Etikettarkiv: vinresor

På vinvägen igen, Pfalz och Baden

Redan när vi kör av färjan i Puttgarden växer en speciell,  varm känsla fram inombords. Inte bara tack vare den begynnande våren, den första värmen och fälten som börjar skifta från gult och brunt till olika försiktigt gröna nyanser. Nej, det är mycket bättre än så.

Vi är på väg till tyska Pfalz och Baden. En vinresa till för oss nya destinationer. Så ofta har vi bara passerat förbi på autobahn, på väg till någon fransk vindestination. Men Sommeliernas dag i Göteborg i början av året öppnade ögonen. Allt tack vare möten med några VDP-producenter och deras utmärkta viner. Naturligtvis Riesling, men också Weissburgunder, Grauburgunder och utsökt Spätburgunder, dvs. Pinot Blanc, Pinot Gris och Pinot Noir. På Ästad Vingård, i förra veckan förstärktes intrycket. 

Alltså, nya destinationer, men på samma gång inte. Nya vänner i den underbara vinvärlden väntar på oss. Marie, Monika, Robert och Konrad. Det ska bli så roligt att träffa er igen!

image

 

Annonser

Vingårdsbesök på svenska @ Ästad Vingård

Jo, du kan. Åka på vingårdsbesök i Sverige. Ingen nyhet för de mest insatta, men troligen för många andra. En av de nyare etableringarna är Ästad Vingård. En vinproducent där ambitionerna är på topp. ”Vi ska göra Sveriges bästa vin,” säger Daniel Carlsson, ansvarig för produktion och utveckling av Ästads viner.

Vagnshjulet, Ästads logotyp.
Vagnshjulet, Ästads logotyp.

Jag har kört söderut från Göteborg, följt kusten som löper en kort bit från E6:an. I Halland svänger jag vänster mot Tvååker, precis efter att ha passerat skyltarna som visar i motsatt riktning till stränderna och Varberg. Små vägar, fält, in i en skog, och så öppnar landskapet upp igen. En liten sjö, många byggnader och där borta, på sluttningen bakom husen med hotellrum, vingården med fint sydvästligt läge. En vacker plats, till och med i mars när landskapet fortfarande är mer bruntgult än grönt.

Tummen upp för Ästads viner.
Tummen upp för Ästads viner.

Ästad har en lång historia som bondgård, men är en nykomling när det gäller vin. Man har bara gjort två årgångar, båda fortfarande i tank och flaskor i vineriet.

Målet är ett förstklassigt mousserande vin gjort enligt traditionell metod, men även ett stilla halvtorrt vitt vin finns i portföljen. Samma druvor används, men till basvinet för det mousserande används bara den frirunna musten, medan det vita vinet baseras på den första pressningen.

Efter att ha provat både det vita och basvinet till för det mousserande vågar jag säga att Ästad är på god väg att uppfylla sina mål. Det här är viner med kvalitet.

Vinodling och vinproduktion är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Enligt Systembolaget finns det 13 vinproducenter (en siffra jag tycker verkar vara väl i underkant) och ungefär 250 druvodlare i landet. Av en total vingårdsareal om ca 40 hektar, är endast hälften inriktad mot kommersiell produktion.

Solaris regerar på Ästad, med 15000 vinstockar planterade på totalt fyra hektar. Solaris är en aromatisk druva av tyskt ursprung. Faktiskt är det en hybrid, dock godkänd i Tyskland sedan 2004 (Robinson et al, Wine Grapes, 2012). Synonymen Freiburg 204-75, från dess ursprung i Freiburg i Baden-Württemberg, är inte ett lika romantiskt namn.

Ästad Vingård, vingård på svenska.
Ästad Vingård, vingård på svenska.

Solaris syftar på solen som symbol för kraft och tidig mognad. Addera hög sockernivå och god motståndskraft mot svampsjukdomar och man förstår dess popularitet i nordliga, kyligare klimat. Men druvorna måste behandlas med extrem försiktighet, skador på stjälkarna ger grönaktiga, oangenäma toner till vinet. På  Ästad skördar man druvorna i mitten av september för att ge vinet rätt nivå av frisk syra.

Kanske är det ingen överraskning att kunna känna kvaliteten i Ästads viner redan efter två år. Teamet på Ästad, med vinmakaren Claes Bartholdsson, har god support från sin välkända coach och konsulterande vinmakare, svenske Lars Torstenson.

Lars började sin vinmakarkarriär på Domaine Rabiega i Provence när egendomen ägdes av Vin & Sprit. Det här var under senare delen av 80-talet och Lars lyfte egendomen till toppkvalitet under 90-talet. Han lämnade Rabiega för ungefär tio år sedan och är nu en ”flying winemaker” med många internationella uppdrag. Ästad är en av Lars klienter.

Ästad Vingård, bilder från Vinhuset.
Ästad Vingård, bilder från Vinhuset.

Att komma till Ästad är att komma till en familj. Verksamheten drivs av de tre syskonen, Daniel Carlsson, Linda Petersson och Mattias Glamheden, tillsammans med sina familjer, totalt ca 30 anställda. Från början var Ästad en traditionell bondgård, men utvecklades mot turism och upplevelser av syskonens föräldrar, den andra generationen på gården. Lokaler för konferenser, äventyrsaktiviteter, restaurang och ett spa, bastu och bad adderades till den växande verksamheten.

Vinet kom till Ästad när den tredje generationen tog över 2010. Vingården planterades 2011 och Vinhuset, med vineri och konferensfaciliteter, invigdes i maj 2014. Vineriet är fyllt med långa rader av små ståltankar, innehållande de första årgångarna. En del vin har buteljerats. Synligt bevis är några flaskor i vinkällaren och en pupitre i vineriet, fylld med flaskor av traditionell mousserandetyp, inuti det som ska bli Ästad mousserande.

Nu väntar vi bara på det officiella släppet av Ästad Vingårds första viner. Det blir det halvtorra vita vinet, som börjar serveras på Ästad till sommaren. Tills dess blir det till att välja från vinkällarens urval från världens traditionella vinregioner. Inte minst finns där en del utmärkta viner gjorda av de sex vinmakare som tidigare den här veckan besökte Ästad för Terrific Women’s Winemaking Day, TWWD2015. TWWD var också den primära anledningen till undertecknads besök, djupdykningen i svenska vin blev en bonus.

Samlade i Ästads vineri under TWWD2015: Daniel Carlsson, Dorli Muhr, Sarah Goedhart, Clotilde Davenne, Francoise Feuillat-Juillot, Giulia Negri, Lars Torstenson, Marie Menger-Krug, Anne-Marie Hedges samt Andreas Karlsson från arrangerande Terrific Wines.

 

Länk till Ästad Vingårds hemsida

 

Fler svenska vingårdar att besöka:
– Många vingårdar finns i Skåne. På Visit Skåne finns ett urval vinerier som tar emot besökare.
– Hemsidan för föreningen Svenska Vinodlare har också en förteckning med vingårdar.

 

En stämpel i vinpasset?

Vi sitter med lite Riesling och planerar nästa vinresa. I glaset en Leitz Rüdesheimer Berg Rottland 2009,  en riktig hit för petroleumälskare. Citrus, mineralitet, den härliga friska syran. Alla parametrar är på plats och slår an rätt stämning.

Rieslingförrådet kommer fyllas på dit vi ska. Det vet vi. Det är ”änna som avsikten”. Men samtidigt gnager några ord i vinhjärtat.

Leitz Rüdesheimer Berg Rottland 2009

Det var Tiago Alves de Sousa som sa det. Han pratade med passion om sitt älskade Douro. Alla vinälskare borde besöka området, tyckte han, åtminstone en gång i livet.

Då stod vi och såg ut över Quinta da Gaivosas skiffersluttningar och vackra gamla knotiga vinstockar.  Vi höll med då och håller fortfarande med. Douro och Porto är en upplevelse, inte bara för vinälskare.

Tiago  fortsatte snabbt med några ord som fortfarande sitter i bakhuvudet snart ett år efteråt: ”So you can put that stamp in the passport, in your wine passport.”  Och tillade sedan att han förstås hoppades att vi skulle komma tillbaka, till det underbara Douro.

Tiago Alves de Sousa
Tiago Alves de Sousa

 

Tiago, vi kommer nog inte tillbaka i år. Resan vi planerar går inte så långt. Vi ska upptäcka ett par nya distrikt. Områden som vi tidigare bara skuttat över på vår väg ut i europeiska vinland. En ny stämpel i vinpasset, eller?

Nej, egentligen inte därför. Det är förstås utmärkta viner som drar. Det är nya vackra landskap och intressanta vinmakare. Vi älskar ju inte bara Douros druvor och viner. Vi älskar Riesling också, och alla de där andra intressanta druvorna som gör den sällskap i vingårdarna.

Så vad har vi vinälskare för resvanor egentligen? Är vi trogna en eller flera vinländer, favoritregioner och distrikt? Eller söker vi hela tiden nytt? Stämpeln i vinpasset?

För egen del är det nog en kombination. En del ställen kommer vi åter till. Ofta med ojämna mellanrum och ibland många år emellan. Andra ställen kanske bara får ett besök. Kanske för att det är långt. Kanske för att något annat drar mer.

Ibland åker vi på egen hand, ibland åker vi med en organiserad resa (det senare att rekommendera om det är ett helt nytt område och/eller om man har dåligt med tid för alla förberedelser själv, för förberedelser är enligt vår erfarenhet A & O för en bra vinresa). Oavsett, att ha upplevt platsen ger mycket för vinupplevelsen. I många år efteråt. Så stämplar i vinpasset är inte så dumt.

Men Tiago, från Douro vill vi gärna ha fler stämplar i vinpasset. Även om det inte blir i år, så är jag övertygad om att vi kommer tillbaka.

Regua
Regua, Dourodalen.

 

 

Pryo i vinland?

Det är inte konstigt att så många dras till vinprovningar, kurser och andra arrangemang där den gemensamma nämnaren är att kunskapen om vin fylls på. Intresset för mat- och dryckeskultur i teori och praktik verkar bara öka år från år. Vin kan ju vara så mycket mer än en ljuvlig dryck. Vi pratar om vinets historia, geografi, druvor, kemi och så vidare. Det finns massor att lära om vin! Och genom att lära sig lite mer, kan man uppskatta vinet ännu lite mer. Samtidigt föder kunskap vår sociala gemenskap kring vinet och vice versa.

Om jag nu vill öka kunskapen, vad har jag då för alternativ? Helst vill jag ju att det jag lär mig faktiskt fastnar i teflonminnet, så att jag kan plocka upp det vid det rätta tillfället. Till exempel när jag står och lite spontant ska inhandla en flaska vin. Det där namnet på etiketten – var det nu frågan om ett vin från en fin einzellage eller kommer det från en mycket större grosslage och är troligtvis betydligt enklare. Och hur vad det nu som ett vin de paille tillverkades – vad kan jag förvänta mig av innehållet? Eller när vill kasta mig in i diskussionen om vinmakningsmetodernas effekt på kvällens viner.

20%, så mycket (eller lite!) brukar man säga att det är som fastnar i minnet när vi ser och hör någonting. Det vill säga den vanliga situationen när vi sitter och lyssnar på en föredragshållare som illustrerar sitt föredrag med lite bilder. Det är ju ofta så det går till när vi får till oss teoretisk vinkunskap. Sitter vi hemma och slöläser i en vinbok, så är risken stor att ännu mindre fastnar.

Hur vore det att fyrdubbla chansen? För att nå 80% behöver vi också använda kunskapen i praktiken. På kursen om vintillverkning borde vi alltså tillverka vin. Kanske inte så lätt, men det finns ju andra sätt för den genuint intresserade.

För egen del vill jag gärna kombinera lärandet med en trevlig social upplevelse, gärna tillsammans med goda vänner och vinentusiaster. Vad har jag då för alternativ? Blir det grått, blått, grönt eller guldgult i min lite förenklade lärande/sociala upplevelse-matris?

Sitter jag ensam hemma med min vinbok, ja då blir lärandet och den sociala upplevelsen låg. Grått, grått… jag hamnar ohjälpligt nere i det grå träsket i matrisen. Det hjälper bara lite om jag har ett bra vin i glaset som ska illustrera resultatet av det jag försöker lära mig.

Går jag vinkursen eller på en vanlig provning, då tar jag mig förhoppningsvis upp i det blå fältet. Trevligt ihop med andra vinvänner och lite mer fastnar i minnet. Speciellt om föredragshållaren kan berätta om temat på ett målande och pedagogiskt sätt samtidigt som det knyts till det som vi provar på ett bra sätt. När hen har varit på plats och kan krydda med lite egna upplevelser och anekdoter blir tillställningen än mer trevlig och lärorik. Är det vinmakaren själv som berättar, och om det görs bra med tillfälle till frågor och diskussion, ja då kan det bli riktigt, riktigt givande.

För att nå det gröna molnet, då måste jag ut och röra på mig. Att resa i vinlandskap och besöka producenter. Att se med egna ögon, samtala, insupa atmosfären. Reser jag med en kunnig guide, speciellt om det är första besöket i området, då blir det ännu bättre. Inititierade besök och diskussioner med vinmakare och vinodlare ökar lärandet ännu mer. Och den sociala upplevelsen brukar bli stor när man umgås med likasinnade.

Hur når jag då den guldgula solen? Där lärande och upplevelse blir som allra störst genom att jag verkligen får göra något i praktiken. Ut i vida vinvärlden och inte bara för att se, träffa och diskutera. Utan också praktiskt prova på. Och samtidigt få en upplevelse för livet.

Tänk om man skulle kunna få prya en vecka eller två hos en vinodlare/vinmakare som brinner av att få dela med sig av sin kunskap! Få leva och lära vin i praktiken. Ett slags vin-kollo för vuxna. För mig en ultimat kombination.

Så när får vi se den första förmedlingen av ”vinpryo-platser” till vinamatörer på nätet? En ny affärsidé? Eller finns det redan?