Etikettarkiv: tio pepe

Råheter årgång 2014

Årets En Rama har varit varit fino ut i fingerspetsarna. Karaktärsfulla, mångfasetterade. Utsökt sherry som mognat fram under blommande flortäcke, dragits från fatet när täcket varit som tjockast under våren och sedan buteljeras helt rå. Ingen klarning, ingen filtrering. Vinet från bodegans mörka fat till flaska och snar konsumtion. En En Rama är en färskvara.

När beställningsknappen tryckte sänd första dagen i juni låg tre Fino En Rama i ordern. Tio Pepes som vi föll pladask för i fjol, men även två från Lustau.

3 råheter. 3 läckerheter. Men i vår gom också 3 klara placeringar. Tripp, trapp, trull.

Tio Pepe En Rama 2014Tio Pepe Fino En Rama 2014.
Ljust gulglimrande. Mycket stor komplex, lite frän doft med noter av jäst, bröd, hav och  acetaldehyd. Torrt, torrt med nedtonad syra och hög viskositet som fyller ut i gommen. Mossa, skog, mandelspån, lite citrus och jäst. Utmärkt längd. Öppna kort av rå fin-fino och alls inget lur som Fröken Rama bjöd på i förra årets utgåva.

 

Lustau 3 En Rama 201

Lustaus kom från serien ”3 En Rama”. Ett namn som åsyftar hörnen i den triangel som anses vara hjärtat i sherrydistriktet. Varje hörn en stad, de enda där lagring av sherry är tillåten.  Huvudorten Jerez de la Frontera samt kuststäderna El Puerto de Santa María och Sanlúcar de Barrameda. Den senare, ursprunget för Manzanillan, fanns dock inte att tillgå.

Här uppskattar vi buteljeringen på 500 ml flaska. Rått ska det vara, då är det här en lagom storlek för oss.

Lustau 3 En Rama 2014Lustau, 3 En Rama, Fino de Jerez de la Frontera, Spring 2014. Ett utvalt fat ur soleran om totalt 708,  från Bodega Los Arcos.
Intensivt ljust guldgul. Enorm doft med ett spektrum av intryck; rök, jäst, citrus, torkade örtkryddor, peppar och acetaldehyd. Medelfyllig, helt torr med balanserad syra. Sälta, fikon, kemiska drag. Lång eftersmak med aningen sälta och intryck av trä och kalk. Smakar som sinnebilden av albarizajord. Mångfasetterat och läckert. Ett nummer större än föregående.

Lustau 3 En Rama 2014Lustau, 3 En Rama, Fino de El Purto de Santa María, Spring 2014. Också här från ett enda fat. Soleran om 347 fat finns i Bodega del Drago, helt nära havet.
Intensivt ljust guldgul. Uttalad fin doft med delikata jästtoner, torkade örter, salt hav, nejlikor och mandelspån. Knappt medelfyllig, lätt i gommen, torrt med fin fräsch syra. Mandel, hav, fina finotoner där acetaldehyden framträder i avmätt, elegant stil. Evighetslångt finstämt häng i gommen av citrus, mandel och sälta. Karaktärsfullt, stringent, vinöst, lätt och elegant ut i fingerspetsarna. Utsökt och vår favorit.

Fröken Rama dansar äntligen igen. Här ackompanjerad av ungdomens friska vindar. Fröken Rama heter Maria i år.

Lustau, 3 En Rama, Fino de el Puerto de Santa Maria, spring 2014
Fröken Rama heter Maria i år. Lustau, 3 En Rama, Fino de El Puerto de Santa Maria, spring 2014

 

Annonser

Gott Nytt Vinår 2014, med minnesvärda viner från året som gått

Anteckningsboken som innehåller (många av) 2013 års provade viner har årsslutet till ära dekorerats. Det sticker ut små mörkt rosa lappar här och var. Rosa står idag för kandidater till årets mest minnesvärda viner. Vi för över de mest intressanta till en separat lista. Det är då insikten växer fram.

Vinprovning med vänner

Vinerna som tar sig till den slutliga listan har någonting gemensamt. Inte stil, druva eller producent. Inte land eller ens dikotomin gamla vs. nya världen. Nej, inte något så enkelt. Ingen som inte varit med skulle kunna gissa. Rätt svar är att det är sammanhanget som är det gemensamma.

När vinet blivit en upplevelse, det är då det platsar in på vår lista över 2013 års minnesvärda viner. Ett i och för excellent vin, avsmakat i på stående fot på en mässa eller liknande har inte satt samma spår. De som når i topp har avnjutits i lugn och ro, gärna med goda vinvänner. (Reflektion: Professor Spence forskning om hur stämningen påverkar vinupplevelsen verkar stämma väl.) Men flera av vinerna har sitt ursprung i en annan speciell upplevelse, årets franska vinresa. Där var inte bara flera av vinerna, utan själva resan och de många mötena minnesvärda.

Vi börjar vitt och konstaterar snart att alla viner har sitt ursprung i vinresan. Chardonnay når i topp med Chablis. Närmare bestämt Mont de Milieu Premier Cru 2010 från La Chablisienne – delikat, energisk, uttrycksfull. (Även en tidigare under året provad 2009 väcker ljuva minnen med sin rika komplexitet.) Sancerre är ursprung för Henri Bourgeois fatlagrade Sauvignon Blanc d’Antan 2008 – wow ett sån’t vin.

Monique Laroche, Domaine aux MoinesStörst avtryck av de vita har 90-talsvinerna som Monique Laroche serverade oss på Domaine aux Moines i Savennières satt. På skördens första dag i oktober, vandrade vi i vingårdarna i sommarvärme. Sedan provade vi Chenin blanc från 1999, 1998, 1994 och 1992. Poesi klädd i vindräkt – mineralitet, saffran, honung…

Bland de röda hade vi ett tufft val att välja ett vin ur en fantastisk (obloggad) provning med (nästan alltför) många godsaker på en gång. Bland vinerna från mestadels Bordeaux, Châteauneuf-du-Pape och Kalifornien, föll slutligen valet på Château Pontet-Canet 2005. ”Bäst” är anteckningen i sidan av boken. Fruktigt, ännu ungt, intensivt koncentrerat med ypperlig sammetsstruktur.

Vårt besök hos Château Yvonne i byn Parnay i Saumur räknar vi också till de minnesvärda. Även om vi på grund av skördeförberedelserna inte fick tillfälle att träffa vinmakaren själv. Och fastän vi egentligen kom för att prova vitt. Därute, på gårdsplanen slog de tre röda Cabernet Franc-vinerna nästan nock på oss. Château Yvonne 2010, La Folie 2011 och L’Île Quatre Sous 2011. Den sistnämnda har vi även hunnit korka upp på hemmaplan och intrycket består. Oemotståndlig med sin sammetslena koncentrerade fruktighet.

Ytterligare två röda tar sig in på listan. Den Alain Graillot Crozes-Hermitage 2001 vi korkade upp i höstas var rent underbar. Det härär Syrah och norra Rhône när det är som bäst för oss. Och så sist, men definitivt inte minst, Nya Världen med en Heitz Cellars Bella Oaks Vineyards Cabernet Sauvignon 1996. Stor mogen, läder, animaliska toner, svarta vinbär, torkade örter och mynta och med en eftersmak som aldrig ville ta slut. En av årets två 20-poängare (den andra fick Domaine aux Moines 1994).

Tio Pepe En Rama 2013Årets mest minnesvärda sherry blir Tio Pepes En Rama. Färskfinon som vi drack både rå och ”orå”. Jo, det var en upplevelse att se hur den utvecklades, men 2014 ska vi se till att dricka upp den inom de tre stipulerade månaderna efter tappningsdatum. Det var som rå den var som mest unik och uttrycksfull – en symfoni av doft och smak.

Bubbel då? Jo, vi har provat många goda champagner under året, också i flera minnesvärda sammanhang. Men vi väljer att lyfta fram den pärlande lätta Domaine Huet Vouvray Pétillant Brut som vi provade på plats i Vouvray. Det var en upplevelse att känna buketten av nyanser i vinet med det lägre trycket och jämföra mot en ”ordinär” cremant. Pétillanten fick oss att stå med ett fånigt leende av lycka på läpparna och vi utropade ”Mer Pétillant i glasen!”.

Vi stannar hos Domaine Huet för det söta inslaget bland de minnesvärda vinerna. Vi vill inte skilja de tre åt; Clos du Bourg Moelleux 2007, Le Haut-Lieu Moelleux 2009 och Clos du Bourg Moelleux 2006 Première Trie. Var och en har sina ljuvliga kvaliteter.

Resa i vinland, Frankrike 2013

Avslutningvis, ett stort tack till alla er vinvänner, bloggläsare och producenter, som förgyllt 2013 och bidragit till alla minnesvärda upplevelser!

Vi önskar er ett riktigt Gott Nytt Vinår 2014!

En Rama – rå och orå

Hon kom som en virvelvind en vacker försommardag. Ung och fräsch. Med sin djupröda, guldbroderad klänning och en utmanande glöd i blicken, frammanade hon jubel bland alla sina anhängare. De som redan under tidigare år träffat hennes systrar ledde hyllningskören. Och snart stämde även de in som fått uppleva lyckan under en förtrolig, vårlig förhandträff. Twittret hördes vida omkring.

Känslor väcker hon, denna ljuva spanjorska, uppvuxen långt borta i det soligt heta Andalusien. Men även om supportrarna är djupt hängivna, så är de ganska få. De flesta negligerar henne och alla hennes släktingar helt och hållet. Men det kanske vi anhängare ska vara glada för. Färre som konkurrerar om hennes gunst.

Lördagen den 1 juni dansade hon ut i butikerna och det var nog fler än vi som satt vid datorerna klockan 10 för att trycka på beställningsknappen. Vi, som alltid har gillat hennes släktingar – herr Oloroso, fru Amontillado och alla de andra – men som tidigare inte varit uppmärksamma nog för att lägga märke till yngsta systerns korta gästspel. Fröken Rama, med efternamnet Fino, lockade nu till köp. Tvåan på tangentbordet trycktes in och två flaskor kunde vi snart avhämta i den lokala butiken.

Fröken Rama heter egentligen En Rama. En fino-sherry med varumärket Tio Pepe från den stora bodegan Gonzalez-Byass. Uttrycket ”en rama” ska vara det som vineriets arbetare använder om den färska finon, när den tas direkt från fatet. Slår man upp de spanska orden, kommer översättningarna obehandlad och fram på skärmen.

En Rama marknadsförs som ett ”färskvin”, så beskrivningen passar ju fint. Det görs i en mycket begränsad mängd. 100 fat valdes ut från två soleror i oktober i fjol. På våren, när vinet bedömdes baserat på kriterier som finess och intensitet i smak och doft, passerade endast 67 fat nålsögat. Dessa fat tappades när floret var som tjockast april. Fyra dagars vila på tank behövdes för att de största sedimenten skulle falla till botten. Därefter buteljering, utan vare sig klarning, filtrering eller kylstabilisering.

Volymen är alltså låg, endast 10.752 flaskor i år. 360 av dessa kom till Sverige. 2013 är den fjärde årgången sedan traditionen att tappa färsk fino återupptogs till Gonzalez-Byass 175-årsjubileum 2010.

Så rått och delikat är vinet att Tio Pepe utfärdar ett ”bäst före-datum”. Inom tre månader från det buteljeringsdatum som är stämplat på flaskans baksidesetikett bör det konsumeras. 08/04/2013. Och inte var vi nödbedda. Detta måste smakas snarast!

Alltså medförde vi fröken Rama till en träff i mitten av juni med goda vänner. BYO (Bring Your Own) och ett tema gällde. Det var blindprovning och vi smög in vinet bland de andra flaskorna, ordentligt inslaget i folie. Skulle någon upptäcka att det fanns en fino bland hermelinerna? Och själva var vi spända. Vilka dofter och smaker skulle möta oss?

Vacker intensiv citrongul färg. Stor utvecklad och komplex doft; nötter, blommig, lätt parfymerad av rosor och geranium, mogen banan och lätta jästtoner. Floret finns där, men fint maskerat av den mångfasetterade kaskaden av dofter. Smaken kruttorr, relativt fyllig med bra syra. Elegant och samtidigt med tyngd i munnen. Jäst, mandel, gula, äpplen, rosor, viol. Komplex, lång eftersmak med citrus och valnötter. En kraftfull, karaktärsfull symfoni av doft och smak.

Provningsglas_VinOchMat_20130615_191846_225pEtt så’nt vin. Underbart. Vi gör vågen, helt frälsta. Våra vänner gillar också. Ingen avslöjar ”bluffen”. Men det är förstås inte lätt, när alternativet inte är inom de (oskrivna) spelreglerna. Ett dovt sus genom församlingen när täckelsen, alltså folien, faller. Sedan småskratt. En sherry???!!!

Vi var nöjda. Inte bara med utfallet av provningen utan även med förvissningen att vi hade en flaska till. Att förbruka före den 8 juli, om vi nu skulle hålla oss till rekommendationerna.

Men tiden gick. Andra viner stod i kö för provsmakning. Vi skäms, men sanningen är att tvillingsystern glömdes bort. Hon stod där, djupt inne i den i alla fall ganska svala garderoben, som används för förvaring av en del flytande varor. Återfanns i slutet av juli. Oj, redan över datum! Stoppades i kylen. Och av outgrundlig anledning inte öppnad förrän i lördags.

Vi intalade oss, att visst måste den vara lika bra som första flaskan. Nästan lika bra i alla fall, snälla… Det vet man ju hur det är med andra bäst före-datum. Det brukar ju hålla ganska lång tid efter. Och nu har vi ju konserverande alkohol…

Jaha, vad ska vi säga. En Rama den 24 augusti. Inte rå, utan snarare orå. Inte längre förväxlingsbar, inte ens för den mest orutinerade provare. Snarare väldigt mycket fino. Många rynkar på näsan. Gott, säger vi som gillar stilen.

Vacker intensiv citrongul färg (den har i alla fall inte ändrat sig). Stor, mogen komplex doft med uttalad florkaraktär och nötighet av mandel och valnötter och en lätt hint av lösningsmedel i bakgrunden. En svag blommighet finns där också. Mycket torrt, fylligt med balanserad syra. Fräsch, tjock smak med nötter, citrus och färska champinjoner. Lång eftersmak med markerad beska. För florälskaren, ett läckert och spännande vin med stolt integritet.

Ja, flickan hade växt upp under sommaren. Den fräscha blommigheten tonats ner, ersatt av en tung florkaraktär och dofter och smaker som virats in i varandra, svårare att urskilja de enskilda komponenterna. Läckert, men på ett annat plan.

Kontentan. Visst kommer vi att ansluta oss till hyllningskören och bänka oss vid datorn för att trycka på beställningsknappen även nästa år. Så långt da capo. Men sedan ska vi minsann inte dröja med att njuta av de ljuva dropparna. Kanske vi ska träda sista dansen med nästa generation Fröken Rama redan till midsommar.