Den där Garnacha… Halvt om halvt lite osynlig. Den skriker ju inte precis ut sitt namn på vinetiketterna. Men den senaste tiden har den gjort sig påmind med jämna mellanrum. Stuckit ut näsan och visat framfötterna; visat vägen till viner vi gillat.
Garnacha säger vi för det mesta, eller Grenache. Ska vi uttrycka oss korrekt om denna blå druva så blir det Garnacha Tinta på spanska. På franska Grenache Noir.
Garnacha Tinta? Jo visst vet vi att den är en viktig druva i Priorat. Och att Grenache Noir spelar förstafiolen i södra Rhône. En Châteauneuf-du-Pape är ju ofta baserad på 60-80% Grenache. Och i Tavels ljusa roséviner utgör den basen. Liksom i de fina, söta VDN-vinerna från Rivesaltes och Banyuls, nere vid gränsen mot Spanien.
Hört förkortningen GSM? Ett uttryck för den i södra Frankrike ofta förekommande blandningen av Grenache, Syrah och Mourvèdre, ett begrepp även använt i Australien. Carignan och Cinsault är andra druvor som är populära att krydda blandningen med. Alltså, Grenache, brukar vara en av flera druvor i vinbuketten. Så i ensamt majestät? Där har den oftast gått oss förbi.
Startskottet för vår nyfunna uppmärksamhet gick i januari. Till hedrande av den gode Saint Vincent, ni vet han vars dödsdag vi firar den 22 januari som Vinets Dag, valde vi i år spansk Garnacha Tinta. Garnacha från Campo de Borja, ett stenkast från Sankte Vincents hemort Zaragoza i Aragonien. Det väckte intresset för druvan.
Garnacha Tinta är ingen obetydlig druva i vinvärlden. Den var faktiskt världens femte mest odlade blå druva år 2010, sett till odlad areal, och på sjunde plats totalt sett. Det blir en del vin det! 89% av odlingarna finns i Frankrike och Spanien, 94240 ha respektive 70140 ha. Med det kvalar den in som Frankrikes näst mest odlade druva och på fjärde plats i Spanien. [1]
Spanien har också länge ansetts vara Garnachas ursprungsland. Något som nyligen blivit utmanat av italienska forskare, vilka baserat på historiska fakta hävdar att födelseorten finns på Sardinien, där druvan går under namnet Cannonau. Det som skulle tala för Spanien är att druvan här finns i fler kloner och ett större antal färgvariationer än i Sardinien. [2] Forskarna må tvista, vi dricker och uppskattar slutprodukten.
Vi hittar björnbär, kryddighet av både örter och peppar i vinet. När ungdomen är passerad kommer russin och läder. Det som ligger druvan i fatet är den oftast ljusa färgen. Konsumenter vill ju gärna ha viner med mörkt röd färg. En del klagar på den höga alkoholhalten. Ett resultat av att invänta en god fenolisk mognad, men senare skörd ger ju naturligtvis också högre sockerhalt och därmed alkoholstarka viner. Dock har framgångarna för Priorat gjort att intresset för druvan har ökat.
Var hittar vi då Garnacha Tinta/Grenache Noir/Cannonau om vi vill prova den i ensamt majestät? Sällsynt i södra Frankrike, där blandningarna dominerar, även om vi hittat några fina exemplar. I Italien naturligtvis som DOC Cannonau di Sardegna. Men det är främst mot Spanien vi blickar för koncentrerade viner från gamla buskvinstockar. Vanliga i Aragoniens Campo de Borja och Cariñena, men vi spanar även mot delar av Katalonien och fler områden på det spanska höglandet.
Hur var det då med Saint Vincent-vinet från Campo de Borja?
På etiketten står det Pagos del Moncayo SL, Garnacha 2010. Och här kan vi verkligen inte klaga på färgen:
Mycket tät, röd med blåton. Bra kryddig doft med fokus på peppar, samt björnbär och rostade fat. Fyllig med frisk syra och markerade tanniner. Koncentrerad med en speciell angenäm kryddighet. Återhållet fruktig med spännande syrlighet av röda vinbär. Lång, kryddig eftersmak.
Som helhet stramt, koncentrerat, välbalanserat och intresseväckande.
Mersmak. Vi fortsättar hålla utkik efter den där Garnacha.
På SB: Pagos del Moncayo Garnacha 2010, beställningssortimentet art.nr 70168, 200 kr (april 2014).
Referenser
[1] Anderson, Kym (2013), Which Winegrape Varieties are Grown where? A Global Empirical Picture, University of Adelaide Press (www.adelaide.edu.au/press)
[2] Robinson, Jancis et al (2012), Wine Grapes, HarperCollins Publishers, New York.
Ljuva Druvor 