Alsace, vart tog du vägen? Du franska distrikt med de typiska vinerna och tydliga druvangivande etiketterna. Du försvann liksom från radarn. Vi måste bekänna; vi har under många år varit otrogna mot dig fastän du var en av våra första stora vinkärlekar. Letat nytt och upptäckt andra områden, även om en och annan flaska förstås har smugit sig in på middagar och provningar. Då företrädesvis i form av åldrad Riesling.
Alsace, bara ordet ger verkligen en rejäl nypa nostalgi kryddat med pittoresk landskapsromantik. Vi är nog många som med stapplande nybörjarsteg upptäckt distriktet och delat den fullständiga lyckan när glasen med de fyra nobla druvorna identifierats korrekt. När vår första vinresa gick av stapeln, då var det till hit som bilen rullade. Vackra Alsace, rullande kullar med vingårdar upp mot Vogeserna och de små pittoreska byarna med färgglada korsvirkeshus och prunkande pelargoner.
Lika nöjda över att faktiskt ha besökt Alsace i våras igen, lika glada blev vi när chansen kom att gå ”back to basics” i provningssammanhang. Göra det så där härligt enkelt och tydligt. Vänner, snart på väg till Alsace, ville gärna få en druvintroduktion.
De fyra nobla druvorna var det . Ett förtydligande kan nu vara på sin plats för nyblivna vinälskarläsare. Vi pratar alltså om de druvor som är tillåtna i distriktets Grand Cru-viner – Riesling, Pinot Gris, Muscat och Gewurztraminer – med den mycket enkla grundregeln att ett vin = en druva. Jo, vän av ordning tillägger att det numera finns några undantag. (Druvblandningar är tillåtna från ett par Grand Cru-lägen och även Sylvaner har upphöjts till Grand Cru när den kommer från läget Zotzenberg i den lilla byn Mittelbergheim.)
Vi bortser från undantagen, går back to basics, och sätter ihop en provning med de fyra i syfte att visa på druvkaraktärerna. Urvalet blir dock inte Grand Cru, utan viner på instegsnivå. Källarfynd förutom Muscaten som nyligen inköpts på plats, eftersom det oftast är svårt att få tag på den i Sverige. Kanske inte så konstigt eftersom den står för mindre än 3% av vingårdsarealen. Det roliga är att vi snart kan konstatera att även de äldre källarvinerna levererar bra.
Riesling 2007 ”Hugel” från Hugel et fils, citrongul, torr, frisk men av ålder lite uppmjukad syra, citrus, lätt petroleum, honung och mineralitet à la våt sten. Snyggt, typisk med bra längd.
Pinot Gris Réserve 2010, Pierre Sparr, guldgul, fräscht men med lägre syra än i den förra, aprikoskärnor, champinjoncreme, bivax. Härligt tjock i gommen, oljig och vaxig textur. Lätt sötma i svansen.
Muscat 2014, Lucas et André Rieffel, guldgul, frisk syra, myskig, kryddig, ylle, rosor och lätt honungssötma. Bra längd med beska i svansen.
Gewurztraminer Tradition 2006, Kuentz-Bas, guldgul med hög intensitet, fräscht aromatisk, litchie, rosor, kryddighet, balanserad avrundad syra, fyllig kropp och lång eftersmak med liten sötma och grape.
Vi noterar att Hugels Riesling är helt torr, vilket vi gillar. Generellt i Alsace har så/är så inte alltid fallet. Restsötman i Rieslingvinerna har under en period varit påtaglig hos många producenter. En trend som i vinpressen rapporteras vara på återgång mot det torra. Torrt, när det ska vara torrt, är gott, men vi vrider oss samtidigt lite. Det där lilla söta bidrog till enkelheten att i blindprovning identifiera en Riesling från Alsace. Om nu blindprovning någonsin kan vara riktigt enkelt. 😉 Oavsett, back to basics, riktigt kul!
Ljuva Druvor 