Första försäljningsdagens eftermiddag siktar vi direkt mot monopolbutikens nyhetshylla. Välfyllt, förutom ett enda gapande svart hål. Bara hylletiketten avslöjar att det var precis där som ett antal flaskor Meandro 2013 befunnit sig vid öppningsdags. Naturligtvis var det just dessa vi hade i sikte. Inget napp då, men skam den som ger sig. Några dagar senare är målet uppfyllt.
När vi 2014 besökte portugisiska Douro och gården med namnet som inbitna kattälskare inte kan tolka annat än som ett härligt mjau, Quinta do Vale Meão, då hade vinet i de aktuella flaskorna bara hunnit en liten bit in i sin vila på barriquer av fransk ek från Allier. Banan i vineriet hade påbörjats på traditionellt sätt hösten innan, i lagares.
I fyra timmar, ja det är i alla fall vad produktbladet säger oss, trampar ett barfotat gäng fram och tillbaka i den grunda granitbassängen för att med fotsulorna skonsamt krossa skalen på varje omgång plockade druvor. Därefter jäsning på ståltank och sedan alltså de små franska faten, begagnade sådana med en till två tidigare fyllningar. Buteljerat i juni 2015. Och nu, i juli 2016, tillgängligt i det tillfälliga släppet på monopolet.
Flaskan pryds av den otroliga 180-graders meanderböj som floden Douro gör runt Quinta do Vale Meãos ägor. Intressant är att i markerna innanför kröken finns tack vare en förkastningsspricka inte bara skiffer, den vanliga jordmånen i Douro, utan även granit respektive en alluvial jordmån med kalksten.
Som så ofta i Douro är Meandro en blandning av en rad olika druvor: Touriga Nacional 35%, Tinta Franca 34%, Tinta Roriz 20%, Tinta Barocca 6%, Tinto Cão 3% och Sousão 2%. Faktum är att det dock inte är frågan om en ”field blend”. När quintan fick planteras om i samband med ett dammbygge på 1970-talet valde man sortrena odlingar istället för det gamla traditionella där olika sorter blandades i samma fält i riskreduceringssyfte. Här har varje sort vinifierats för sig och sedan blandats.
En annan intressant detalj är Quinta do Vale Meãos Bordeaux-inspirerande produktlinje. Här görs ett rött förstavin som bär egendomens namn, alltså Quinta do Vale Meão, och ett andravin, Meandro. (Därutöver finns i sortimentet en ren Touriga Nacional, en vit Meandro, samt, naturligtvis, underbart portvin.)
Men kom till saken nu då, undrar den otålige, hur är Meandro 2013? Okej, som önskas, ska sluta gå som katten kring den omtalade heta gröten, här kommer provningsnoteringen:
Blåröd tät färg mot purpur. Varm doft med inledande försiktiga blommiga noter innan den mörka, mogna nästan lite syltiga fruktigheten tar över med björnbär i framsätet. Drag åt fikon och tobak inflikar Han, medan undertecknad framhåller att de försiktiga fint integrerade faten. I gommen bra balanserad, fyllig med frisk syra och markerade men sammetsmjuka tanniner. Lång varm eftersmak med slånbär, björn- och blåbär samt syrliga röda bär, fatnoter, sötkryddighet kompletterat med lite torkade lagerblad.
Det här är barnsligt gott i bra instegsklass. Varmt och rikt fruktigt, men samtidigt med en klädsam återhållsamhet och fast ryggrad. Vi gillar fruktigheten och kommer inte ligga på flaskorna någon längre tid utan avnjuta det närmaste året.
Den som vill läsa mer om skumpiga bilturer, charmören Fransisco och historien bakom familjen Olazabals vingård rekommenderas att klicka vidare in på Ljuva Druvor och inlägget Quinta do Vale Meão; hissnande på historiska hektar.
Ljuva Druvor 