Vilmart champagne i solens sken

Äntligen lite vårvärme! Visst blir man bara så glad när solen gassar. Naturligtvis läge att fira med ett glas champagne. Ur källaren plockades en flaska Vilmart Grand Cellier som inhandlats på plats för några år sedan.

Vilmart är en unik producent. En av de få som jäser och lagrar sina viner på fat. Resultatet är eleganta, uttrycksfulla och komplexa champagner av mycket hög kvalitet.

Platsen är den lilla byn Rilly-la-Montagne i hjärtat av Montagne de Reims. Alltså strax söder om Reims. Det här är ju känt som Pinot Noir-dominerat land, men Vilmar har faktiskt en stor andel Chardonnay i sina viner. Druvorna kommer från 11 ha av premier cru-klassade vingårdar i Rilly och Villers-Allerand.

Vilmart använder stora ekfat, foudres på 50 hl, för jäsning och lagring av basvinet till champagnerna Grand Reserve och Grand Cellier, medan toppvinerna Cellier d’Or och Coeur de Cuvée får nöjet att tillbringa sin första tid på 228 liters nya bourgognefat.

Assemblage sker i två steg. Först blandas Chardonnay- respektive Pinot Noir-vinerna från vingårdens olika lotter i januari, för att i nästa steg under maj månad blandas till respektive cuvée. Buteljering tillsammans med ”pris de mousse”, alltså jästen som behövs för den andra jäsningen på flaska, sker i slutet av juni. Då kan vi alltså räkna in ungefär nio månaders fatlagring sedan skörden i slutet på september.

Sedan väntar en rofylld buteljvila i djupt ner i källargångarna. Två år för Grande Reserve, tre för Grand Cellier och rosén Rubis, fem år för Grand Cellier D’Or samt hela sex år för den fantastiska Coeur de Cuvée.

Familjeföretaget Champagne Vilmar & Cie grundades redan 1890, men det var först med den nuvarande och femte generationen som fatlagring av topp-cuvéerna på nya små fat introducerades. Laurent Champs tog över ansvaret 1991 och har etablerat Vilmart som en erkänd topproducent på de internationella marknaderna.

Vår Grand Cellier Brut Premier Cru, gjord på 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir, fick ligga och vänta i källaren i tre år. Tre väl investerade år vill jag säga. Vacker guldgul färg. Stor, utvecklad brödig doft med toner av vita blommor, mineral och kola. Moussen fyller varje vrå av munnen och lindar in gommen i komplexa smaksensationer. En härlig avrundad friskhet. Apelsin, lime, bröd, kola och choklad som kompletteras med grape och pomerans i den oändligt långa eftersmaken. Det här är urtypen för ett vackert vin – a beautiful wine.

Noterade att toppcuvéen Coeur de Cuvée 2004, på 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, finns tillgänglig på Systembolaget just nu. Och Grand Cellier går att köpa via Franska Vinlistan. För den som har möjlighet rekommenderas en resa till Rilly-la-Montagne. Och varför inte då passa på att besöka svenska Jessica Perrion i grannbyn Verzenay samtidigt? Om Chardonnay dominerar hos Vilmart, så är det Pinot Noir som gäller hos Thierry Perrion. Roligt att prova de två stilarna mot varandra.

Champagne – en studie i stil

Champagne, bara att ta ordet i munnen väcker härliga associationer. Lyx och flärd! Korkarna flyger och feststämningen på topp!

Men vilken typ av Champagne vill du ha i glaset? Har du reflekterat över de olika stilarna och vad du föredrar? Det här var temat för en intressant provning med idel ädla bubblor i glasen.

Den friska stilen representerades av Guy Charlemagnes Blanc de Blancs. Här var det alltså hela 100% Chardonnay. Generellt en oftast Chardonnay-dominerad stil. Det är friskt, lätt och ungdomligt. Citrustoner och strama syror. Underbart till skaldjur och ostronälskarens favorit. En annan av mina riktiga favoriter i den här stilen är den mycket sympatiske Rudophe Peters Pierre Peters Cuvée de Reserve. Pierre Peters som ligger nästgårds till Guy Charlemagne i den lilla grand cru-byn Le Mesnil-sur-Oger i Côte de Blancs.

Den publika stilen lite fylligare, mjukare med bra frukt och aningen sötma. Rosé-champagne återfinns i den här stilen. Vi provade Veuve Cliquots Vintage Brut Rosé 2004 som visade upp bra balans, fin bra frukt, röda bär och läcker syra. Läcker på egen hand, och varför inte till en lättare kötträtt?

Den fylliga stilen får ofta många anhängare bland Champagne-nybörjarna. Det är i alla fall min erfarenhet. Servera ett glas med Pinot Noir-dominerad Champagne och effekten blir kommentaren ”Jag har inte varit så förtjust i Champagne, men det här är ju jättegott”.  När vi inte bjuder den som apéritif platsar den bra till både gåslevern och lite kraftigare kötträtter. I vår provning fick svenska Jessica Perrion bidra med familjens Thierry Perrion Tradition Grand Cru. Fyllig, kraftigare, mörk frukt, lite tjockare i munnen. Riktigt läcker.

Till sist den mogna stilen. Ja, det hörs ju på namnet. Det här är viner som fått några år på nacken och utvecklat mogna toner och komplexitet samtidigt som syrorna rundats av. Toner av mogna äpplen, kryddor, choklad och kaffe är vanliga. Moussen kan ha lugnat ner sig lite men för den som gillar mogna viner så blir det här en riktig högtidsstund där vinet njuts för sig själv. Vi provade en Special Club Champagne från Grongnet, årgång 1999.

Min favorit i bland stilarna? Ja, jag gillar främst tre av dem; den friska, den fylliga och den mogna. Så det beror snarare på tillfälle och producent. I den här provningen blev det jämnt skägg mellan Perrion och Grongnet.

En bubblande vecka

Johann Rucks mousserande från Franken avslutade förra veckan. Dopff au Moulin, Antech, Hélène Dorléans och fler därtill har satt guldkant på terminens första vecka. För visst känner man sig lite lyxig när bubblorna gnistrar som stjärnor i glaset och munnen fylls av den krämiga moussen?

Champagne är ju förstås alltid Champagne. Bonnaire och Thierry Perrion har stått för inslagen från de mousserande vinernas högborg. Fina viner från mindre producenter. Men bra mousserande vin görs ju också i en rad andra franska distrikt. Störst efter Champagne är faktiskt Alsace, det trodde ni kanske inte? Ja, själv trodde jag det var Loire, men viker mig snabbt när flera källor uppger motsatsen.

När det står Crémant på den franska flaskan är vinet gjort på samma sätt som i Champagne. Alltså den traditionella metoden där den andra jäsningen, som skapar de vacka bubblorna, sker på flaska. Efter lagring avlägsnas jästfällningen från flaskan och den fylls upp med ”liqueur d’expédition”, en blandning av vin och socker, till önskad söthetsgrad.  Vi provade tre Crémant-exempel, från Alsace, Bourgogne och Loire. Personligen utnämnde jag vinet från Loire som vinnare i denna täta kamp.

Vouvray Hélène Dorléans Brut 2008, från producenten Domaine Bourillon Dorléans, är alltså en Crémant från Loire, närmare bestämt från distriktet Vouvray utanför staden Tours. Ett vackert område som breder ut sig på båda sidor om floden Loire. Förutom vingårdar finns det gott om romantiska slott i omgivningarna. Det otroligt vackra Chenonceau, faktiskt byggt över själva floden Cher, är ett självklart utflyktsmål när man är i trakterna.

Hélène Dorléans Brut är gjort på 100% Chenin blanc och det känns. Ylletoner och äppletoner skvallrar tydligt om druvan. Härligt att kunna ursprunget. Smaken är drygt medelfyllig. Aningen sötma maskerar lite av syran, men det är friskt med viss komplexitet. Moussen är klart godkänd. Det trevliga är att vinet växer sig större under provningen och detta, tillsammans med ursprungskaraktären, bidrar starkt till min förstaplats. Dessutom prisvärt för 129 kr.

Intressant var också att prova en Blanquette från distriktet Limoux. AOC Blanquette de Limoux på etiketten innebär också traditionell metod. Limoux ligger i den västra delen av Languedoc och ordet blanquette betyder helt enkelt ”vit” på det lokala, urgamla språket occitanska. Distriktet gör anspråk på att vara det mousserande vinets vagga. Det sägs att jäsning på flaska skapades här långt innan metoden nådde Champagne. Man vet att klostret St-Hilaire framställde mousserande viner redan 1531.

I Blanquette de Limoux Réserve Brut 2010 från Roger Antech överväger den traditionella druvan Mauzac med 90%. Resten är lika delar Chenin blanc och Chardonnay. Här märks en lite högre sötma tillsammans med en mjuk mousse. Doften är fräsch, fruktig med blommiga toner, grape och gröna äpplen. Gott, friskt. Den här serverar jag gärna som aperitif.

Till sist en helt ny bekantskap som jag gärna kommer att hålla vid liv. Mitt emellan de röda vinernas nästen i norra respektive södra Rhône hittar vi Die, hemvist för bland annat Clairette de Die. Det är ett sött vin tillverkat enligt ”méthod Dioise”, en metod som innebär att vinet bara jäser en gång, till skillnad från den traditionella metodens två gånger. En annan skillnad är den mycket låga temperaturen under jäsningen på ståltank som innebär att processen tar flera månader. Det halvfärdiga vinet buteljeras innan jäsningen är klar och jäser alltså färdigt inneslutet i flaskan där koldioxiden skapar bubblorna. Fällningen avlägsnas genom att det färdiga vinet sugs ur flaskan under tryck. Därefter buteljeras det på en ny flaska.

Jaillance Muscat Clairette de Die är gjort på ekologiskt odlade druvor; 90% Muscat och 10% Clairette. Alkholhalten är 7% och sötman 68 gram per liter. Det här är mycket prisvärt för sina 89 kr och helt förförande gott. Doften stor, parfymerad, med liljor och mysk. Det är fylligt, sött med lite lägre syra och en läcker badskumsliknande mousse. Smakar länge. Ett självklart alternativ till fruktsalladen istället för den populära italienska Moscato d’Asti. Vi testade den också till ost. Perfekt till vår hårda getost och tillsammans med sältan i ädelosten.