Etikettarkiv: tyskland

Marie i Paradiset

Villa im Paradies, Weinstrasse nr 80 i Deidesheim, Pfalz. Paradis- villan på vingatan. Lockande namn för en vinälskare! För Marie Menger-Krug, hennes arbetsplats.  Eller rättare sagt en av tre.  Som vinmakare på familjens vingårdar delar hon sin tid mellan Villa im Paradies och Motzenbäcker i Pfalz och Krug’scher Hof i Rheinhessen. Vi träffar henne i paradiset.

image

Familjen Menger-Krug gör viner med hållbarhet som ledstjärna. I vingården en mängd olika plantor, blommor och örter. Vi möter också några av deras lojala vingårdsarbetare. Marzi och Pan är den tredje generationen grisar som försiktigt arbetar jorden med sina trynen från efter skörd fram till våren. I deras fotsteg, en skock vackra hönor.

När jag träffade Marie i förra veckan, på Ästad Vingård i Halland, provade jag några av vinerna från Krug’scher Hof. Nu får vi möjlighet att prova fler utmärkta viner och också från Pfalz. Maries mousserande,  gjort enligt ‘methode rural’, dvs. bara en jäsning är unikt i Tyskland, och utsökt. Hennes nya vin, Marie, är en cuvée av flera druvor och ett perfekt friskt sommarvin. Motzenbäcker Riesling, mycket trevlig. Och måneksvinerna, en Chardonnay och en Riesling, superba.

image

Mer om Marie och vinerna kommer när jag är tillbaka i Sverige.

Annonser

På vinvägen igen, Pfalz och Baden

Redan när vi kör av färjan i Puttgarden växer en speciell,  varm känsla fram inombords. Inte bara tack vare den begynnande våren, den första värmen och fälten som börjar skifta från gult och brunt till olika försiktigt gröna nyanser. Nej, det är mycket bättre än så.

Vi är på väg till tyska Pfalz och Baden. En vinresa till för oss nya destinationer. Så ofta har vi bara passerat förbi på autobahn, på väg till någon fransk vindestination. Men Sommeliernas dag i Göteborg i början av året öppnade ögonen. Allt tack vare möten med några VDP-producenter och deras utmärkta viner. Naturligtvis Riesling, men också Weissburgunder, Grauburgunder och utsökt Spätburgunder, dvs. Pinot Blanc, Pinot Gris och Pinot Noir. På Ästad Vingård, i förra veckan förstärktes intrycket. 

Alltså, nya destinationer, men på samma gång inte. Nya vänner i den underbara vinvärlden väntar på oss. Marie, Monika, Robert och Konrad. Det ska bli så roligt att träffa er igen!

image

 

Sommelierernas Dag 2015

Sommelierernas Dag 2015Kunskapspåfyllande, kontaktknytande och kul.
I helgen gick 15-årsjubilerande Sommelierernas Dag av stapeln på Clarion Hotel Post i Göteborg. En dag som tack vare jubileet blivit två. Master classes och provningar på lördagen och dryckesmässa på söndagen. Ett suveränt koncept som vi hoppas kommit för att stanna.

Välja var nödvändigt på lördagen. Tre av åtta seminarier fick plats i agendan. Naturligtvis klev vi på Michel Jamais master class och tog oss runt Spanien i Garnachas spår. Garnacha har ju senaste året legat oss lite extra varmt om hjärtat.

Han fortsätter med ölbryggare och därefter destillerat med Jamais, medan skribenten själv far till Tyskland och Joel B Paynes master class om VDP.  18 viner senare har fröet såtts till ett begär om att dyka djupare. Vi som så ofta skuttat över Tyskland och först längre västerut börjat följa vinvägarna.

Avslutar dagen tillbaka i Spanien. Sherry master class med Anders Öhman. En exposé över de olika stilarna, stöpta av Gonzalez Byass. Så fina, men det är den 30-åriga Apostoles VORS som stjäl hjärtat.

En högersväng inleder söndagen. Där står inresta tyska VDP-producenter på rad. Till vår stora förvåning behöver vi inte tränga oss fram. Vi tar svängen två gånger om. Först den vita turen, sedan den röda med Spätburgunder i blick. Entusiasmen från gårdagens VDP-seminarium späs på och vi anar början till en tysk kärleksaffär.

Det är alltid extra roligt att prata direkt med producenten. Inte konstigt att vi stannar till och låter Sandrine från Domaine Thibert hälla ljuvliga Chardonnayer från byarna i franska Macôn.

Att välja var tyvärr nödvändigt även på söndagen. En mängd utställare och begränsat med tid. Timmarna flyger förbi. Vi hinner prova några fler trevliga viner; franska, spanska, någon österrikare, australiensare och ett par amerikanska från Oregon. Ingen nämnd, ingen glömd, men tids nog återkommer vi. För vi kommer hem med fullklottrade noteringsböcker och många intressanta spår att följa.

En eloge till Sommelierföreningen Västra Sektionen för suveränt arrangemang!

Sommelierernas Dag 2015 glasses

 

Septembernyheter

Tre favoriter utkristalliserade sig när vi provade några av september månads nyheter i den lägre prisklassen. Den snabba sammanfattning av dessa tre är: Bra och lättklunkat av välkänd druva. Varmt och bestämt på trendig druva. Läckert på intressant druvblandning för den nyfikne.

NyheterSeptember_20130903_201709_w

Künstler Pinot Noir Tradition 2011 är ”bra på den välkända druvan”. Från tyska Rheingau men med ett stänk av nya världen-känsla genom den insmickrande söta frukten. Tankarna går osökt västerut. Trots sina unga år väl utvecklad med begynnande mognad. Det är inte ofta man får en så här bra Pinot noir till vardagspriset 99 kr. Ett fynd tycker vi. Druvorna kommer från Weingut Künstlers vingårdar i Hochheim am Main. Lagrat 14 månader på fransk ek. Gott att dricka nu.

Uttalad fruktig doft av saftiga jordgubbar och rabarber med tydlig fatkaraktär och animaliska mognadstoner kryddat med en smula väldoftande kompost. Medelfylligt med bra syra och avrundade tanniner. Fatig och fruktig smak som avslutas i en fin jordgubbssyltig eftersmak. Lättdrucket med fina nyanser och bra karaktär som passar både soffan och till tallriken.

El Castro de Valtuille 2010 från Bodegas Vinedos Castro Ventosa (119 kr) föll oss också i smaken. Vi är i Bierzo, i det nordvästra hörnet av Spanien, närmare bestämt i Castilla y Léon. Här har den trendiga druvan Mencía sin främsta hemvist och Raúl Perez har omvandlat frukten till ett varmt och bestämda vin med bra karaktär. Här har musten både fått jäsa på små franska barriquer, av varierande ålder mellan ett till fem år, och sedan lagrats på desamma i tio månader. Bra nu, men kan sparas några år.

En tät blåröd färg möter oss. Doften är medelstor, utvecklad, lite blyg i starten. Här finns skogsbär, moreller och kryddiga toner av örter och kryddpeppar samt ett stråk av gummi. Det är välbalanserat, med bra koncentration. Fylligt, frisk syra och en rejäl dos tanniner. I smaken dominerar kryddigheten tillsammans med fat och mörka bär. God längd. Varmt, stramt och strävt, ett vin som talar om var glaset ska stå – inget mes här inte.

Sist, men inte minst (en halv poäng högre än de två föregående) tar vi vespan till norra Italien. La Vespa 2010 (119 kr) kommer från distriktet Monferrato. Monferrato!? Che? Ja, det är väl inte det distrikt som vi oftast hör talas om i Piemonte. Men här ligger det, omfattar ungefär samma område som Barbera d’Asti, men tillåter många druvor.

Det som är riktigt intressant i detta vin, speciellt för samlaren av ovanliga druvsorter, är Albarossa. En italiensk korsning från 1938 av Barbera och Chatus, som är en riktigt gammal druva. Chatus är också känd under synonymen Nebbiolo di Dronero, vilket antagligen var anledningen till att Albarossas ”fader” Giovanni Dalmasso, hävdade att korsningen var just Barbera x Nebbiolo. Dagens DNA-teknik har dock visat att så inte är fallet.

Albarossa ger druvor med tjockt mörkt skal som får bra sockerhalt och syra. Vinerna blir färg- och tanninrika. Den totala arealen Albarossa var år 2000 endast ca 10 ha i hela Italien, vilket troligen växt lite till idag. En kuriosa är att Albarossa, enligt Robinson’s Wine Grapes, endast har en synonym – Incrocio Dalmasso XV/31 – till skillnad från de flesta andra italienska druvor som stoltserar med en uppsjö av alias.

Producent av La Vespa är Michele Chiarlo, som har nyplanterat Albarosso i Piemonte och även gör ett druvrent Albarossa-vin under namnet Montald. I La Vespa får Albarossa samsas med 50% Barbera och 20% Shiraz.

Tät blåröd färg. Stor, utvecklad och mångfasetterad doft; aromatiskt, blommigt av viol. En nypa örter och lite vanilj över fat och mörka bär, björnbär och blåbär samt en matsked medicin. Fylligt med en bra attack av friska syra kombinerat med rejäla tanniner. Mörka bär och fat dominerar smaken. Bra längd med peppriga inslag. Doftsymfonin starkaste kortet, i gommen vill vi dela den italienska fruktsyra med något krämigt från tallriken. Karaktärsfullt som kan lagras några år.

Det var trion i topp det. Den uppmärksamme noterade även en flaska Crasto Superior 2011 (139 kr) på bilden. Jodå, det gillade vi det också, även om det alltså hamnade precis utanför pallplatsen i denna provning. Från portugisika Douro, på druvorna Touriga nacional, Touriga franca, Tinta roriz och Sousào. Ett generöst vin i bra kostym, smakrikt med portvinskänsla, kanske på grund av eldigheten. Vi gillade de utvecklade tonerna av halvtorkade blåbär, plommon, russin, romerska bågar och fat. Smaken fyllig, med balanserad bra syra och lätt avrundade tanniner. Kraftfullt kryddigt, där dofterna också återfanns i smaken. Bra längd. Kan sparas något år. Men om vi bara skulle få välja en portugis att rekommendera från Douro i denna prisklass just nu, måste det dock bli utmärkta Meandro 2011 från Quinta do Vale Meão (också 139 kr), ett vin som funnit i standardsortimentet en längre tid.

Semestern slut

Sommaren har varit lika ljuvlig som alla viner vi provat. Vi har doftat, smakat och njutit. Goda viner, mat och upplevelser. En underbar sommarsemester i vårt vackra Sverige.

Medan en del kanske tycker det varit i svalast laget, har vi uppskattat de molniga tillfällena. Då kan man ju med gott samvete sitta inne och läsa en bok. Kanske lära sig lite mer om något intressant vindistrikt.

Och tänk vad bra det är när kvällen är så kylig att man behöver sitta inomhus och äta middag. De fina vinernas dofter försvinner så lätt ute, där de får tävla med med hav, gräs, blommor och sommarens eviga följetong – målarfärg.

På dagarna har vi gått med håven och samlat dofter för vintern. När vi till exempel doftat och ätit smultron, har en Beaujolais varit given på kvällen. Finns det några söta vilda bär i Gamayen? Jean-Paul Brun har försett oss med ett par synnerligen goda exempel. Smultron, röda vinbär och en härlig syra har matchat den citron- och rosmarinmarinerade kycklingen fint.

Vi har stoppat näsan i rosorna, bland kaprifolen och lavendeln. Gått över sommarängen och känt blommor, nyslaget hö från andra sidan gärdsgården och en svag doft av kossor och gödsel från ladugården en bit bort. Cyklat efter att sommarregnet dragit bort och känt de våta dofterna från jord, skog och berg.

Snapsförrådet har kompletterats. Vi har plockat små, små johannesörtsknoppar. Det behövs många för att få ihop till den halva deciliter som går åt till en ny sats Hirkum Pirkum. Snabbare gick det att plocka ljungblommarna som vi redan efter några dagar kan provsmaka. Med läcker anstrykning till rosa i färgen och en fin ton av honung och apelsin i smaken har ljungsnapsen blivit perfekt. Den kommer sitta fint till det kallskurna på julbordet.

Sedan öppnar vi ledighetens sista vin och skålar för en himla bra semester. Johann Rucks torra Deutsche Sekt gjord på Spätburgunder, Grauburgunder och Weissburgunder är lika fräsch som sommarkvällen med en lätt kvardröjande sötma. Franken kan verkligen också göra bra mousserande.

Nu börjar ”höstterminen” och med den kommer en hel rad av härliga viner som bara väntar på att bli provade.