Champagne & referenser

Vår vän Herr J menar sig ha ett bättre alternativ till referenschampagne än den vi brukat använda. Kanske är det dags att ompröva? Vi kan ha blivit hemmablinda. Vår trotjänare har ju blivit som en huschampagne i instegskategorin. Ja, det är bara att prova, men av en speciell anledning väljer vi att plocka in ytterligare två i provningen.

”Referenschampagne” kanske någon undrar, va’förnåt? Jo, när man under ett antal tillfällen (vi har brukat ha ca åtta i en serie) provar sig igenom en mängd olika mousserande viner från vinvärldens alla hörn inklusive champagner av olika stilar och prisklasser, då är referenschampagnen den trogna följeslagaren. Den som vid varje provning  blir en slags måttstock att relatera övriga viner till, ibland mycket över i kvalitet och vid andra tillfällen som en enklare kusin från landet.

Vad Herr J och vi är överens om är att referensen ska vara av lite enklare slag. Den ena av de två ligger till och med under tvåhundralappen. Den andra drygt fyra tjugor mer.

En väsentlig detalj skiljer. Det ena alternativet är en ”standardchampagne” med flera druvor i cuvéen. Det andra en blanc de blancs, alltså ren Chardonnay. Det må vara en smaksak vilken stil man väljer som referenschampagne, även om vi naturligtvis håller på vårt val.

Det senare är också anledningen till att provningen landar på fyra istället för bara två. Vi ställer två blanc de blancs och två cuvéer mot varandra.

Äntligen dags för provning. Flera gånger framskjuten på grund av resor och krasslighet. Det här är våren av seglivade förkylningar. Alltså desto mer efterlängtad. Den ena öppnar och häller upp. Den andra kastar om glasen. En klassisk halvblind provning.

Men redan när korkarna poppas anar ”öppnaren” att ”en ska bort” som Brasse brukade säga när något djur skulle plockas från kvartetten i lattjo-lajban-lådan. Tre unga korkar med tjocka fötter, riktigt feta champinjoner. Och så den fjärde med ihopklämd fot. Degorgeringsdatum saknas, men den här måste ha några år på nacken.

Glas 1: Ljust guldgul med fina små bubblor. I doften integrerad brödighet åt brioche, bokna äpplen, lätt touch av torkade örter, och vänta vad är det där? Fino? Mycket lätt, leker tittut, fino!?
Skummig mousse, medelfyllig, torr, bra syra, ojämn gomfyllnad. Mörka toner med kola, röda äpplen, jord och gamla böcker. Bra längd, dock med tyngdpunkten i främre delen av gommen.
Knepig, säger jag, ej helt entusiastisk över fino och böcker, klar jumboplats. Han lite mer positiv med komplexitet och mineralitet i noteringarna, även om jordigheten finns där också. Eniga är vi i alla fall om att det är en Chardonnay – Pinot cuvée.

Glas 2: Ljust guldgul, aningen mörkare än ettan. Små fina, men lite färre bubblor. Finstämd doft med vita blommor och Bisysslas blommiga sensommarhonung, lätt brioche och gula och röda äpplen.
Torr med frisk syra, skummig mousse, medelfyllig, citrus, kola, torkade örter, röda äpplen och kalkig mineralitet. Elegantare, munvattnande, slingrar och fyller hela gommen. Mycket bra längd.
Trevlig av bra kvalitet, bör vara en standardblandning. Tredjeplats.

Glas 3: Ljust guldgul, små fina bubblor i mängd. Lite återhållen i doften, citrus, mineralitet, lätt brödig/brioche. Mycket frisk, mycket torr, lätt i gommen med spritsig mousse, citrus, mineralitet och fina smöriga noter.
Lätta vibrerande penseldrag över hela gommen. Mycket bra längd, häng av härlig gomvattnande syra, citrus och kalkig mineralitet.
Förförande sommarlätta vingslag. Vibrerande, livfull. Det här måste vara en blanc de blancs. Utsökt, klar förstaplats.

Glas 4: Lite mörkare guldgul, relativt lite bubblor. Näsan mot glaset och det rostade brödet väller över kanten. Aldrig känt så mycket rostad bröd tidigare. Stor, uttrycksfull bouquet. Mognare intryck, mocca- och nougatvibbar.
I gommen lugnare mousse där dofterna återkommer. Torr med avrundad frisk syra. Lägger sig runt gommen. Kola, karamell. Mycket bra längd.
Moget, väldigt smaskig. Egentligen en annan division. Gissning på Chardonnay, men borde alltså vara den hopklämda champinjonen (som bara en av oss sett). Belägger i vilket fall som helst andraplatsen.

Avsmakat, noterat, genompratat, konsensus. Dags att avslöja. Lapp nummer ett fram. Flaskorna ställs ut på bordet. Lapp nummer två. Ett par flaskor byter plats.

Glas nr 1: Champagne Michel Turgy, Reserve Selection Brut, Blanc de blancs, Grand cru (SB 77990, 281 kr). Stor förvåning – den ”knepiga” på fjärdeplatsen var en blanc de blancs och Turgy – ej väntat.

Glas nr 2: Champagne Bonnaire, Tradition Brut (SB 7342, 199 kr). Rätt med standard, i cuvéen en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Just det, en bra standard av enklare snitt, en bra huschampagne.

Glas nr 3: Champagne Bonnaire, Blanc de Blancs Brut, Grand cru (SB 75878, 329 kr). Den fjärilslätta, vibrerande livfulla förstapristagaren. Ett par nummer större än lillebror Tradition i Bonnaire-familjen. Denna blanc de blancs häller vi gärna i glasen igen.

Glas nr 4: De Saint Gall Premier Cru Tradition Brut (SB 77279, 279 kr). 67% Chardonnay och 33% Pinot Noir. Jo det är latjo-lajban-lådans udda fågel, den hopklämda champinjonen. Andraplats tack vare de läckra mogna tonerna. (Förresten alldeles utmärkt till pepparkakor, vår något udda dessert denna champagnekväll.)

Blanc de Blancs tog hem segern, dock ej ”rätt”. Sorry, Herr J.
Men som referens vidhåller vi vårt val, ung standard ska det va’. 😉

 

Om tre Garnacha; #29 #30 #31, Les Jamelles x 3. Bagatellartat godis.

När vi fortsätter prova oss igenom vad en av våra favoritdruvor kan ge i ensamt majestät, hamnar vi nu i södra Frankrike. Garnacha blir Grenache. Vi häller en röd och två rosé från Les Jamelles i glasen. Och gäspar snart lite förstrött.

Les Jamelles  håller till i Marseillette, nära Carcasonne i Languedoc. En mängd olika viner finns i portföljen, de flesta druvrena. Grenachedruvorna hämtas från olika delar av området och alla tre vinerna har buteljerats med kvalitetsklass IGP  och geografiskt ursprung Pays d’Oc. Serien ”Les Jamelles” ska omfatta klassiska druvor och viner, medan ”Les Petit Jamelles” beskrivs som fruktdrivna, mjuka och lättdruckna.

Les Petites Jamelles 2013, rosé.
Grenachedruvor från Aude och Pyrenée Orientale, olika jordmåner (bl.a. skiffer, kalkhaltig lera), upp till 25 år gamla vinstockar, 40-50 hl/ha. Producerat med saignée-metoden (hela klasar får macerera i 24 tim, avrunnen lätt färgad juice dras om och får jäsa vid 15 graders temperatur) och utan malolaktisk jäsning.
Laxrosa färg. Ung doft av smågodis och kola, jordgubbar och smultron. Fruktigt intryck, torr, relativt lätt, balanserad syra. Viss längd med lätt sötfruktigt intryck. En enkel och ganska slätstruken bagatell.

Les Jamelles Grenache 2013, rosé (magnum).
Grenachedruvor från kustnära område mellan Sète och Montpellier, 15-20 år gamla stockar, kalkhaltig lerjord, 65 hl/ha. Druvorna pressas direkt och jäser vid 15 grader, ingen malo.
Laxrosa. Återhållen, nästan obefintlig doft förutom en svag lakritston. Lätt, frisk syra, torr. Fruktigt, smultron och citrus. Hygglig längd. Lättsamt, ganska ointressant.

Les Petites Jamelles 2012, rött.
Grenachedruvor från samma område som Les Petites Jamelles rosé. Maceration carbonique för 20% av druvorna.
Uttalad, mycket kryddig och bärig doft. Slånbär, körsbär, smörkola och en allmän smågodiston. Medelfylligt, balanserad syra och mjuka tanniner, torrt men med sötaktigt intryck i eftersmak, hygglig längd.
Bäst av de tre, med tilltalande frukt och gottistoner. Lättillgänglig och lättklunkat. I längden dock utan att ge något större avtryck.

Tre sydfransoser från de lägre divisionerna. Bagatellartat godis. Gäsp. Södra Frankrike kan så mycket bättre. Och i den här prisklassen, gå över gränsen till Spanien istället.

Inköpta på SB 2014, samtliga beställningssortimentet. Les Petites Jamelles, rosé 75215 (62 kr), röd 75213 (62 kr). Les Jamelles Grenache magnum 72571 (142 kr). 

 

Midsommar och snaps…

Dags att börja tänka på midsommarsnapsen. Det kan redan nu avslöjas att i det här huset blir det en nyfunnen favorit i repris….

Från förra året återkommer succén rabarbersnaps. Då gjorde Han den i två varianter. I år ska hela satsen bli kryddad med kardemumma och honung. Mums.

Kardemummakryddad, honungssötad rabarbersnaps görs i två steg. Läs receptet här: Rabarber – Midsommarsnaps 2014.

 

Från Graham’s och Porto. Ett häfte, ett liv, en tid.

Ett litet häfte dök upp ur högen med vinpapper. Ganska tunt, knappt 40 sidor, enkelt spiralbundet, men i elegant mörkblått omslag med guldtext: ”A Life in the Port Trade by James Symington” [1]. Ett minne från Graham’s i Porto och ett besök för nästan precis ett år sedan.

Jag kunde inte låta bli utan läste berättelsen igen. Korta nedslag i historien, kryddade av anekdoter från familjen Symingtons liv i och utanför portvinsvärlden. Tidslinjen löper över 100 år, från bakgrunden till varför James Symingtons farfar Andrew Symington kom till Porto 1882 fram till James egen pensionering i slutet av 1990-talet. Spännvidden är stor, från den atlantfarande grodan till marknadsansträngningar för att bredda portvinsmarknaden, speciellt till USA. Lättsam läsning som lockar fram trevliga minnen från besöket i Porto.

Angenämt är också minnet av att besöka Graham’s lodge och restauranten Vinum en vacker söndag i maj. Det vänliga och trevliga bemötandet från alla i personalen, från guide (jo, vi gick en allmän visning här) till bar-, restaurang- och butikspersonal. Den avspända miljön. Utsikten över Douro, Porto och Gaia. Maten som var förstklassig. De utmärkta vinerna, port- likväl som bordsviner.

Här finns mer än port. Vi provade bra vitt, men det var det röda Dourovinet som knep hjärtat. Toppvinet Chryseia är sanslöst bra. Vi imponerades också av Altano, Quinta do Ataíde 2010 Reserva med sin fina struktur och täthet mellan smakmolekylerna: kryddigt, lagerblad, mörka bär, körbär, fat och så en blommig touch. Uttrycksfullt. Efter lunchen stannade vi till i butiken och lät en flaska få en av de starkt begränsade platserna i resväskan hem.

Häftet med James Symingtons berättelse låg där på en hylla i butiken. För dig som tycker om känna vingslagen genom vinhistorien, hoppas jag det finns kvar något exemplar. För ett besök i Porto och på Graham’s Vinum rekommenderas som ni förstår varmt.

Viner på hemmaplan? Ja, till sommaren kan vi rekommendera att ha den enkla, men smaskigt goda rubyn Graham’s Six Grapes Reserve Port (SB 8045) på lut. Till osten, chokladkakan eller bara ett glas för sig självt när sötsugen efter maten sätter in. Port klarar av att leverera även i kyliga svenska sommarkvällar.

[1] A life in the Port Trade by James Symington. Published by The Symington Family, Oporto, Portugal, 2007. 

 

Tårar från Sonnenberg

Tårar fyller ögonen. Plötsligt, bara sådär. Djupt berörd av några droppar vin, men det är ett magiskt vin. Hur det smakar? Överväldigande ljuvligt. Mycket mer specifikt än så är det svårt att bli. Som Terry Thiese [1] skriver: ”The greatest wines are the ones you can’t write notes about because you’re weeping, overcome with their loveliness.” Det här är ett av dem.

Vi står i Leinsweiler Sonnenberg, omgivna av gamla vinstockar. På toppen av kullen, en stor byggnad. Det är Slevogthof med sitt vita torn, under några år hem till en av Tysklands viktigaste impressionister, konstnären Max Slevogt. Vid slutet av sluttningen, den lilla, men mycket vackra kyrkan i Leinsweiler. Längre ner, byn.

Redan för 1200 år sedan var den här platsen täckt av vinstockar. Idag är den en VDP Grosse Lage för Siegrists Riesling och Pinot Noir. En sydsluttning med kalkrik jord. En av de där gynnade platserna där jord, klimat och vinstockar smälter samman och skapar exceptionella viner.

För en liten stund sedan gick vi omkring i vingården, pratade och tittade på vinstockarna, jorden, utsikten. Tog några bilder. Stockarna var beskurna, saven steg, inga tecken på knoppar. Naturligtvis, det är bara mitten av mars.

Så tar Thomas Siegrist fram en liten flaska från bilen och slår upp ett glas till oss var.

Siegrist Sonnenberg Riesling Beerenauslese 2007 är läckert söt med vacker guldgul färg. Evighetslång smak. Överväldigande utsökt. En enda sipp är vad som behövs och jag är helt betagen vinets ljuvlighet. Ögonen vattnas av Sonnenbergtårar.

Monika Dapprich ochThomas Siegrist med Vinet.

Många djupa tack till Monika Dapprich, Thomas och Gisela Siegrist, Bruno och Kerstin Schimpf för att ni så generöst välkomnade oss till Weingut Siegrist och delade med er av er passion för vin, stort vin.

Du läste den svenska versionen av ”‘Tårar från Sonnenberg” först på Ljuva Druvor.
Tidigare på Ljuva Druvor om Weingut Siegrist:

• Siegrist, en pärla från Pfalz
• Siegrist Hagestolz 2012, sonen som gör succé
• There must be an angel
• Fyra nivåer av elegans
• Ett gudomligt bud

Länk till Weingut Siegrist hemsida och Facebook.

Not [1]. Från den med eftertryck rekommenderade boken (dock endast till passionerade vinälskare): ”Reading between the wines”, av Terry Theise (2011, sid. 22): ”The greatest wines are the ones you can’t write notes about because you’re weeping, overcome with their loveliness. This happened to me in a restaurant in Paris one evening; the waiter must have thought my wife had just told me she didn’t love me anymore and was absconding with the plumber. Nah, it was just the damned Jurançon. This like all wine experiences, will jump out of the darkness at you, but it’s ok, it’s part of the spell. Don’t fear the weeper.”