Den där spanska druvan, Cabernet Franc, den bara växer och växer. Inte bara i vingårdarna i Loire, utan i också våra hjärtan. Vi gillar karaktären. Vi gillar de olika uttrycken, från olika terroirer och från olika vinmakare. Från lättare, fruktigare till elegant, finstämt över till kraftfullt, tanninrikt. Dragen av strama, ibland syrliga bär; röda och svarta vinbär, ett litet blåbär ibland. Och så tonerna som för tankarna till hö, nyslaget gräs eller örter.
Mellersta Loire har varit ”hemmaplan” för Cabernet Franc under århundraden. Länge trodde man att druvan ursprungligen kom från Bordeaux, där den planterade arealen också är dubbelt så stor som i Loire. I Bordeaux får Cabernet Franc dock endast spela tredje eller möjligtvis andrafiolen i blandningarna, medan den glänser i ensamt majestät i Loire. Ansedd som så typisk fransk. Inte konstigt att avslöjandet av druvans spanska ursprung blivit omtalat.
Cabernet Franc, Clos de l’Echo, precis bakom slottet i Chinon.
Jo, det spanska ursprunget ser faktiskt ut att vara helt klarlagt. En DNA-analys har återigen slått hål på gamla sanningar. Spanska Baskien verkar vara födelseorten, där de urgamla, inhemska – och för oss helt okända – sorterna Morenoa och Hondarribi Beltza är de som troligen kan stå som stolta föräldrar i födelseannonsen (Robinson et al, 2012).
Att Cabernet Franc i sin tur är förälder till flera internationellt kända avkomlingar är väl mer känt; Carmenère (ihop med den inte längre odlade Gros Cabernet), Merlot (tillsammans med den nästan utdöda Magdeleine Noire des Charentes) och framförallt Cabernet Sauvignon (i stolt par med Sauvignon Blanc).
Cabernet Franc kan ge stora viner på egen hand. Leta bland producenterna i de bästa Cabernet Franc-distrikten i Loire; Chinon, Bourgueil, S:t-Nicholas de Bourgueil och Saumur-Champigny. De vi provat under vår resa är goda exempel; Bruno och Serge Sourdais, Château Yvonne och Vigneron Wilfrid Rousse.
Vi har även smakat några utmärkta Cabernet Franc från den nya vinvärlden, även om de inte varit så vanligt förekommande i provningsportföljen. Raats Family Wines i Stellenbosch, Sydafrika, gör mycket bra Cabernet Franc. Ett par andra rara exempel är de nyligen provade Nichol respektive Burrowing Owl, båda från British Columbia, Kanada. Båda fina, men speciellt ”ugglan” föll oss väl på läppen.
Fler bra Cabernet Franc-viner och producenter eftersökes. Vad finns det att upptäcka – från gamla eller nya vinvärlden?
Vi har övernattat i den lilla byn Savigny-en-Véron strax nordväst om staden Chinon och rattar på morgonen den korta biten genom byn till Vigneron Wilfrid Rousse på gården La Halbardière. Det var så sent som i somras som vi första gången provade ett av hans viner, en Clos de la Roche 2008. Ett vackert och finstämt vin på Cabernet Franc som krävde en halv sida i noteringsboken för att fånga alla nyanser i det mångfasetterade intrycket. Ett givet besök på höstens franska vinresa.
Firmans kännetecken syns redan på håll. En liten kråmande sjöjungfru, i full färd att sluka en liten strömmingsliknande fisk, sitter fäst högt uppe på tacknocken. En vindflöjel. Vi känner igen den från etiketten på vår Clos de la Roche.
Det visar sig vara en nygjord kopia som sitter på taket. Det rostiga originalet står lutat mot väggen i provningsrummet nedanför. Historien säger att vindflöjeln en gång satt på taket till ett 1600-tals slott i byn. Varför en sjöjungfru i vinodlingsland? Ja, vi får ju inte glömma att vi också är nära båtfararland. Loire flyter ju alldeles intill och det är inte långt till Atlanten. Dessutom ägdes slottet av en amiral, som väl ville påminnas om tiderna till havs. La Halbardière tillhörde förr slottet och någon gång hamnade så vindflöjeln här.
Det är nu den nionde oktober, nästan på dagen exakt tre månader efter vår första bekantskap med Clos de la Roche. I Rousse vingårdar har skörden precis kommit igång och vi är glada att få en stund tillsammans med Wilfrids fru Annie Rousse innan hon ska göra de 25 plockarna sällskap i vinfälten.
Vi provar, pratar om vinerna, egendomen och året som gått. ”Ett svårt år, men lyckligtvis ingen röta,” är omdömet. En traktor kör in på gårdsplanen och backar in genom porten på en angränsande byggnad. Wilfrid tittar in i det rustika provningsrummet för att hälsa. Vi får gärna komma bort och titta i vineriet.
Annie och Wilfrid Rousse
Traktorn har kommit med ett rejält lass Cabernet Franc. De lastas av och leds via ett transportband upp till avstjälkningsmaskinen och sedan vidare till den rostfria jästanken. Och visst ser druvorna väldigt fina ut. Det verkar lovande.
Wilfrid Rousse är en förhållandevis ny egendom. Från att ha startat helt från scratch med en hektar 1987, har ägorna genom åren växt till dagens 19,5. En halv hektar är Chenin Blanc, resten Cabernet Franc. Vingårdarna, alla inom AOP-gränsen för Chinon, är fördelade mellan Savigny-en-Véron, Beaumont-en-Véron och Chinon. Sedan 2011 certifierat ekologiska. Det är vineriet som ligger på gården La Halbardière i Savigny-en-Véron. Lagringskällaren, ingrävd i tuffen, finns tre kilometer bort, i grannbyn Beaumont-en-Véron.
De bästa vingårdslägen vinifieras separat för att ge uttryck till respektive terroir. Generellt anses Chinon-viner från sandig och grusig jordmån ge lättare vin att drickas ungt, medan druvor från jordmån baserad på kalktuff ger lagringsbara viner med bra struktur. Och visst stämmer det in på dagens provningsviner.
Här görs rosé, rött och en mycket liten kvantitet vitt. Vi provar fyra av de röda vinerna, vart och ett med sitt speciella uttryck. Bra viner, med gemensam nämnare i den tydliga ursprungskänslan med druvtypisk Cabernet Franc.
Cuvée La Galuches 2012. Druvor från hembyn Savigny-en-Véron. Unga stockar som växt på sand och grus. Ingen ek i sikte – ren ståltanksuppfostran och buteljtappning på våren efter skörd. Ljust, rödblått. Ung, fruktig doft av syrliga röda bär och lite hö. Lätt, med frisk syra och viss strävhet. Ett lättdrucket fruktigt ungt vin för vardagskvällarna, som vi helst vill ackompanjera med mat för att tona ner syrligheten.
Cuvée Les Puys 2010. Vi har förflyttat oss till Chinon och en platå med vinfält på kiselhaltig lera. 30 år gamla stockar. 18 månader på gamla fat. Röd genomsynligt. Finstämd doft med röda och mörka bär, en mycket svag rökighet och väl integrerade fat. Lätt, väl balanserat och fin koncentration med frisk syra och matchande mjuka tanniner. Lång eftersmak med blåbär och fat. Elegant, kvinnligt ut i fingerspetsarna med bra lagringspotential. 10-15 år anser Annie.
Le Bois de Beaumont 2011. Druvor från 50 år gamla stockar och en 6,5 ha stor vingård i Beaumont-en-Véron. Jordmånen är kalkhaltig lera och gulaktig kalktuff (tuffeau). 18 månader på gamla 220-liters fat. Röd genomsynligt. Lite blyg, fin doft med tydliga Cabernet Franc-toner, hö och stall. Medelfylligt med rejäl syra och sträva tanniner i fin balans. Bra fruktkaraktär med en blandning av röda och mörka bär samt en svag grönaktig ton. Fat och lätta, läckra animaliskt drag åt det stalliga hållet. Tuggigt, kraftfullt med bra längd. Ett maskulint, karaktärsfullt vin för tanninälskaren. God lagringspotential, 10-15 år.
Jordprov från Clos de la Roche.
Clos de la Roche 2010. Även detta vin kommer från Beaumont-en-Véron. Clos de la Roche är en muromgärdad vingård på 2 hektar i fint sydläge på en liten kulle av tuff med kalkhaltig lera i översta skiktet. Vinstockarna planterades redan 1950, så de har nu nått en ålder på över 60 år. Musten får jäsa under tre till fem veckor med pigeage. Därefter lagring på 500 liters gamla fat i 18 månader. Vacker röd färg. Elegant doft med finstämda CF-toner, mörka bär och fat. Relativt fylligt med frisk syra och markerade, småkorniga tanniner som fyller munnen på ett angenämnt vis. Koncentrerad smak av mörka bär, fat, liten stallighet och gräsiga toner. Lång eftersmak med framträdande blåbär. Gott nu, men med potential för många år i källaren.
De tre sista vinerna övertygar speciellt med sin ursprungskänsla och gemensamma kännetecken av utsökt struktur, koncentration och balans. De vinner såväl våra gommar och som våra hjärtan. Topplaceringen kan ges till ett av dem tack vare ett snäpp skönare elegans, men det är först efter hård kamp och den tvåhövdade smakpanelens delvis skilda åsikter; Clos de la Roche.
Vi sammanfattar våra intryck i bilen på väg mot nästa stopp. Ett välkomnande mottagande av Annie och Wilfrid, mycket fina viner helt i vår smak och en producent vi definitivt ska fortsätta följa.
För den som inte har vägarna förbi Chinon och Wilfrid Rousse, finns just nu två av vinerna att beställa på vårt svenska monopol; La Galuches och Clos de la Roche. Kan rekommenderas, och då speciellt Clos de la Roche.
Återigen ett minne från förr. Hon dök upp en sen söndagskväll, halvdrucken men omgärdad av stor entusiasm från sina bärare. Hade några år på nacken, en gyllene blondin i sina bästa år. Utsökt i doft och smak. Rik, uttrycksfull och fint mogen. Bästa vita Bordeaux? Vild gissning innan vi fått se flaskan. Tji fick vi. Denna tjusiga slottsfru var skapad av Chenin Blanc. På etiketten stod det Château Yvonne.
Allt sedan den där kvällen har vi längtat efter att få träffa Yvonne igen. Hon har skymtat förbi på avstånd, nämnd i text men aldrig inom räckhåll i flytande form. Tom Stevenson (2005) höjer egendomen till en av de bästa i Saumur-Champigny för rött vin. I André Dominés Vin (2008) lyfts det vita upp som ett av de bästa och en icke aktuell vinmakare nämns. Det har hänt saker på ”slottet”.
När våra vänner besökte egendomen i början av 2000-talet ägdes den av ett par. Historien berättar att detta par flyttade till Loire och fick lust att göra vin. Först bara för eget bruk. En liten plätt med vinstockar införskaffades. De första försöken var lyckosamma och verksamheten utökades. 1996 anges som startåret för verksamheten. Paret ska ha hetat Yvonne and Jean-Francois Lameunière. Här hittar vi alltså urprunget till namnet på det nya vinet; Château Yvonne.
Skördetider är osäkra tider för kringresande vinofiler. Skulle vi få en träff eller inte? Vi hade redan för några veckor sedan bokat ett möte, men bekräftelsen innehöll också en reservation. Skörden skulle vara i antågande och mötet kunde ställas in med kort varsel. Nu hade vi den åttonde oktober. Vi kom den korta biten från Sourdais i Chinon, och där var man ju igång. Men inget sms. Inget telefonsamtal. Hoppet levde när vi letade oss fram till Parnay och rue Antoine Cristal.
Hur skulle det se ut? Namnet anspelade ju på en slottsliknande byggnad. Där kommer stenmuren. Skylten. Stiliserade energiskt dansande(?) figurer. Vi hade kommit rätt. Nej, knappast ett slott. En gårdsplan, ett hus, maskiner, tankar. Vi anar hektiska tider. Ut från huset kommer en kvinna. Vi förklarar vårt ärende och det bokade mötet. Hon tror hennes man är i vinkällaren. Vi följer henne upp mot berget.
Provningsrummet är vackert. Den där rustikt eleganta stilen, lite typ ”shabby-chic”. Det är här man kan få lite slottssalsvibbar. Byggt med berget som inre väggar. Högt i tak. Ljus som strilar in från glastaket. Frodig grönska väller ner över den skrovliga tuffen. En vacker öppen spis. Gatstenssatt golv. Lockande mörka hål in i berget visar att det finns källare innanför.
Även här vibrerar det av förberedelser. Fullt av väntande barriquer i provningsrummet, en del fortfarande inslagna i skyddande transportplast. Och där på bordet. Äntligen Château Yvonne i flytande form inom räckhåll. Tre öppnade flaskor mörkt röda.
Det är nu vi får beskedet. Tyvärr inget besök. Skörden ska starta imorgon. Besvärligt läge i vingårdarna på grund av säsongens dåliga väder. Jakt på ytterligare ett sorteringsbord. Beklagar. Är själv inte involverad i vinproduktionen och har två små barn att ta hand om hemma. Kan vi komma tillbaka en annan gång?
Och där står vi. 190 mil hemifrån. Flaskorna bara ett par meter bort, så nära målet. Vem vet när vi kan komma hit igen. Desperationen nära. Nej, vi kan bara inte åka härifrån tomhänta. Må så vara att vi inte får lära oss så mycket om egendomen och vinerna som vi önskat. Men vi bara måste få med oss lite hem. Minnet av det fantastiska Chenin Blanc-vinet far genom våra huvuden. Darrande röst, knackig franska. Skulle vi möjligen kunna få köpa lite vin? Och kanske till och med prova lite, bara lite granna… Kort väntan. Jakande svar. Vi pustar ut och går lättade tillbaka ner till gården där barnen väntar.
Château Yvonne ägs sedan 2006 av den unge Mathieu Vallée. Ingenjören som till sist ändå inte kunde motstå att vandra i samma fotspår som sin far. Han sägs ha lärt sig vinmakningskonsten av sin bror, Gerald Vallée på Domaine de la Cotelleraie. Idag består Château Yvonne av 10 hektar, utspridda på 27 parceller i tre byar. Odlingen är certifierat ekologisk.
De tre röda flaskorna med AOC Saumur Champigny på etiketterna står på ett improviserat provningsbord ute på gården. Vi frågar efter vårt hyllade vinminne, den vita Château Yvonne. Slutsåld är beskedet. Lätt besvikelse. Men den går över snabbt.
Vi tittar på varandra över det första glaset med mörkt, tätt rött vin. En mer internationell stil än vi stött på tidigare, men mer angenäma 13% i alkohol. Fruktigt, koncentrerat i ordets bästa betydelse. Wow! Det visar sig vara tre exceptionella Cabernet Franc-viner.
Château Yvonne ”L’Île Quatre Sous” 2011. Stor bärig doft. Fylligt, välbalanserat med frisk syra och matchande sammetslena tanniner. Lätt stalliga toner. Bra längd. Vi tror oss ana fat, men får besked om att det här, ”slottets” enklare vin, enbart är uppfostrat på betongtank. Underbart! Gott nu! avslutas noteringen.
Château Yvonne ”La Folie” 2011. Medelstor, lite återhållen doft med Bx-vibbar. Fruktigt, fat, örtiga toner. Fylligt, välbalanserat med frisk syra och mjuka uttalade tanniner. Ett komplext, omfamnade grepp om gommen. Lång fin eftersmak. Här har vi barrique-uppfostran, mellan sex till tolv månader. Gott nu, men det här vill vi spara.
Château Yvonne 2010. Uttalad doft med fruktig karaktär och väl integrerade fat. Björnbär och färska örter. Ypperligt balanserat med utsökt koncentration. Fylligt, friskt och markerade lena tanniner. Komplext, röda, lite söta bär, örtiga toner, fat. Lång eftersmak. Utsökt! Även detta har lagrats på fat, längre tid än det föregående. Ett vin för källaren, om man klarar av att hålla sig bort förstås. Det lockar redan nu.
Order placeras och expedieras. Vi lastar in och tackar för att vi fick lite tid. En biltur bland vinfälten ovanför avslutar vårt besök i byn Parnay. Undrar var Château Yvonnes små parceller ligger? Kanske vi får reda på det när vi kommer tillbaka. För det måste vi. Vi har fått smak på den röda Yvonnes alla tre uttryck, men den blonda Yvonne gäckar oss fortfarande.
Les Cornuelles 1999 var som en dröm. Vinet stack ut med sin strama elegans jämfört med kamraterna i den franska samling som vi ställdes inför i en blindprovning för ett par år sedan. Ett Chinon-vin, en Cabernet Franc från gamla stockar med avsändare Serge et Bruno Sourdais i Cravant-les-Coteaux.
Det var tack vare våra goda vinvänner som vinet överhuvudtaget kunde korsa vår väg. Inköpt på plats i början av 2000-talet. Vi fick höra om resan och hur de provat vinerna i vinkällaren inhuggen i berget. Något som liknade en bakugn i ena änden av rummet nämndes som speciellt kännetecken. Hit skulle vi. Ett vin att spåra upp på vår franska vinresa.
Efter att ha njutit den formidabla frukosten på hotell Diderot i Chinon, körde vi österut. Först på D8 längs floden Vienne och sedan vidare på D21. Det dröjde inte många minuter innan skylten dök upp och vi svängde av uppför sluttningen.
Det är den åttonde oktober och skördetid i Chinon. Hos Serge och Bruno Sourdais på Le Logis de la Bouchardière var det fullt fokus på druvorna till rosévinet, denna skördens andra dag. Därav inget vinmakarmöte, men vi fick möjlighet att se vinkällaren, prova och nöjt lasta in tre olika viner i bagaget.
Det här är en gammal familjeegendom med rötter tillbaka till mitten av 1800-talet och under ledning av den sjätte generationen. Bruno Sourdais har arbetat tillsammans med fadern Serge sedan 1990 och haft huvudansvaret sedan 2008. Hela 55 hektar vinodlingar i kommunerna Panzoult, Chinon och Cravant-les-Coteaux hör till egendomen, varav 80% ligger på sluttningarna med fint sydläge och resterande på ”platten” mot Vienne. Några få hektar är planterade med Cabernet Sauvignon, annars är det naturligtvis Cabernet Franc för hela slanten. Man producerar fem olika röda viner och en rosé. Vinmakningen anses traditionell och fat används i hög utsträckning.
Nu står vi här. Vinkällaren ser ut precis som vi fått beskrivet. Det vackra lilafärgade trädet vid dörren in i berget. Utgrävda gångar. Dammiga flaskor i mängd. Det bakugnsliknande murade hålet i ena väggen i provningsrummet (vi glömde fråga vad det var). Det är svalt, vi är glada för att jackorna är på. Spänning. Förväntningar. Dags att prova!
Le Chêne Vert 2011 kommer från en liten, mycket gammal, vingård med samma namn inne i Chinon. En sydvästsluttning med hela 15-18% lutning, som fått sitt namn av den stora ek som står på toppen, och med den för distriktet ovanliga jordmånen ”millarge”, en snäckskalssand. Sourdais förfogar över en hektar med vad de kallar ”unga vinstockar”, dvs bara dryga 20 år gamla! Vinet får vila ett år på små ekfat innan buteljering. Vår egen slutsats är att dessa kan ha några år på nacken eftersom fattonerna i vinet är mindre framträdande. Fruktigt, med lingon och röda vinbär, och väl integrerade fattoner. Färska gröna örter och toner av grön paprika. Medelfylligt med fin struktur och en rejäl dos torra tanniner och frisk syra. Komplex lång eftersmak. För den som gillar den stramare stilen. Mycket gott nu men med potential för åtminstone fem år i källaren.
Le Clos 2011. Här går vi upp i ålder på vinstockarna, ca 40 år gamla, från torra, magra jordar på sluttningarna. Musten får en lång maceration och sedan vilar vinet minst tolv månader på fat av olika storlek. Ett vin som bör lagras. Minst ett decennium är rådet vi får. Lite återhållen, ung doft med röda vinbär, örtighet och ett touch stall. Medelfylligt, frisk syra och rejäla tanniner. Bra balans och förfinad koncentration. Det här gillar vi, men tanninerna behöver tämjas så det blir raka vägen ner i källaren utan att passera provningsglaset hemma.
Så till sist, vinet som var målet för vårt besök; Les Cornuelles 2011. Detta är Sourdais ”prestigevin” från en 5 ha stor vingård med över 60 år gamla Cabernet Franc-stockar. Avkastningen är relativt låg med 20-25 hl/ha. Tre till fyra veckors maceration vid 32 grader ger rejält med färg och tanniner. Därefter 18 månader på en blandning av stora foudres och barriquer. Ett vin för lagring, minst tio år rekommenderas, med potential upp mot 25-30 år. Namnet har vinet fått de speciella platta kalkstenar som finns i jorden på branta sluttningen.
Lätt återhållen, ung fruktig doft, där gräs, örter och fat anas. Fylligt med en riktigt rejäl dos tanniner, friska syror och bra längd. Kraftfullt, balanserat och mycket koncentrerat i stram stil. Här finns potential, men det behövs lagring för att den ska slå ut i full blom.
Hade våra högt ställda förväntningar infriats? Jovisst hade de det. I glasen hade vi ett härligt vin. Ett vin förbehållet de finsmakare som har tålamod att vänta på sin stora belöning. Jakten på det vin från 1999 som flytt våra glas har nått ett lyckosamt delmål. Målsnöret spränger vi först år 2023…
Ljuva Druvor 