Etikettarkiv: tyskland

Lantliga bubblor och ekologi, hos Marie Menger-Krug i Deidesheim

Hon älskar att experimentera, tänker på vin i färger och har grisar i vingården. Naturligtvis ville vi träffa henne igen; Marie Menger-Krug, en av de sex vinmakarna som deltog i Terrific Women Winemaker’s Day på Ästad Vingård.

Idag är det den 18 mars, en dryg vecka efter eventet i Halland, och vi knackar på i paradiset i tyska Pfalz. Villa im Paradies är det första huset på vänster sida när man kör in i Deidesheim från söder, nummer 80 på gatan med det så passande namnet Weinstrasse. Utanför på trottoaren påskblommor planterade i lådor gjorda av gamla pupitre. Just det, familjen gör inte bara vitt och rött, utan också mousserande.

Villan är stor och vit med trärena fönsterluckor och tillhörande trädgård, den senare något vårigt yrvaken. På ena sidan vinoteket, utanför några ståbord. Under säsong kan här vara fullt av gäster. Det är populärt att besöka paradiset, ta ett glas vin eller två och köpa med sig några flaskor hem.

Marie dyker upp på klockslaget och vi dyker direkt ner i en av hennes specialiteter. Den där mousserande drycken som visar sig vara ämnet för hennes diplomuppsats på vinuniversitetet i Geisenheim. Då, 2004, ett garagevin, som Marie själv uttrycker det. Mycket liten upplaga och allt gjordes helt manuellt, Marie, mamma Regina och morfar som buteljerade. Det ovanliga? Méthode rurale, även kallad méthod ancestral eller artisanale.

Rurale, den gamla ”lantliga”, ursprungliga metoden, ger bubblor direkt i första jäsningen. Till skillnad från den gängse traditionella metoden, där ett färdigt stilla basvin får en ny dos jäst och socker och sedan genomgår en andra bubbelskapande jäsning på flaska. Méthode rurale är ovanlig i dag, franska Limoux brukar nämnas som exempel där den förekommer.

Marie plockar de mest perfekta druvorna, pressar och låter musten sedimentera under en dag. Därefter kalljäsning i ståltank med tillsatt specialjäst. När sockerhalten sjunkit till 20-23 gram per liter, dags för buteljering och så får det jäsa färdigt i flaska. Inget svavel tillsätts under hela processen. Först vid degorgering får vinet en liten dos. ”Druvorna håller så hög kvalitet,” säger Marie, ”därför behövs det inte mer.”

Chardonnay Méthod Rurale by Marie Menger-Krug

Den första kommersiella årgången gjordes 2007 och nu är vi framme vid årgång 2009. Marie gör både en Riesling och en på Chardonnay. Vilken vill vi prova? Vi väljer den senare och strax har vi 2009 Chardonnay Méthode Rural i glasen. Vackert klart guldgul. Rent, fräscht fruktig med mineralitet. Rund i gommen med distinkt spritsighet på tungan. Frisk känsla med gyllene frukt och mineralitet som hänger kvar länge. Speciellt. Utmärkt. Läckert.

”Det här är naturen,” säger Marie. ”Det här är den rena druvan, som Chardonnay smakar. Underbara aromer.”

Marie Menger-Krug

Vi undrar förstås om jästen. På Ästad deklarerade Marie att hon älskar ”vildjäsning” med den jäst som finns naturligt på druvans skal, men här tillsätts odlad jäst som klarar det högre tryck som bildas i flaskan. Det visar sig att hon faktiskt testat att göra några få flaskor med bara den naturliga jästen för ett par år sedan.

”It worked!” säger Marie, men understryker samtidigt att risken är mycket hög. Så funderar hon en kort stund och tillägger att hon kanske skulle testa lite mer, det kunde ju bli ”the purest of nature”. Vi får se hur det blir. Troligen blir det åtminstone ett diskussionsämne kring middagsbordet.

För i det Menger-Krugska hemmet pratas det mycket vin. Fyra generationer bor tillsammans, äldst är mormor med sina 93 år, yngst Maries minsta på 1 år. Tre små traktorälskande pojkar har hon tillsammans med sin vinmakande man. Träffades gjorde de på Geisenheim.

Vinmakarrötterna sträcker sig tillbaka ända till 1758. Två egendomar med vinodlingar om 80 hektar står under Familie Menger-Krugs omvårdnad. Krug’scher Hof i Rheinhessen kommer från Maries fars sida medan Motzenbäcker, strax intill Villa im Paradies, kommer från hennes mors.

På Krug’scher Hof i Rheinhessen finns fem olika jordmåner och många mikroklimat, roligt när man som Marie vill låta platsen ta plats i vinet.

På Ästad provar vi bland annat en fin Krug’scher Hof Weissburgunder Keltic Terre 2013 från kalksten: Blommig elegant nos och gomfyllande fruktighet, aprikos och mineralitet. Medelfylligt med bra syra och ren och välstrukturerad kropp. (Vi borde ha mer Weissburgunder på bordet, säger vi efter vår resa, ett sådant bra matvin!)

Krug'scher Hof Wines, TWWD Ästad Vingård

”Namnet Keltic Terre,” förklarar Marie, ”är en hommage till kelterna. De var på plats i Rheinhessen före romarna, var vinproducenter och lärda ifrågan om natur och örter.”

Druvorna till Krug’scher Hof Riesling Spätlese Herrgottspfad 2012, Maries favorit i frågan om enskilda vingårdar, växer på en fetare jord, raka motsatsen till Keltic Terre. En fin Riesling med karaktär: Citrus, stenfrukt, vita blommor och cykeldäck i ung nyanserad doft. Lätt i gommen med mineralitet, fin struktur och angenäm frisk syra som leker tittut. Bra längd, komplex med inslag av nötighet och grape.

Tillbaka till Pfalz och vi går de få stegen från paradisets trädgård till vingården Reiterpfad där morgonsolen strilar ner på rad efter rad av Rieslingrankor. Vi pratar odlingsfilosofi. Hållbarhet.

I vingården är rankorna snyggt uppbundna med konstfärdigt knutna pilkvistar. Här gillar man inte att använda ståltråd. Den kan så lätt skära in i rankan. Istället har man tagit till heders den gamla metoden att använda pil.

Mellan raderna breder olika växter ut sig, blommor och örter. En medveten strategi för att skapa biologisk mångfald och ett gynnsamt ekosystem. Alla familjens vingårdar odlas ekologiskt, certifierat.

”Vi har inte sprutat på över 20 år,” påpekar Marie. ”Behöver vi tillföra extra gödning är det naturgödsel som gäller.”

Hållbar produktion i balans med naturen är ledstjärnan. På väg in mot den biodynamiska vägen,  tillför man också olika egenproducerade ”teer” (”på vårt sätt och vi använder inga kohorn”) och skördar enligt månfaserna.

Motzenbäcker Himlen so nah Riesling, Menger-Krug

Från sandstensjorden i Rupportersberger Reiterpfad (jo, vingården hör faktiskt till närliggande byn Ruppertsberg) kommer druvorna till Motzenbäcker ”dem Himmel so nah” 2013, Riesling Spätlese trocken, ett vin som Lufthansa serverat i första klass sedan sju år tillbaka.
Friskt, lätt med finstämda fruktiga nyanser där citrus, blommiga noter och en liten vaxighet sticker upp. Lång eftersmak med fint integrerad syra. Jo, himlen är nära. Elegant. 

Och så var det det här med grisarna… fortsättning följer.

Tidigare på Ljuva Druvor om Marie och familjen Menger-Krug:

Länk till Villa im Paradies hemsida.
Svensk importör är Terrific Wines.

Herbs in Reiterpfad

 

Siegrist Hagestolz 2012, sonen som gör succé

Vi kan bara inte låta bli att öppna en flaska. Även om Monika tyckte det var ett vin för höst och vinter. Vi var ju också överens om att den skulle vinna på att läggas i källaren något år. Men nu ville vi så gärna återvända i tanken till Siegrist i Leinsweiler.

Med en stekt torskrygg på tallriken skulle Hagestolz, den hårt arbetade andresonen, passa utmärkt. Dessutom hade han ju redan vid vårt besök för tre veckor sedan fått flera utropstecken i noteringsboken.

Seigrist Hagestolz Chardonnay 2012

Chardonnay hade inte ett lätt liv i början av sin pfälziska karriär. När Thomas Siegrist tänkte plantera druvan på sina ägor i södra Pfalz sa folk ”Du behöver inte Chardonnay här! Varför ska du göra Chardonnay här?”. Thomas planterade i alla fall och idag är Chardonnay accepterad.

Namnet Hagestolz anspelar på druvan tuffa start i området. I gamla tiders tyska bondefamiljer var ”hagestolz” andresonen. Den förstfödde ärvde allt, medan nummer två fick stanna på gården och arbeta. Ett hårt liv.

Siegrist Hagestolz 2012 har fått en mjukare start i livet. Från Siegrist Concretus-serie, dvs. vinerna ovanför instegsnivån. Omhuldade ekologiskt uppväxta Chardonnay-druvor. 15% har vilat på nya barriquer i 6 månader.
Ljust gul. Nyanserad med gul frukt, citrus, smörighet, fat, en liten kryddighet och begynnande komplexitet. Helt torr, angenäm integrerad frisk syra, medelfyllig med fin textur. Mycket bra längd. Rik men ändå lätt i anslaget. Utmärkt.
En slags återhållen kraftfullhet, den här sonen gör succé. Bra redan idag, men visst var det lite tidigt att öppna flaskan. Måste erkänna det. Vi väntar minst ett år, gärna lite längre, innan vi njuter av nästa flaska.

Ett gott val till den smörstekta torsken med dito grönsaker: färsk lök, späda morötter och selleri.

Seigrist logo Hermes

Alla poster på Ljuva Druvor om vårt besök hos Weingut Siegrist i mars 2015:

Vinvägsintryck från Pfalz och Baden

Vi satt under strålande påsksol, bläddrade i noteringarna och pratade om intrycken. Det tog en stund, många sidor och mycket att smälta, men summeringen var egentligen väldigt enkel och lika strålande som solen: överväldigande positivt. Och det gäller inte bara vinerna utan hela upplevelsen. Resan, naturen, maten, boende och framför allt alla underbara människor vi träffat. Har redan tappat räkningen på antalet reserekommendationer vi hunnit dela med oss av sedan vi kom tillbaka.

Idag har det hunnit gå två veckor sedan vi kom hem från vinresan i Pfalz och Baden. Vårt allra första besök. Ja, första riktiga vinresan i Tyskland överhuvudtaget, det ska villigt erkännas. Och hade det inte varit för vårt möte med VDP-producenterna på Sommelierernas Dag tidigare i år, hade nog den här resan aldrig blivit av.

Det blev några korta poster under resan (om resstarten, om Familie Menger-Krug, om Weingut Siegrist, om Schloss Neuweier och om besök kring Kaiserstuhl). Under våren kommer mer om vingårdsbesöken. Noteringsböckerna är fulla med intryck och kameran har gått på högvarv. I avvaktan på det som komma ska, ett försök till summering av intrycken.

Siegriest wines.

Om vinerna vi provat. Rena, frächa smaker. Skicklig vinmakning med klar idé som tar tillvara på plats och förutsättningar. Experimentlusta med kvalitet i förarsätet.

Det besvärligaste? Långa vinlistor, en producent kan göra upp mot 50-60 viner (samma år!). Svårt att välja för oss, men vi har fått förklarat för oss att efterfrågan finns. En överraskning var att så stor del av produktionen såldes direkt till privatkund på ort och ställe. 60% hörde vi som siffra hos en producent. Lägg till direktinköp från restaurang och det blir bara mindre volymer kvar till export.

Vitt är torrt, rent och distinkt. Fin mineralitet och kittlande nerv i många. Ofta ståltanksuppfostrat, men också lagrat på fat av olika storlek. En rad utmärkta Weissburgunder (Pinot Blanc) blev en ögonöppnare för ett utmärkt matvin som vi ser alldeles för lite av i Sverige. Flera mycket fina Chardonnay. Naturligtvis Riesling och Grauburgunder (Pinot Gris). Yes, säger vi till dem!

Det görs också fina söta viner, vi provade utsökt Beerenauslese. Mousserande, sekt, ingår i sortimentet hos flera producenter.

Rött är i kvalitetssegmentet främst Spätburgunder (Pinot Noir). Och vilken Spätburgunder!!! Redan i instegsklassen kan man få riktigt bra viner för relativt liten peng. De bästa är fruktiga, utsökt balanserade med superintegrerade fat och välpolerade finkorninga tanniner. Texturen blir som sammet i gommen. Wow, så gott!

Wine tasting

För den som inte varit på vinvägen i Pfalz och Baden tidigare, några erfarenheter, råd och tips:

Om landskapet. Södra Pfalz är så vackert. Inte konstigt att det kallas för Tysklands Toscana. Mjuka, böljande kullar som ansluter till den skyddande Pfalz-skogen i väster. Här växer mandelträd och fikon och citroner mognar fram.

Deutsche Weinstrasse, den tyska vinvägen, börjar i södra Pfalz och ringlar norrut genom pittoreska små byar med vackra sten- och korsvirkeshus. Man märker att sandsten är en vanlig jordmån. Den syns som vackert byggnadsmaterial i både hus och murar.

I Baden ligger det mäktiga Schwarzwald i öster. Från slottet Staufenberg i Durbach, Munskänkarnas vinby 1999, har man en vacker vy över bergen och dalarna fyllda av vingårdar.

Utsikt från Schloss Staufenberg, Durbach, Baden.
Utsikt från Schloss Staufenberg, Durbach, Baden.

I södra Baden, mot franska gränsen, hittar vi Tysklands varmaste vingårdar på sydvästra Kaiserstuhl. Den känns annorlunda att klättra omkring i och vandra på denna gamla slocknade vulkan som reser sig från ett i övrigt platt landskap. Mörkt grå vulkansten och taggiga kaktusar påminner om ursprunget.

Kaktusarna växerpå sydvästra Kaiserstuhl.
Kaktusarna i vulkanjorden på sydvästra Kaiserstuhl.

Den som gillar att vandra och cykla kan få sitt lystmäte stillat i båda regionerna. Det är gott om småvägar och väl skyltat genom vingårdarna. Det var många vandrare även vid denna tidiga årstid.

Välskyltat längs vandringsleder på Kaiserstuhl.
Välskyltat längs vandringsleder på Kaiserstuhl.


Om att besöka vinproducenter. 
Vi hade förbokat flera besök, men gjorde också en del spontanbesök baserat på lite research hemmavid. (Allt nogsamt dokumenterat i ”excellistan”, den för oss oumbärliga resplanen.) Det är enkelt att titta in hos en ”weingut” och man är varmt välkommen till provningsrummet, probierstube. Man provar, får en trevlig pratstund (går bra på engelska för det mesta) och köper med sig det man fastnar för.

De flesta producenter har öppet på vardagarna från ca 9 till 18, med ett längre lunchuppehåll. Lördagar är också försäljningsdag, men öppettiderna kan variera lite. Söndagar är däremot vilodag för de allra flesta. Checka hemsidorna.

Om själva resan. Vi försöker ta bilen ut i vineuropa när vi kan. Vi vill ju kunna köpa med oss viner hem, speciellt som vi tycker det är kul att upptäcka nya producenter och/eller viner som inte finns att köpa på hemmaplan. Bil blev det också denna gång.

Pfalz ligger på behändigt bilavstånd. Det går ju faktiskt att köra på en dag från södra Sverige. För att slippa passa färjetider och få naturliga bensträckar- och matpauser tar vi oftast färjorna via Helsingborg-Helsingör och Rödby-Puttgarden. Den här gången startade vi vid lunchtid, valde en övernattning i Danmark på vägen ut och var nere i Deidesheim strax före fem. Hemresan gick i ett sträck från södra Pfalz till Bohuslän, en resa på 15-16 timmar. En liten chockartad upplevelse blev det att köra de sista milen i förfärlig snöstorm, när vi startat från blommande mandelträd på morgonen.

Ett tips. Se till att ha en GPS i bilen. Det blir så mycket lättare att navigera fram i byar och hitta rätt till producenterna. (Och så mycket mer avkopplande för den = yours truly, som förr i världen mest satt med näsan i kartorna.)

Om säng och mat. Det brukar bli en blandning av olika slags boenden, så också denna gång. Allt från pensionat till slottshotell. Wifi är ingen självklarhet. Checka om det är viktigt.

”Weinhotel”, alltså vinhotell som drivs av en vinproducent, var en ny trevlig upplevelse. Kul att sitta i restaurangen på kvällen och prova ett urval av producentens viner. På flera ställen har vi kunnat beställa in små karaffer med 10 cl vin i varje. Perfekt när man vill prova ett antal viner till maten. Maten? Ja, vi har ätit gott, mycket gott!

Att tänka på när det gäller betalning. Kreditkort är fortfarande inte en självklarhet i Tyskland. På de flesta ställen (hotell, restauranger och producenter) gick det bra att betala med. Men en del accepterar bara så kallade EC Card (Maestro), ett slags kontantkort. Ibland kan man behöva betala en extra avgift för att betala med kreditkortet. En reservkassa i kontanter som klarar av en övernattning eller vininköp är alltså att rekommendera. Vi fick användning av vår flera gånger om.

Om bästa tiden att åka. I mars och april blommar mandelträden med skyar av ljust vitrosa blommor. Folk vallfärdar till Pfalz för att se dem. Tiden för mandelblomsfestivalen startar i början av mars och håller på genom april. Naturligtvis beroende på väderleken.

Almond flowers-24

I år hade blomningen bara precis börjat när vi var där i mitten-slutet av mars. I vingårdarna hade skotten inte börjat bryta ännu. Beskärningen var avklarad på de flesta håll och man höll på att böja ner grenarna och fästa mot ståltråden. Lite vinterkänsla kvar alltså.

”Kom tillbaka när det är grönt,” var det många som sa. ”Kom gärna i maj, då är det så vackert här!” ”Kom tillbaka och upplev någon av alla vinfestivaler under sommaren!”

Gemensamt var att alla underbara, vänliga och gästfria människor tog emot oss med hjärtat och verkligen ville att vi skulle komma tillbaka till deras paradis på jorden. Vi kommer efterfölja uppmaningarna. Vi kommer gärna tillbaka och nästa gång kommer vi när det är grönt!

Södra Pfalz, utsikt mot norr över byn Eschbach.
Södra Pfalz, utsikt mot norr över byn Eschbach.

Schloss Neuweier, historia och charm

Vad kan vara bättre än att gå på prinsens bal på slottet? Vi vet. Mycket bättre är att träffa den charmige och energiske Robert Schätzle på hans Schloss Neuweier i Baden, och naturligtvis att få lära känna vinerna från de historiska vingårdar som omger det förtjusande lilla slottet.

image

Vingårdarnas historia är imponerande. Redan de gamla romarna var på plats och odlade druvor. Den berömda Mauerberg, med ca 3 km kallmurar som stöttar den branta sluttningens terasserade vingårdar, är mer än 500 år gammal. I viktoriansk tid var det dock inte Mauerberg utan det mousserande Neuweier som var högst prissatt.  Intressant är också traditionen att buteljera vinerna på bocksbeutel. Det här är det enda stället utanför Franken där det är tillåtet.

Schloss Neuweiers viner är inte högljudda av sig, utan delikata, finlemmade. Robert gör dem så att de ska uttrycka renhet och mineralitet. Som lätta fjärilar har jag skrivit i anteckningsboken ovanför Riesling-vinerna från 2012 och 2013. Vinerna på Weissburgunder var andra favoriter, verkligen super-foodie viner.

Även om det inte finns någon bal att gå på, är det en skön upplevelse att bo på slottet. Lugnt och avkopplande. Fint inredda rum och utsökt mat med Röttele’s Restaurant & Residenz som avsändare. Att titta ut från fönstret, rakt in i en vingård är väl en vinälskares semesterdröm.

Det blir mer att läsa om Schloss Neuweier. Det kommer när alla bilder och noteringar väl sorterats.

Siegrist, en pärla från Pfalz

Leinsweiler, en vacker liten by i södra Pfalz. Mjuka kullar, täckta av vingårdar, skyddade av Pfalzskogen. Tack vare det gynnsamma klimatet, ett himmelrike för druvor. I Weingut Siegrists händer, förvandlade till de renaste drycker. Att upptäcka Siegrist viner är som att hitta en stor skål, fylld av de klaraste, renaste, allra vackraste ädelstenar.

image

Vi mötte Monika Dapprich när hon presenterade Siegrists viner på Sommelierernas Dag i Göteborg i början av februari. Blev totalt förförda och lovade direkt oss själva att vi måste åka till Pfalz för att uppleva vinerna på sin födelseplats.

Efter vårt besök hos Monika, Thomas Siegrist, Bruno Schimpf och deras familjer på Siegrists vineri i Leinsweiler, har första intrycket bekräftats. Deras passion för vin kan spåras ner i minsta lilla droppe. Den omfångsrika vinlistan speglar innovation, de olika lägena, druvor, utvecklingen i källaren och inte minst drivkraften att skapa ren kvalitet.

Siegrists viner har något mycket speciellt. Elegans och en mycket fin, ren klarhet. Kommer tillbaka med hela berättelsen om Siegrist när åter i Sverige igen.

—–

Läs mer, alla poster på Ljuva Druvor om vårt besök hos Weingut Siegrist i mars 2015: