjänst.

Några färska morötter och dito lökar gjorde köttskivan sällskap på grillgallret. Den fina blasten på löken skars i bitar och toppade en varm potatissallad.

Resultatet blev riktigt lyckat. Högreven precis lagom rosa i mitten. Vi skar den i bitar lite på snedden. Ett trevligt sätt att dela en större köttbit på. Det blir många små härliga bitar.

Och det smakade precis lika gott som vi förväntat oss. Högreven var jättefint mör med bra nötköttsmak. Grönsakerna, bra tuggmotstånd och koncentrerad smak.

I glaset? En fin gammal Cab från Sydafrika. Thelema Cabernet Sauvignon 2003 hade fått fina mognadstoner. Fortfarande pigga tanniner, lagom fattoner och de svarta vinbären fanns där. Gott i munnen, länge, länge.