Broder Jacob, inte sover du?

Vår resa bland Stellenbosch vingårdar för några år sedan var en riktig hit. Tack Maja och WOSA för det! Men fastän besökslistan var mer än diger, var det faktiskt ytterligare en vingård vi gärna hade velat addera till programmet. En trotjänare som följt oss länge. En producent som ovanligt nog, länge bara gjorde ett enda vin.

Första kontakten med Sydafrika som kvalitetsproducent var för vår del någon gång på 90-talet. Det var då vi tog bilen till den välsorterade monopolbutiken i stora staden och inhandlade ett par lådor blandade sydafrikanska kvalitetsviner. En recension av Anders Röttorp i Dagens Industri hade väckt intresset. Det var mycket smått och gott i de där lådorna, lagringsdugliga utmärkta viner. Välkända Meerlust med årgång à la-slutet 80-tal ingick bland annat i samlingen och det inte alltför länge sedan som sista flaskan intogs med stor belåtenhet.

Nu är det en annan producent vi har i åtanke. Jacobsdal Wine Estate i Stellenbosch, Sydafrika. Tror att årgång 1995 var den första vi provade. Ett gammalt produktblad som blivit liggande kvar i källaren bredvid aktuell kollektion tyder på det. Den första Jacobsdal Pinotage värmde i alla fall våra vinhjärtan till den grad att den numera alltid finns i källaren.

Broder Jacob sover gärna länge i källarens mörka hyllor. 10 år utan vidare, upp mot 20 menar en del, men faktum är att det kan vara svårt att låta bli att dricka direkt. Vi har hunnit fram till årgång 2008 i glasen, som trots sina sju år känns något nymornad i doften.

Jakobsdal Pinotage 2008 må upplevas ung i doften, men förför med den läckraste frukt och siden i gommen. Vackert röd, halvtät. Doften fortfarande ungdomligt återhållen. I gommen fin mörk fruktighet, massor av mörkröda körsbär. Lägg till en kryddig touch, en nypa intressant kemi och väl integrerade fat. Fyllig, men på samma gång stiligt slank i kroppen. Tanninerna finns där, men spelar diskret. Utmärkt struktur och  balans och så den där ljuvliga texturen. En läckerbit med längd. Som att dricka fruktmättat siden. 

På sommaren god till den grillade köttbiten. Under de mörkare årstiderna till grytor, vilt och stekar. Vi sippar gärna som det är, men har fått reaktionen från vänner av den enklare, fruktdrivna stilen att de vid första matlagningsglaset undrat vad vi rekommenderat, men faktiskt sedan gjort vågen när maten kom på bordet.

Vinet föddes när Cornelis Dumas, vid sin faders hastiga bortgång 1966, som 21-åring i ett slag fick avbryta sina universitetsstudier och axla ansvaret som vinmakare och ägare till Jacobsdal. Snabbt behövde han ställa om från huvudsakligen starkvinsproduktion till bordsvin för hänga med när marknadsvindarna vände. Idag har Cornelis fått assistans av sonen Hannes Dumas.

Länge producerade Jacobsdal endast detta vin på Pinotage, men i början av 2000-talet släpptes också, till marknadens förvåning, även ett vin på Cabernet Sauvignon.

Pinotage-druvorna skördas från ekologiskt skötta buskvinstockar på grusig, sandig lerjord inte långt från False Bay. De 85 hektar stora vingårdarna är inte bevattnade, vilket bidrar till små bär med stor koncentration av smakämnen. Avkastningen hålls även ner med kraftig beskärning.

Intressant är att musten jäser utan tillsatt jäst, något mycket ovanligt i Sydafrika. Jäsningen sker i öppna cementtankar där hatten trycks ner manuellt med hjälp av träredskap. Efter jäsning får vinet mogna på franska fat i 18 månader. Ansatsen är så lite inblandning i processen som möjligt, en ”naturvinsapproach” skulle det kunna kallas. Oavsett vilken etikett man väljer att sätta, resultatet talar för sig självt. Gott!

Nu njuter vi någon mer 2008 till sommarens grill och sparar resterande ytterligare en tid. Framtida konsumtion är också säkrad. Källaren är nyligen påfylld med årgång 2011. Och den lilla pojken ska inte behöva bli väckt till morgonbönen på många år än.

På SB: Jacobsdal Pinotage 2011, art.nr 22050, 115 kr (juli 2015).

Länk till Jacobsdals hemsida.

Om den sovande munken i barnvisan ”Broder Jakob” på Wikipedia.

 

Annons

Cabernet Franc, fransos med spanska rötter

Den där spanska druvan, Cabernet Franc, den bara växer och växer. Inte bara i vingårdarna i Loire, utan i också våra hjärtan. Vi gillar karaktären. Vi gillar de olika uttrycken, från olika terroirer och från olika vinmakare. Från lättare, fruktigare till elegant, finstämt över till kraftfullt, tanninrikt. Dragen av strama, ibland syrliga bär; röda och svarta vinbär, ett litet blåbär ibland. Och så tonerna som för tankarna till hö, nyslaget gräs eller örter.

Mellersta Loire har varit ”hemmaplan” för Cabernet Franc under århundraden. Länge trodde man att druvan ursprungligen kom från Bordeaux, där den planterade arealen också är dubbelt så stor som i Loire. I Bordeaux får Cabernet Franc dock endast spela tredje eller möjligtvis andrafiolen i blandningarna, medan den glänser i ensamt majestät i Loire. Ansedd som så typisk fransk. Inte konstigt att avslöjandet av druvans spanska ursprung blivit omtalat.

Cabernet Franc, Clos de l’Echo, precis bakom slottet i Chinon.

Jo, det spanska ursprunget ser faktiskt ut att vara helt klarlagt. En DNA-analys har återigen slått hål på gamla sanningar. Spanska Baskien verkar vara födelseorten, där de urgamla, inhemska – och för oss helt okända – sorterna Morenoa och Hondarribi Beltza är de som troligen kan stå som stolta föräldrar i födelseannonsen (Robinson et al, 2012).

Att Cabernet Franc i sin tur är förälder till flera internationellt kända avkomlingar är väl mer känt; Carmenère (ihop med den inte längre odlade Gros Cabernet), Merlot (tillsammans med den nästan utdöda Magdeleine Noire des Charentes) och framförallt Cabernet Sauvignon (i stolt par med Sauvignon Blanc).

Cabernet Franc kan ge stora viner på egen hand. Leta bland producenterna i de bästa Cabernet Franc-distrikten i Loire; Chinon, Bourgueil, S:t-Nicholas de Bourgueil och Saumur-Champigny. De vi provat under vår resa är goda exempel; Bruno och Serge Sourdais, Château Yvonne och Vigneron Wilfrid Rousse.

Vi har även smakat några utmärkta Cabernet Franc från den nya vinvärlden, även om de inte varit så vanligt förekommande i provningsportföljen. Raats Family Wines i Stellenbosch, Sydafrika, gör mycket bra Cabernet Franc. Ett par andra rara exempel är de nyligen provade Nichol respektive Burrowing Owl, båda från British Columbia, Kanada. Båda fina, men speciellt ”ugglan” föll oss väl på läppen.

Fler bra Cabernet Franc-viner och producenter eftersökes. Vad finns det att upptäcka – från gamla eller nya vinvärlden?

Vin som glädjer människans hjärta

Det är varmt, riktigt varmt. Vi går långsamt uppför den långa backen. Grusväg och lite dammigt. Stannar till med jämna mellanrum. Tittar på vackra, gröna vinrankor. Skrattar åt texten på skylten. Och se, en ny skylt lite längre fram. Och ännu en. Vi är i området Polkadraai Hills strax utanför staden Stellenbosch i Sydafrika. Den branta backen leder upp till De Toren Private Cellars och, en bit längre upp, biodynamiska Reyneke.

Första målet för vår promenad är De Toren. Väl uppe på toppen stannar vi till utanför kontoret. Havsbrisen svalkar lätt här uppe och vi glömmer värmen för en stund när vänder vi oss runt och begapar panoramat. Utsikten är betagande – från Helderberg, över de svagt ondulerade kullarna, ner mot slätten som avslutas i False Bays blå vatten och längst i väster Taffelberget med ett litet moln hängande på toppen som en basker käckt på svaj.

Aldrig har vi väl blivit så glada över att bli bjudna på ett glas vatten vid ett vingårdsbesök. De Torens ”cellermaster” Albie Koch möter oss och han ser direkt vad vi behöver. En kort stund senare, när det kalla vattnet svalkat våra torra strupar, är vi redo att börja prata vin.

De Toren är kända för att med Fusion V, årgång 1999, ha skapat Sydafrikas första bordeaux-blend på fem druvor; Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc, Malbec och Petit Verdot. Därav namnet Fusion V på denna ”västra stranden-cuvée” där Cabernet Sauvignon alltid dominerar, men där andelen av respektive druva varierar från år till år. Vinet Z, som gjordes första gången 2004, innehåller också alla fem druvorna men är Merlot-dominerad.

Vi står bredvid vineriet med tornet som gett vingården dess namn. De Toren, tornet på holländska. Det här är ett litet boutique-vineri med perfektionism som ledstjärna. Albie berättar och vi förstår att här, här lämnas minsann ingenting åt slumpen inte.

Ta till exempel det här med användningen av infraröda bilder, tagna från luften, för att kontrollera utvecklingen av druvorna i den 22 ha ”stora” vingårdens olika delar. Bilderna är en viktig input för att avgränsa områden med likartad utveckling och bestämma individuell skördetidpunkt för varje sådant litet område. Plus att bilderna ger information som används vid beskärningen av stockarna.

25 olika kloner används för att ta tillvara på förutsättningarna från de 15 olika jordmånerna, och för att ge vinmakaren en mångfald att välja från. Manuell skörd i små korgar, tidigt om morgonen. Druvorna kyls ner och plockas ut i batcher om 300-400 kg för sortering. Och från det att klasarna landar på sorteringsbordet tills dess att de ligger i jästanken har druvorna kontrollerats enligt en checklista med 23! olika punkter.

Här används bara öppna jäskar, lika breda som de är djupa, små korgpressar och ingen pumpning av musten inte – bara gravitation. Så lite inblandning i vinifieringsprocessen som möjligt, men tillsatt jäst. Faten till den tolv månader långa lagringen väljs ut noggrant. Lätt till mediumrostade, franska och amerikanska fat, både nya och sådana som använts en gång tidigare. Varje batch hålls åtskild från skörd fram tills det är dags att göra assemblage. En process där även externa personer bjuds in, såväl konsumenter som vinkännare. Hela produktionsprocessen har IP-certifierats av sydafrikanska Wine & Spirit Board. IP, Integrated Production, står för en miljömässigt hållbar produktion.

Perfektionismen sträcker sig ändå till leveransen. Till och med när flaskorna slås in läggs silkespappret så att klisterlappen med logotypen ska hamna rakt över etikettens logotyp. Något som stolt förevisas under besöket. Tänk på det du, innan du sliter av silkespappret.

Det är nästan så man blir utmattad bara av att höra om varje detalj av perfektion. Frågan är om vi konsumerande vinälskare märker av allt detta? Nej, inte detaljerna var och en för sig. Men slutprodukten den andas kvalitet och vi gillar den. Ensamma om det är vi inte. Vinerna brukar få höga betyg av såväl Platters Guide som utländska bedömare.

Det är ett tag sedan besöket. Då provade vi deras Fusion V och Z, båda av årgång 2009. Nu har vi korkat upp en Fusion V 2009 här hemma. Och det är precis som vi är tillbaka igen. Värmen, den dammiga grusvägen och det kalla svalkande vattnet.

Men nu lägger vi också märke till något nytt. Vi tittar och vrider på korken. Orden ringlar sig runt den i ett par varv. ”Wine gladdens the heart of man” står det. Ja, det kan vi ju verkligen instämma i. Och tillägger snabbt att det glädjer naturligtvis också ”the heart of woman”. Tänker till ännu ett varv och förstår efter en snabb web-sökning att ”man” i det här fallet ska översättas med människa. Psaltaren, psalm 104, lovsång till världens skapare – vers 14-15; ”Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden och vin, som glädjer människans hjärta…” Varför man valt att sätta citatet på korken har vi ingen förklaring till.

Dags att prova. 2009 års Fusion V innehåller 60% Cabernet Sauvignon, 12% Cabernet Franc, 11% Malbec, 10% Merlot och 7% Petit Verdot. ”Fantastiskt gott” läser vi i provningsboken från besöket.

Nu, snart två år senare, håller vi fast vid det utlåtandet efter att noterat ner följande: Röd färg, hög intensitet. Stor utvecklad fruktig, komplex doft med mörka bär, animaliska toner av rökta charkuterier samt torkade örtkryddor och tydliga ekfat med lite brända toner. I gommen fylligt, koncentrerat med frisk syra och markerade tanniner. Läcker fruktighet med körsbär, katrinplommon, svarta vinbär och liten kryddighet. Utmärkt längd. Förföriskt gott.

Javisst fyller Fusion V 2009 våra hjärtan av glädje. Men som vanligt när man varit på ett lyckat vingårdsbesök, är det inte bara vinet som glädjer, utan även minnena.

Kryddigt till Gewurztraminer

Sommar och semester. Underbart. Långa dagar och ljusa kvällar. Bara avkoppling. Den mesta matlagningen är enkel och ackompanjeras av viner i den lättare stilen.

Häromdagen var ett undantag från hemmalivet och vi njöt av en utsökt middag på Falkholts i Dalslands. Underbar mat och så trevligt bemötande. Dit åker vi gärna igen. Där blev vi också påminda om hur väl Gewurztraminer passar till kryddiga rätter.

En krämigt currymajonäs med rotselleri och äpple serverades med den rökta bävern. I glaset var en 2011 Neethlingshof Gewurtztraminer den helt perfekta matchningen. Så där som när 1+1=3. Massor av litchie, roser och söta sommarblommor i doften. En välbehaglig rund, kryddig smak med aningen sötma, en fräsch finish och bra längd.

När vi provar vinet på kurser, gillas oftast den parfymerade mjuka Gewurztraminern. Vinets roll som aperitif står oemotsagd. Men sedan samma fråga varje gång. ”Vad kan vi servera till det här vinet? Finns det verkligen något som matchar?”

Svaret, naturligtvis; ”Prova det till en kryddig, men inte alltför het rätt, istället för att ta den vanliga ölen.” Oftast ser man misstänksamhet i ansiktena efter det förslaget. Men efter några veckor, när de kommer tillbaka efter att ha provat kombinationen, har de fått en ny vinupplevelse. Och är frälsta.

Min lista av favoriter på Gewurztraminer domineras stort av Alsace och producenter såsom Gustave Lorentz, Hugel, Trimbach, Marcel Deiss och Comtes d’Isenbourg. Den senaste tiden har jag också uppskattat Jean-Baptiste Adams ekologiska Gewurztraminer Les Nature 2010. Nu tar sig också Neethlingshof in på listan.

Innovativ Pinotage från Fairview

Det blev ett intressant vin från Fairview i sydafrikanska Paarl, till middag idag. Nej förresten, det var inte bara intressant, utan också mycket gott. Perfekt till det grillade lammet och dess kryddiga tillbehör. Det intressanta var mixen av Pinotage och Viognier, där den senare gav en försiktig men delikat blommig arom till vinet.

Metoden att använda gröna Viognierdruvor och samjäsa med blå druvor kommer ifrån norra Rhône. I Côte-Rôtie är det tillåtet att använda upp till 20 percent Viogner till vinet gjort på Syrah. Vanligvis används mycket mindre, runt 2 –5 procent. När Viogner och Syrah jäser tillsammans, bidrar Viogner med arom och färgen på det röda vinet stabiliseras.

Jag kände sedan tidigare till Fairview’s fina rena Viognier. Rund, men överraskande fräsch, med underbara blommiga aromer. Fairview var 1997 den första producenten i Sydafrika att göra en Viognier. Hos Fairview får druvan den tid den behöver på vinstocken för att få den rätta mognaden och avkastningen är låg. Musten får jäsa i en kombination av fransk ek och ståltankar och vinet lämnas sedan på fällningen i tio månader. Ett underbart vin, och till glädje för oss konsumenter, mycket resonabelt prissatt. Också ett gott val till kryddig mat.

Fairview har återigen varit nydanande och tagit fram något nytt i sin blandning av Pinotage och Viognier. Och återigen har de lyckats. Precis som i Rhône har vinmakaren Anthony de Jager gjort en samjäsning. Nu med de blå Pinotage-druvorna tillsammans med en liten andel av Viogner. Sedan nio månadern i gamla franska och amerikanska ekfat. Resultatet, en mjukare Pinotage med markerad frukt.

Mina provningsnoteringar säger; Mjuk arom med mörka bär och blommiga antydningar. Medelfyllig, markerade men mjuka tanniner, bra syra på medelnivå. I smaken, mörk frukt med moreller och fina lite blommiga toner. Aningen sötma och fina försiktiga fattoner. Bra längd. Ett bra nya världen vin i gamla världen stil, lätt att dricka och bra till mat.

Fairview är välkänt inte bara genom vinerna med etiketten Fairview, utan kanske ännu mer för serien av Goats do Roam viner. Också bra viner, med humoristiska namn som anspelar på getterna som bor på Fairview’s egendom; Goat-Roti, Goats do Roam in Villages, Bored Doe etc. Och getosten de gör, helt underbar!