Men, vad är det här nu då? Gott nu, om Graillot Crozes-Hermitage 2001? Den minnesgode skakar kanske på huvudet. Här påstods ju att 2001:an var på topp redan för ett år sedan!?
Jo, den var helt underbar då. Insvept i en välsittande kostym av enrisrökt cognacmedvurst. Precis så som vi älskar en norra Rhônare. Men intressant att se vad som hänt på ett år.
Det började med en inventering av Graillot-buteljer. Hur var tillgången av olika årgångar? Då upptäcktes ytterligare några 2001:or. Vi som trott årgången var uppdrucken, men de hade bara kommit undan på lite fel ställe. En butelj dekanterades och betyget blev högt. Graillot -01 är fortfarande i fin form. Visserligen var fjolårets övertydliga smörgåspålägg ersatt av lite mer subtila animaliska toner, men vinet var fortfarande mer än bra. Sådär så att man nästan fyller en hel sida i noteringsboken.
Rödbrun, halvtät. Stor, mogen komplex doft. Animalisk karaktär med integrerade fat. Köttigt, toppat av lättrökta charkuterier och ett drag med svartpepparkvarnen. I gommen relativt fylligt och ”tuggigt”, välbalanserat med frisk syra och lena men markerade tanniner. Smakrikt och komplex med animalisk karaktär, rått kött, rökta charkuterier, fat. Frukten fortfarande fin med mörka bär och moreller. Bra eftersmak med kryddiga toner och ett uns gummi.
Summa, summarum: En vältränad Graillot, i högform ännu efter tolv år. Spänstig i sammetsoverall, på toppen av sin karriär även om upploppssträckan har påbörjats. Men nu kan det nog inte bli bättre. De sista dropparna smeker gommen. Alltså, gott nu – drick nu!
Så kommer då frågan om vi ska fylla på med nästa årgång, alltså 2011 som finns ute i butikerna nu? Graillot är nog det enda vin vi konsekvent köpt år efter år. Ska den traditionen brytas?
Anders Röttorp på Vinbanken rapporterade om Graillot 2011 som ”en fallen stjärna” tidigare i somras, efter att ha provat från två olika flaskor, båda av tveksam kvalitet. Munskänken ansåg det var ungt, spensligt, med lättsam avslutning och utdelade 14- i betyg. Men Niklas Jorgensen, Wine Virtuosity, som provat vinet tidigare i år, ser vinet som ”formidabelt”, gott nu och lagringsbart upp till tio år.
Ja, vad ska vi tro? Någon gång har en enskild flaska gjort oss besvikna. Men aldrig en hel årgång. Vi har heller aldrig provat det ungt. Det har alltid fått några år i källaren innan den första korken dragits upp. Vinet släpptes nu i september, men verkar inte haft samma strykande åtgång som tidigare år. Inte konstigt med tveksamma recensioner. Det finns flaskor kvar på Bolaget. Jo, det får bli köp i år också.
Ljuva Druvor 
Nej, det här är verkligen en stjärna som lyser med klar och vacker glans. Det kan vi vara överens om.
Vår öppnade flaska har förvarats i kylskåpet, plockats ut och provats varje dag. De första dagarna var vinet lätt introvert och behöll sin slanka och lätt gröna örtighet, för att de två sista dagarna blomma ut. Läcker frukt med skogsbärstoner och pepprighet. Och, lite förvånande, en klart fylligare kropp. Mycket läckert. Resterande buteljer har lagts undan med notering att öppna om cirka fem-sex år.
Anna
GillaGilla
Hej Anna,
Tycker mig ganska ofta se den här tendensen, att bedöma ett vin baserat på förra årgången av det samma. Står det då 2010 på etiketten så blir det såklart en besvikelse när man testar 2011, om man nu medvetet/omedvetet har tian i skallen.
Men 2011 ska ju inte jämföras med 2010. De är varandras motsatser och bägge behövs. Däremot ser det ut som att vi får en upprepning i år där 2013 kommer påminna mycket om elvorna.
Härligt att läsa du litar på din egen smak och vet vad du gillar. Då är vi i alla fall två som inte noterat någon fallen stjärna….
MVH
Niklas
GillaGilla
Hej Anna,
Tack för att du länkade till min post om Alain!
Du tar upp ett intressant dilemma kring det här med vinprovning och hur olika preferenser och åsikter vi alla har. I just det här fallet ser jag flera risker när vinet bedöms:
1. Jag provar vinerna tillsammans med Alain och har en supertrevlig pratstund med honom. Att testa tillsammans med Herr Graillot kan naturligtvis färga ett omdöme då det alltid är en personlig glädje att få träffa dessa vinkändisar, särskilt när de är så ödmjuka som Alain. Med andra ord; jag måste fokusera på att bedöma vinet för dess inneboende kvalitet.
2. Att kalla Alain Graillot för en fallande stjärna anser jag vara hårt, särskilt när 2010:an var utmärkt och den vita 2011:an är riktigt bra. Är man på väg nedför så krävs mer än en besvikelse över ett år från producenten, det krävs ett negativt track record. Men givetvis har Anders rätt till sin åsikt.
3. Vid det här laget torde det inte komma som någon överraskning att Graillot’s viner är lite ”spensliga” i sin ungdom och att de oftast behöver tid. Det essentiella när man provar 2011:an tycker jag, är att man noterar att vinet har en inneboende balans. Din post om just 2001:an tycker jag talar sitt tydliga språk; Graillots viner utvecklas länge.
Slutligen, om jag förstod honom rätt, så var det Maxime Graillot som gjorde 2011:an. Och han är verkligen på hugget!
MVH
Niklas
GillaGilla
Hej Niklas,
Kul att du hörde av dig. Intressant att få ta del av dina synpunkter.
Håller med dig att sammanhanget som man provar ett vin i kan ha betydelse för omdömet, stor betydelse ibland. Det gäller ju, precis som du säger, att kunna fokusera på vinet och inte personen. Kräver träning och erfarenhet.
Graillots viner har, som du kanske förstått, varit en stor favorit sedan många år. Nu är också 2011:an inköpt och mot ordinarie vana öppnade vi faktiskt en flaska direkt. Var nyfikna på vad vi skulle tycka. Omdömet? Ja, håller helt och hållet med dig i din bedömning och noterar också den goda balansen. Ska bli spännande att följa utvecklingen av den här årgången! Och vi hoppas på fortsatt fina årgångar signerade Maxime Graillot.
Varma hälsningar
Anna
GillaGilla